Det är dags för en liten uppdatering i mitt liv

Börjar med att skriva att jag precis lyckades med konststycket att radera det förra inlägget...
Jag har tydligen gått in i väggen. Panikångest och stress lyder min nya tillvaro. jobbar en dag i veckan och det är precis vad jag mäktar med. all undervisning är borttagen resten av året, och ärligt talat vill jag inte tillbaka sen...
Tydligen är detta något som byggs upp under de senaste ca 7 åren, så jag har tittat i backspegeln. insett att livet inte har varit så där jättelätt de senaste 7 åren, jobbiga år i Stockholm, mycket musik, inget fast jobb, ensamstående, träffad J, som svek ordentligt. Flyttade hit, mamma går bor, L går bort, J går bort, alla bara dör, och jag jobbar så mycket det bara går för att hålla undan känslorna, tänker att det kommer när det kommer ändå. Min bästa kompis Z, försvinner mer och mer och existerar inte längre i mitt liv, det gör så ont!
Så vänder livet en aning, jag träffar hjärtat, men det medför en hormonell förändring, mens i tre månader, under sommarmånaderna, då när jag äntligen får ta igen mig, då när det inte ska göra ont av fibro, för det är varmt, då när jag inte jobbar som en dåre. Men den vilan uteblir och vardagen kommer. Hjärtat flyttar in, Dottern krisar lite (inte så mycket som jag befarat, men ändå) Jag jobbar 75% pluggar 50%, mensen är kvar, lägg därtill extrem fibrovärk och magsmärtor. Börjar svimma, först tänker jag inte på det, men eftersom jag fortsätter i samma tempo, svimmar jag oftare, tillslut vågar jag inte köra bil längre. Är hemma från jobbet, doktorerna nonchalerar och säger att jag ska gå hem och äta värktabletter. Ber om ett andra utlåtande, ser till att få "min" läkare. Har är bra, jag bryter ihop... Sen dess har jag sovit, sovit och sovit, inte svimmat, bara nästan. Hjärtat och dottern tar hand om mig på ett helt underbart sätt och min ordination är inte värktabletter utan samtal med en kurator och se till att bara göra roliga saker!
Ork har jag inte mycket, men jag ser en ljusning. Inser samtidigt att jag måste sluta undervisa, för mitt eget bästa, för jag ger bort mer av mig än vad jag får tillbaka, och det är inte sunt!
En vanlig dag ser ut som följer. Vaknar 8.20, klär mig och går ner och sätter på kaffet och gör en macka. Landar i soffan, äter frukost framför någon serie som jag följer. sover en stund, pysslar med något, just nu blir det mycket julpyssel. Äter lunch. Sover en stund el tittar på serier igen. Dottern kommer hem, och vi tittar på serier ihop medan hon äter mellis. Sen kommer hjärtat hem, och fixar middag (och matlåda till morgondagens lunch), sen måste jag sova igen. el iaf vila. Lägger mig bredvid hjärtat i sängen, hud mot hud, och känner att trots all min trötthet är jag trygg, varm, älskad, jag älskar och är i grunden lycklig...
Hör jag inte av mig som vanligt beror det inte på att jag inte vill, utan orken tryter!
A - kommer och lyssnar på er julkonsert :) Åker efter jobbet och sover hos syrran <3 Längtar efter min vänner!!

Konferens med jobbet

Åker strax, vi ska till Loka, det ska bli så härligt och så skönt. Och trevligt. Fick torr-raka benen i morse, nu svider de, men inte kan man åka och bada hårig?!
Hjärtat och dottern hemma över natten utan mig för första gången, en milstolpe. Lycka!

Ligga

En av de där svåra sakerna med att bli sambo är att komma ur sängen på morgonen, tänk att det är så underbart att vakna intill varma och sköna hjärtat, vakna med hans armar runt mig, då vill man inte starta dagen och tänka på jobb!
Annars hopar det sig för mig, mycket jobb och en uppgift som hänger efter i skolan. och inte vet jag när jag ska hinna ta ikapp allt...

Vardagen rullar på...

Veckan är hektisk, och jag har uppgifter i skolan somsläpar efter. Ikväll är det kör, och precis innan det har jag ett möte, så hemmet ser jag inte förrän sent ikväll. Då kommer jag att krascha i min älskades varma famn, det är inte så dumt det inte. Nu jobb!

Födelsedag.

Ja, idag fyller hjärtat 25. Han vill inte direkt fira, men han har valt tacopaj till middag som står färdig på spisen och tårtan står i kylskåpet. Nu sitter jag här och väntar på honom hab är lite senare än vad vi beräknade, men om30 minuter är han hemma. Han har varit iväg och köpt ny bil, ska bli så roligt att få provåka den sen. En till SAAB i familjen.
Dagen har varit slitig, jag har grymt ont har haft det några dagar, och det är ruskigt mycket på jobbet just nu. Men det är ganska roligt också... Önskar bara att jag kunde slippa citodonet, blir så dåsig av det.
Anyway, tror jag passar på att ta en titt framför TVn innan han kommer...

God Afton

Veckorna går snabbt nu...

Tiden räcker knappt till. Vi renoverar badrum, installerar diskmaskin, köper garderobsystem och flyttar grejer, samtidigt försöker vi hitta en så normal vardag som det bara går för dotterns skull. Livet känns underbart och det enda som sätter lite solk i tillvaron är avsaknaden av mina vänner. Ibland känns det som om de accepterade mig mer när jag inte var så lycklig och det gör ont. Jag ringer och hör av mig men får inga svar, jag är tydligen inte rolig som sambo... Faktum är att jag inte ens kunnat berätta det förr de jag bryr mig allra mest om, för de lyser med sin frånvaro, trist men sant...
Nu kom pappa...

Romantiska komedier

Jag älskar dom, har alltid gjort. Har alltid velat ha precis det där. Det enkla, självklara, det som gör att man inte tvekar. Jag har skrivit hundratals inlägg om det, hur jag har längtat efter det. Jag har skrivit det här, jag har skrivit det där.
Idag slog det mig. Jag har fått det! det finns på riktigt, inte förpackat alls som jag trodde, och svårt att förstå det har jag och kommer ha en lång tid framöver. Men faktum kvarstår. Jag har äntligen fått min dröm...

Bestämt, klappat och klart

Om en månad flyttar han in. Innan dess är det en hel del som ska fixas:
- ny garderobslösning så hans kläder får plats
- rensning av skräp i garaget och förråd, så hans cyklar får plats (både motordrivna och bendrivna)
- Inköp av nytt ås till nämnda garage så att cyklarna kan låsas in.
- Renovera klart toaletten på nedervåningen (dotterns krav)
- div småsaker, som budget, uppsägning av tidning och telefon/Internet

På en månad?! Hoppas vi hinner

Lycka är bara förnamnet!

Underbara moments.

En helg så fylld av underbara moments. det började med att min allra allra bästa vän efter flera månader hörde av sig . Hon skickade ett kort mail som förklarade så mycket. Jag är så glad. Fredagen fortsatte med en mysig middag då min syster äntligen fick träffa pappas nya pingla. Vi åt middag på en lokal pub i grannkommunen, väldigt gott, jag körde bil eftersom jag skulle upp och sjunga opera i kyrkan dagen efter. Så det enda som var fel med fredagkvällen var min frossa och det faktum att jag inte fick dricka gott vin.
På lördagen kom min syster hit och gjorde mig snyggare än jag någonsin varit, hon fixade mina naglar och sminkade mig och lånade ut smycken som passade till klänningen. Sen bar det iväg till kyrkan.
Jag är riktigt stolt över mig själv jag sjöng Pie Jesu tillsammans med en vän, sen sjöng jag två andra sånger. Bröllopet var otroligt vackert och brudparet var underbara. Efter vigseln blev vi bussade till festplatsen där jag och hjärtat spelade lite kärlekslåtar i väntan på brudparet. Vi hade en underbar kväll!
Vi har pratat mycket den här helgen, hjärtat och jag, om det här med att flytta ihop. Hur vi ska göra det rent praktiskt och så och självklart hur vi ska berätta för dottern. Vi bestämde att jag skulle berätta det för henne så snart som möjligt när tillfälle ges. Tillfälle gavs faktiskt redan på söndagen. Först tyckte hon inte om idén, men så kom hon på att det blir ju mycket bättre ekonomiskt, kanske att du mamma kan spara undan lite pengar då så kan du och jag åka på en liten resa? Sen spelade vi kort och på kvällen satt vi alla framför TVn och åt chips med dip alla tre.

Idag mår jag inte bra. Helgens bravader har tagit ut sin rätt. Jag har fått feber, ont i halsen och är täppt. Åkte till jobbet och vände tillbaka hem efter bara en halvtimme in i morgonmötet. Idag skulle jag gå på föräldramöte, får nog be dotterns far att gå dit ensam. Det finns en sak som jag vill orka med idag dock, idag är det mammas födelsedag och jag vill hälsa på henne, gå dit med lite fina blommor och tända ett ljus, det vill jag orka med idag.

Kaffe

Sitter på jobbet lite för tidigt för att hinna med en kopp kaffe innan eleverna kommer. Hade glömt köpa det igår, så typiskt mig! Annars är jag trött, fruktansvärt trött. Stressad inför bröllopet på lördag, känner mig lite ansvarig för att det ska bli bra i kyrkan, och prästen och jag pratar inte samma språk. Bruden och brudens mamma är inte heller överens om vilka låtar som faktiskt ska vara med i kyrkan, man tycker ju att det borde vara brudparets beslut men så är det tydligen inte alls i det här fallet.
Annars har jag varit på utbildning hela helgen, det var roligt men jag hade behövt vilan! Så nu sitter jag här med huvudvärk och fibrovärk och längtar efter torsdag då jag kan ta mig lite sovmorgon!

Lycka

Lycka är när dottern frågar hjärtat om hjälp med franskaläxan
Lycka är att sitta uppe och småprata hela familjen
Lycka är att vakna till följande sms;
"Hej, hoppas jag inte väcker dig. Jag måste bara få säga att jag är så lycklig med dig. Du fyller upp hela mitt liv och du är med mig varje sekund. Jag älskar dig. Ha en toppendag så ses vi i eftermiddag <3"

Jag är så lycklig just nu!

Sambo

Ojojoj, jag tror vi ska bli sambos, ja inte imorgon kanske, men snart. Så snart som Hjärtat och dottern känner sig säkra med varandra. Snabbt, jo, men rätt!

Silly me!

Ja...vad ska jag säga, inte behövde jag vara orolig inte, och det visste jag ju, inners inne, men jag är så rädd att förlora hjärtat. Vi pratade om det när han kom hem, jag berättade om min dröm, och om hur rädd jag varit hela dagen, demonerna försvann bara genom att få berätta. Silly me!

Hjärnspöken och oro

Idag kommer hjärtat hem. Jag längtar så fruktansvärt mycket efter honom, det är nog nästan ohälsosamt. Och det gör mig också väldigt rädd. Inatt drömde jag att han träffat sitt ex nu på resan, i fredags närmare bestämt, och att han när han kom hem till Sverige inte kom hit, utan smet in måndag kväll, när han visste att jag var borta, och hämtade alla hans saker. Bara lämnade mig så. Jag vet var det kommer från, det har nämligen hänt mig förut, men det var inte hjärtat, utan en hel annan person, och de är inte samma, jag vet det, men jag är rädd. Inte hjälper det att sms-kontakten sedan i fredags inte varit som resten av veckan. Jag har ont i magen och mår skit. Jag är så rädd att han ska lämna mig, jag kan nämligen inte se mitt liv utan honom, för första gången i mitt liv förstår jag verkligen ordspråket; "Du vet när det är på riktigt när du vet skillnaden mellan att kunna tänka sig att leva med och inte klara av att leva utan"
Jag försöker hela tiden säga åt min dumma automatiska tankar som är i katastrofläge, att de har fel, men det är så svårt! för... tänk om... what if...

Bröllopsförberedelser

Japp, nu är det två veckor kvar till bröllopet. Jag ska sjunga tre låtar i kyrkan. Pie Jesu som ingångsmusik el direkt efter. A thousand years, som även hjärtat ska spela till, och av längtan till dig, det kommer bli hur bra som helst. Är lite orolig bara att ställa om rösten efter operasången, till vanlig igen, men det går nog bra!
Sen ska jag och hjärtat underhålla gästerna lite i bakgrunden när vi minglar innan brudparet anländer, de är och tar kort efter vigseln, och sen har bruden önskat en låt under middagen, men jag vet inte om jag ska infria den än,  vet att det är en ung flicka som ska sjunga en sång för dem, vill inte köra över... jag har ju hörts rätt mycket redan... Ja jag får se, Gabriellas sång vill hon ha i så fall.
Provade ut en klänning igår, den är lila och jättefin, tar verkligen fram timglasformerna utan att sitta åt annat än vid bysten, superfint! Nu ska vi bara hitta en mönstrad näsduk och en slips el flyga i samma färg till hjärtat så är vi på banan, ja det och en massa repande förstås :)

Tystnad

Jag har inte orkat skriva, jag har inte haft några ord. I fredags hittade man min förra elev hängd i skogen, efter att han varit borta i 4 dagar.  Han valde att inte leva sitt liv. Han hade skrivit ett brev, ett kort brev som kanske gav tröst till några men gav många fler frågor till andra. Den här killen, han var precis sim alla andra, det fanns absolut ingenting som gjorde att jag kunde ha sett, ändå undrar jag. Kunde jag ha gjort, sagt något annorlunda.
Idag var det en minnesceremoni i kyrkan, det är svårt att visa och ta hand om sin egen sorg och smärt när man har så många elever att ta hand om. Gamla som nya. Alla kände den här killen, han var omtyckt! Jag förstår inte! Det gör ont och jag känner mig otillträcklig som människa, fast att jag vet att jag inte är det. All sorg från förra året kommer ikapp och jag blir handlingsförlamad. Igår var det ett år sen som min bästa väns bror fick lämna oss alldeles för tidigt och om några veckor är det ett år sedan som min extrapappa gick bort också han alldeles för tidigt. Det är tufft!
Hjärtat är på semester i Schweiz och hälsar på en vän, det känns tufft att ha honom så långt borta när jag behöver honom mer än någonsin, men jag klarar det, jag vet att han finns.

Dyra utlägg

Glömde ju det i min lilla lista...
Diskmaskinshelvetet har ju gått sönder! 4000 papp fattigare blir jag, precis när jag gått ned i tjänst och får mindre pengar, vilken underbar timing!
Självklart har även torktumlaren gått sönder (har dock lyckats laga den) och min dammsugare, så det känns ju ruskigt kul just nu!
Dessutom ska dottern ha kalas till helgen, det kommer också kosta en slant... suck!

Statusuppdatering

- Far: Vi pratar, han har bett om ursäkt, det är fortfarande en aning ansträngt.
- Dottern: Hemma igen efter en månad hos sin far, skönt!
- Hjärtat: Vi ska försöka hitta vardagslunken, han i storstan och jag här, vi har bestämt att han ska komma hit en natt/vecka och sen har i ju helgerna! Svårt med övergången!
- Jobb: Första dagen igår, grymt schema för en gångs skull, lite strul med min tjänst, men det kommer att lösa sig. Helt OK att komma igång igen!
- Fibro: Inte bra alls, äter alldeles för mycket citodon för vad jag själv tycker är OK, dock långt från vad högsta dosen är. Fötterna är värst!
- Mens: Ja det fortsätter och jag har nu haft mens i exakt 40 dagar i streck. Det gör ont och jag mår dåligt! och det är förbannat jävla dyrt!

Inte så jobbigt som jag trodde

...och det är lite konstigt, men det är ju för det första inte någon direkt skillnad på att han nu håller sig undan "på flit" och förut "ändå" och jag har rannsakat mig själv. Jag kunde inte ha gjort på något annat, bättre sätt, jag har läst mitt brev och jag står för allt som står där, jag har pratat med min moster och hon håller med mig, och tycker själv att han inte hört av sig till dom som han brukar, de brukar nämligen träffas minst en gång /månad och ha after work, men nu hör han inte av sig alls, hon har ringt men han ringer inte tillbaka. Min dotter har ringt, han ringer inte tillbaka. Så jag tycker att han kan dra dit pepparn växer. Om det är något jag har lärt mig genom åren så är det att sålla ut energitjuvar, och OMG vad han är en sådan just nu, och nej det hjälper inte att han är min far, för visst det kommer jag aldrig att kunna ändra på och jag kommer ju alltid att älska honom som just en far. Men vi har i vår familj även varit riktigt nära och goda vänner, och det kan jag välja och har valt bort nu. För det kvittar om min vän är "bara" en vän eller om vännen är min far, jag skulle aldrig acceptera ett sådant här beteende hos mina andra vänner så varför hos honom?
Men han gör mig så besviken. Jag trodde att han var en större man än så, att han kunde stå för sina misstag, men tydligen inte... Det är sorgligt!
Sen är det jobbigt, jag tänker på det precis hela tiden, men det är inte som när mamma gick bort. För han väljer själv att ta avstånd och det gjorde inte hon!

Krasch efter en superrolig helg (obs långt!)

Jag har inte skrivit av mig på ett tag, har inte haft behovet. I helgen hade hjärtat 2 gamla vänner på besök och vi fann varandra på en gång. Jag hade en helt perfekt helg, så kul var det länge sedan jag hade. Vänner är inte alls överskattade, jag saknar mina... Så kom då kraschen...

Jag och min syster har under sommar pratat om avsaknaden av min far. Han försvinner mer och mer från oss och är totalt upptagen av sin nya familj. Och grejen är att det kan jag förstå till en viss utsträckning, för den nya familjen har små barn, vi är vuxna, men vi finns! Han har knappt hört av sig under hela sommaren, lått mig ta hand om hans hus och hans fiskar, han har inte ens tackat mig för hjälpen. Jag har inte skrivit något om det här förut, ville inte göra en större grej än vad det redan var, men så pratade då i alla fall min syster och jag i telefon och hon blev rädd för min reaktion och ville att jag skulle prata med far, det vågade jag inte av rädsla för både min egen reaktion och hans, så jag skickade ett mail, jag skrev det inte när jag var arg, jag läste genom det och lät även min syster läsa innan jag skickade det.

Svaret blev att jag nu inte har någon far kvar, han drar sig undan, inte för att det får så där stora konsekvenser rent fysiskt, han är ju ändå aldrig här, men att läsa sin fars ord:

"Trodde bara inte att du skulle reagera så. Jag drar mig nog tillbaka lite för det var mycket att smälta, mycket som jag faktiskt inte håller med om.
Vi hörs nån gång…"

Gör ondare än jag hade kunnat ana, så då är jag här, föräldralös, den ene dog för inte ens ett och ett halvt år sen, den andra försvinner självmant för att slippa ta ansvar för sina egna handlingar.

Det som är värst är inte jag själv. Det är min dotter, hon fyllde nyss 15, han kan inte komma på hennes kalas, vi bjöd in honom en annan dag, men det lär ju knappast ska händ nu??

Min syster, hon är så skör, jag tänkte först inte berätta något för henne, men insåg att hon skulle bli mer ledsen om jag lät bli, så hon fick välja själv om hon ville läsa svaret, vilket hon ju förstås ville. Det gör mig ont att hon blir så ledsen, Det är värre för henne, för jag har dottern och hjärtat, hon har ju självklart oss hon med, men vi är långt borta. Ska bli skönt att komma upp till henne till helgen! Men om du nu läser det här, så tänk på att det här inte är din konflikt utan min, jag vet att det inte är så enkelt, speciellt inte eftersom du näst intill hade kunnat skriva under mitt brev med ditt namn. Men du behöver inte förlora en förälder till!

Nu ska jag dränka mig i jobb!

Måsten och villjor

- Jag är hungrig, måste äta, orkar inte laga mat...
- Jag har ont, måste ta en citodon, vill inte kan inte köra bil då...
- Vill ha städat till helgens gäster, orkar inte, har redan städat badrummet och sovrummet, vill inte mer...
- Vill plocka svamp, måste vänta på hjärtat så jag hittar hem igen...

Vänner?

Alltså, jag vet att jag är nykär att jag inte på samma sätt har tid med mina vänner, att jag kanske har pratat för mycket om hjärtat med dom, men måste de försvinna för det?
Jag ringer och och ringer men ingen svarar och inte ringer de tillbaka senare heller. Då kan jag inte annat än tro att de inte vill prata med mig.
Min allra finaste bästaste vän försvinner gradvis längre och längre bort, vi bor ju i olika städer och sommaren har inte klaffat för oss, men hur svårt är det att ringa tillbaka?
Min gamla sångvän, hör bara av sig om hon vill ha hjälp med något. Jag har nog ringt 20 ggr utan svar. Det räcker nu!
Och så min underbara vän, hon som inte alltid mår så bra, jag tror inte att hon vill höra på när jag är lycklig, inte så att hon inte är glad för min skull, det vet jag att hon är, men hon orkar väl inte höra det antar jag. Hon hör aldrig av sig längre, det är bara jag som ringer, som skickar meddelanden, har testat att låta bli, jag vet det är lite barnsligt, men jag kan inte låta bli, och inget händer.
Nu bor ju alla de här tre vännerna i min gamla stad, vilket betyder att den tid jag spenderar med hjärtat inte är någon tid jag ändå skulle kunna spendera med dom, så jag undrar...
Är det såhär det blir när man flyttar, men tappar kontakten? Har jag gjort något? Har jag förändrats? För ärligt talat förstår jag det inte. Varför försvinner mina vänner?
Vänner här på nya stället, det har jag, sådär lagom, en av mina allra bästa vänner bor här, men vi har aldrig umgåtts speciellt mycket då vi alltid haft våra familjer att ta hand om först, men jag vet att hon finns. Sen har jag en hel del bekanta här, som man kan ta en fika med lite då och då, det känns bra. Men det är ju inte det jag saknar, jag saknar min riktiga vänner, de som jag kan säga allt till, som kan säga allt till mig, som jag kan umgås med precis så som jag är. (el det var iaf vad jag trodde)
Jag kanske har en speciellt dålig dag idag, och om ni läser det här, så vill jag inte att ni blir ledsna eller arga, jag vill bara vet varför. Det kanske har en alldeles logisk förklaring som inte alls har med mig att göra, men just nu känner jag mig bortglömd.

Shopping, cykling och hälsa på hjärtat

Idag ska jag bege mig inte till staden och shoppa lite. En doppresent inför lördagens dop jag ska på, hundmat, nya handdukar till badrummet och leta present till dottern som fyllt 15. Kanske en liten inflyttningspresent till hjärtat också, om jag hittar något mysigt!
Innan jag beger mig ska jag dock ut och cykla, sitter med kläderna på, behöver bara ut en sväng med vovven först, och ta ett eventuellt toabesök. Men sen så! Just nu känner jag inte för det alls! Men jag vill komma i form så är det, för att orka med den livsstil jag vill kunna leva, för att känna mig fin. Så nu j****ar!!

Sova ensam..

När blev det ett problem? Jag har somnat ensam i över 10 år. Med undantag för några få kvällar dottern har somnat i min säng. Men ikväll ska jag somna ensam i min stora tomma säng för förta gången på några få veckor bara, och det är tydligen lite svårt?? Hjärtat är i staden och ska jobba, inser motvilligt att jag måste vänja mig vid vår vardag. Vår semester, inte bara utlandsdelen, utan hela ledigheten har varit så fantastisk! Jag vill ha honom här hos mig jämt! Känna hans värme, hans trygghet, jag somnar så gott då, med hans varma armar runt min kropp, hud mor hud, lite småprat, hans basröst, åh vad jag älskar den mannen!

Rumänien

Vilken resa, den helt klart bästa i hela mitt liv. Jag och hjärtat har kommit varandra så nära som man möjligt kan komma en annan människa. Vi har åkt bil som galningar, ätit fantastisk mat, druckit underbart rumänskt rödvin, isiga drinkar och hur mycket vatten som helst. Vi har njutit i 40 graders värme, och av ACn i bilen. Vi gått i trappor och sett ruiner, kyrkor och slott. Vi har sagt de där tre små orden som betyder mest i hela världen, och vi har bytt facebookstatus. Behöver jag säga att jag är lycklig?

snart åker vi! :))

Hunden är bortlämnad hos min mormor och morfar i Östergötland. Hjärtat står och fixar mojitos, och jag mår bara skitbra! Imorgon åker vi!!! :))

Jobb, universitet och så..

Jag har kommit in på universitet, Ska nog tacka ja till platsen, då blir jag behörig mellanstadiemusiklärare. Ett år av halvtidsstudire, och jag har hållit min "end of the deal" Sen kan jag med gott samvete fokusera på det jag verkligen vill...sluta undervisa??! Jo jag menar det! Jag tycker att det tar så mycket energi och musikalitet av mig, jag orkar inte musicera för min egen del längre och jag saknar det så mycket. Jag vill antigen se till att jag hamnar åt personalansvarshållet, el så ska jag utbilda mig till "riktig" informatör, nu är jag ju bara det på låtsas, har inte den "formella utbildningen"
Idag har jag jobbat hela kvällen. Började vid 19 och är klar nu vid 22. Är helt slut, inte direkt van att jobba just nu... Jag har iallafall gjort en broschyr med alla höstens kursstarter på kulturskolan jag arbetar på, den blev superfin! Är skitnöjd!
Imorgon ska jag också jobba tänkte jag. Ska lägga över hela den befintliga hemsidan till en ny portal, vilket betyder att jag måste göra om varenda sida manuellt... Det ska vara klart den sista augusti, men jag känner att det vore skönt att jobba undan lite nu när alla ändå är bortresta!

Nyckel-lån

Igår åkte jag iväg och fixade en extranyckel till hjärtat. En nyckel och ett litet "Grattis till nya lyan kort" För till saken hör ju att han flyttade till närmsta staden i förrgår, där han jobbar. I kortet skrev jag ungefär (kommer inte riktigt ihåg), Eftersom du bara har "gubbnycklar" får du här en blänkande ny, till "ditt" hus. I kortet lade jag nyckeln, och sen gömde jag kittet där jag brukar gömma nycklarna ute. Sen åkte vi iväg en sväng. När vi kom hem bad jag honom gå in, undertiden jag hämtade posten.
Han reagerade precis så som jag ville, han blev jätteglad och fick tårar i ögonen.
Inatt åkte hjärtat till England för att köra en tävling som heter Tough guy, jag hoppas han kommer helskinnad hem för Rumänienresan :)
Nu ska här städas. Ikväll kommer dottern hem en snabbis för att redan imorgon åka till sin far i en månad.

Urinvägsinfektion :(

AJ AJ AJ, det gör ont! Fattar inte riktigt varför det kommit, började lite smått igår morse, försökte dricka mycket vatten, idag har jag gjort specialdryck med ingefära, hoppas det ger med sig, annars får jag gå till doktorn imorgon och få penicillin. Bara det går över innan resan så är jag nöjd, och det gör det ju!
Idag har jag varit på en jobbintervju här i hemkommunen. Jag ska tacka nej, men jag är väldigt glad att de frågade efter mig, jag har alltså inte sökt jobbet, de har sökt mig, känns bra för självförtroendet kan jag lova!
Hjärtat flyttar idag, så jag sitter utan bil och har hunnit med lite jobb. Ska jobba hela helgen tänkte jag, hjärtat är i England, dottern hos sin far, min far i Italien och min syster i skåne. Det är bara jag hemma, så jag tänkte att jag kunde ju passa på!
Nu kommer snart hjärtat hem. Som han sa innan han åkte imorse, idag ska jag flytta alla mina saker till en plats och mig själv till en annan. Så sant! Jag funderar på om jag ska trycka upp en nyckel till honom ... jag vet inte, kanske, undrar om det tar tid? Jag har aldrig gjort det förut.

Rumänien i allmänhet och Transylvanien i synnerlighet!

Resan är bokat, nästa torsdag åker vi! :) Var hjärtat och jag. Ska bli helt underbart!
Nu ska jag åka och köpa en resväska, då dottern tar vår stora till sin far. Vill ha en billig en. Tänkte försöka hitta en på ÖoB tänkte jag.
Vi ska hyra en bil och åka runt i landet, vandra lite, se glaciärer och äta och dricka gott.
Åh längtar så!

Hormonstinn så det skriker om det/mig

Ja, efter ett graviditetstest i förrgår kom ju självklart mensen på natten efter. Jag kände mig egentligen inte orolig, men syrran så något, och sen låg det där och malde. Skyndar ju inte på processen direkt... Fick då iaf äntligen den efterlängtade mensen och åkte iväg till vårdcentralen för den första P-sprutan, spruträdd som jag är, lade jag mig ned, som en säkerhetsåtgärd kan man väl säga, det är så långt till golvet om man sk stå el sitta... Det gick bra, ingen svimningsattack, och inget annat heller. Åkte iväg till Polisstationen och hämtade ut mitt nya pass, och sen började det...Helvetet. Insåg att jag förutom det redan ansträngda hormonpåslaget med att "bara" ha mens, bokstavligt talat tyckt in 3 månaders dos av hormoner i skinkan, Den ömmade och jag hade svårt att röra mig och jag var grinig, irriterad, outhärdlig, jag är så glad att hjärtat inte var här och fick ta del av min fantastiska person. Dottern fick sig en avhyvling tyvärr, hon som också var trött efter ett läger och även hon ett mensmonster, det löste sig dock ganska smidigt genom att dottern somnade på soffan. Framåt kvällen, när hon vaknat och vi fixade middag, hade jag lugnat ner mig och kände mig som vanligt igen. Puh!
Nu sitter jag här och är alldeles pirrig inför kvällen grillning med hjärtats barndomsvän och bro, men respektive. Jag är supernervös, men det går nog bra. Mamman sprang vi för övrigt på, på ICA i förrgår, det blev lite pinsamt, sådär som det alltid blir, men nu är det gjort, det första. Träffar dom säkert ikväll dom med, båda mamman och pappan,de bor nämligen grannar med grillfesten jag ska på...

Stockholm

Har sovit ganska dåligt i natt. Hjärtat har sovit här och han skulle upp och jobba, så jag var hela tiden så orolig att han skulle vakna. Sen har det varit alldeles förfärligt varmt i sovrummet, jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det där, kanske köpa ett sommartäcke?
Nåväl, idag ska jag åka till min syster i Stockholm, ska bara packa lite sen sticker jag.
Hade hoppats att mensen skulle ha dykt upp så jag kan börja med den där p-sprutan någon gång, men inte då! Man ska ta första sprutan på en av de tre första mensdagarna, och jag har väl aldrig väntat så som nu, så självklart är jag sen bara därför, nu får jag släpa med mig grejerna till huvudstaden och ev gå iväg till en mottagning där.

Sömnbrist

Var så trött igår, lade mig tidigt bara för att vakna 00.30 och sen var det nästan omöjligt att somna om. Hunden har levt rövare och jag har nog i ärlighetens namn varit lite orolig. Hjärtat var iväg och spelade igår, med efterföljande party, jag litar på honom, det gör jag! Men ändå, jag måste ta fram alla mina gamla verktyg för att slå bort var det nu är som kommer, kan det vara svartsjuka? Usch! Det gillar jag inte!
Idag ska jag städa upp här, hinna bada hunden och mig själv innan hjärtat kommer hit! Dottern är avlämnad på en 5 dagars lägertripp och imorgon åker jag till Stockholm och syster. Det är skönt att göra något, men samtidigt vill jag så gärna bara vara där hjärtat är. Vilket är hemma.
Han ska flytta nu, hjärtat, en bit bort, så vi kommer att kunna ses mindre sen efter semestern. Han "flyttar" dock in här under semestern och det känns härligt!

Mamma - dotter dag

Idag har vi en mamma - dotter dag här. Vi tog lång sovmorgon och har ägnat dagen åt tvätt, inte så kul kanske, men dottern ska på läger imorgon så det finns inga andra alternativ. Strax ska vi iväg och inventera en liten matbutik för volleyboll-lagets räkning. Längtar väl inte direkt ihjäl mig, men det är roligt att få var med och göra något med dottern. I kväll blir det god mat, oxfilé, potatis i ugn och egengjord brunsås. Underbart gott ska det bli. Självklart jordgubbar till efterrätt. Det blir en lugn och skön hemmakväll, kanske en film senare? Vi får se!
Annars saknar jag hjärtat (EL får byta namn) något alldeles förfärligt. Träffades i 10 minuter i torsdags, och nu känns det långt kvar till morgondagen! Fortfarande är jag helt fascinerad över att man kan längta och sakna någon så mycket efter så kort tid. Jag menar för 4 månader sedan visste jag inte ens att han existerade...

En perfekt dag (till)

Ja, den var i onsdags, inte för att den igår var dålig, men den i onsdags var helt underbar. Vi hade gigg med kören inför 6000 personer, det var mäktigt vill jag lova! och den allra första jag får syn på i publiken är EL, han som inte skulle kunna komma, hade trasslat sig ur sin förehavanden. Efter gigget gick vi tillsammans och satte oss i gräset hos min far och hans pingla (jag gillar att kalla henne det, hon ser ut som en pingla) de bjöd oss på vin och jag fick sitta nära och EL tyckte inte alls det var jobbigt. Sen gick vi hand i hand genom hela staden och mötte de 4000 som skulle gå och titta på årets dragplåster Loreen. Vi gick till den restaurang, där vi hade vår första middagsdejt. Vi var helt ensamma i lokalen, det måste ha sprakat om oss. Bestämde resmål för sommarens tur, Transylvanien blir det! Jag är så glad, har velat åka dit i flera år, men det är inte många som nappar på det betet kan jag lova! Men självklart hade han samma dröm :)
Sen tog han mina händer och kramade dom hårt hårt, vi hade precis haft en sexig liten pratstund, och så säger han följande. Den här kramen är inte bara sexuell frustration, ganska liten del av den är det faktiskt, den här kramen är... är kärlek!
Jag trodde jag skulle börja gråta där och då, jag blev så paff, så rörd, så glad, så lycklig.

Nattliga hjärnspöken?

Han är så kär, jag tvekar inte alls på hans känslor för mig, han är så tydlig, men så är det här med att han liksom gömmer undan mig, jag vet inte om det bara är en känsla i mig el om det faktiskt är så. Idag skrev jag på ansiktsboken att jag skulle på bio med bästa, inget mer än så. Men så lyckade en arbetskamrat till honom som jag känner ytligt lägga ihop ett och ett och jag får ett sms, där han skriver att arbetskamraten nu vet, men att det inte gör något. Och det kanske bara är så, men varför vet han inget? Jag kan inte förstå varför han inte vill berätta om mig för hans vänner, jag har träffat en vän, som förvisso är hans allra allra bästaste, men inga föräldrar, inga andra vänner. Ingen! Skäms han för mig? Skäms han för att var kär i en äldre tjej? el är det bara jag som har nattliga hjärnspöken på besök??

Dejt

Ikväll ska jag bjude EL på biodejt. Det ska bli såååå mysigt! Jag har lätt upp mig känner mig fin. Filmen vi ska se tror jag är rolig - "Rock of ages". Ska fixa det sista nu så ska jag åka sen, vill hinna hämta ut biljetterna innan han kommer. Kanske hinna gå på stan några minuter och sen om vi hinner ta e fika innan filmen, vi får se när han kommer från jobbet...

Midsommar

I vanlig ordning var jag och dottern tillsammans med släkt och vänner i Motala. Det är en underbar midsommarstad, allt vatten, slussarna, sällskapet och solen och vinet flödade. Det var magiskt. Bara avsaknaden av EL störde den annars perfekta helgen. EL och jag har smsat hela helgen, så där alldeles för mycket ni vet, så att folk runt omkring reagerat. Men det struntar vi i.
Det är konstigt det där med att sakna någon så. Bara för några dagar. Igår när jag kom hem, stack jag iväg och handlade, dottern ville få det lugnt och vara ensam så jag åkte hem till EL. När han tog i mot mig kändes som att komma hem. Vi stod bara och häll om varandra och jag förstod för första gången hur mycket jag faktiskt hade saknat honom. Inte för att jag inte hade trevligt, för det hade jag, det var magiskt, perfekt! När jag står där i hans varma famn och känner hur jag slappnar av  centimeter för centimeter. Hur jag återgår till att bara vara jag och ingen annan, När vår läppar möts tror jag att det ska slå gnistor om oss. Det är så underbart! Så härligt! Det är vi!

Familjemiddag

Igår var EL här och åt middag och för första gången var dottern med , och hon var trevlig, och hade trevluigt tror jag minsann, hon stannade kvar och pratade, hon visade verkligen upp sitt fina jag, jag blir sp lyckliga tt jag nästan spricker :)
Ikväll ska vi ses igen, jag och EL, måste ju  fylla på alla hålrum i mig av honom, nu när vi inte ska ses på hela midsommarhelgen! Undrbart härligt fantastiskt, Jag vill ADLRIG att det här ska ta slut!
Efter middagen igår planterade vi en massa, sen gick vi runt i trädgården och gjorde planer.

Weekend

Igår frågade EL om jag ville följa med honom på en semesterweekend i sommar. Han står för allt. Min förste reaktion var, absolut inte, jag ha inte råd och vill inte att du ska betala för mig. Men sen kom jag på hur mysigt det skulle vara, och svalde stoltheten och tackade Ja.
Jag har även vågat fråga honom om han vill vara min plus 1 till bröllopet i september, det ville han gärna :) Tänk att livet kan vara såhär härligt!
När jag kom hem igår, berättade jag för dottern att han kommer hit på onsdag och äter middag, då sa hon att det inte är så jobbigt längre. Att han gärna fick komma, det gör mig väldigt glad!

Fast jobb

Ja, det har jag nu. Underbart! Jag kan titulera mig musiklärare och webbredaktör. Härligt!

En liten vägbula

I måndags när jag var hemma hos EL, ringde hans telefon. Jag hörde direkt att det var något, hela hans röst ändrades, det var det franska exet. HAn bad att få ringa upp senare. Hon hade gråtit i telefonen. JAg åkte ivög till kören, som, som tur var slutade tidigt på grund av fotbollsmatch på TV, Så jag åkte tillbaka till EL, efter. Han berättade om samtalet de haft när jag var borta.. Han hade gråtit, hon ville ha honom tillbaka, men han hade sagt att han gått vidare, och hon sa att hon inte trodde på honom, att han aldrig skulle kunna hitta någon som passade honom bättre, och då berättade han om mig, att han redn gjort det. Träffat någon bättre. Hon sa att han skulle ångra sig. Att det bara är ett misstag. Att jag är ett misstag.
Så hur känns det här för mig då? JAg blir livrädd, rädd för att han ska lyssna på henne, rädd för att han ska komma på att han i alla fall vill vara med henne. Jag kröp in i mitt lilla skal igen, några timmar, men han lockade ur mig igen och det är jag så glad över! Gud vad jag behöver den här mannen i mitt liv. Det är inte helt utan honom. Det här bättre än J, och det trodde jag inte var möjligt. Jag berättade förresten om J, hur han var mot mig, hur han bara försvann, så att EL ska kunna förstå varför jag blir så rädd.
Innan jag åkte hem i måndags sa han, A, det här är inget annat än vår första lilla vägbula...

Tokigt!

Igår var vi på fest, jag och EL, han var med på körfest, den kören jag leder. Väldigt mysigt. Lite pinsamt dock när vi smet iväg en halvtimma och festen tagit slut, när vi kom tillbaka, allt var stängt och låst. Fick gå hem till far och hämta alla saker... Jaja, så kan det gå :)
Jgg berättade för honom att jag är kär, att jag är på riktigt kär i honom, och han blev jätteglad och sade att det var tur det, eftersom han är jätte jätte, på riktigt kär i mig. Så det börjar väl bli lite officiellt nu antar jag. Vi satt iaf hemma hos min far och hans nya pingla, och pratade och tog en whisky tills vi runt småtimmarna gick hemåt, han till sig och jag till mig, eftersom dottern är hemma. Och det konstiga är att han fattas mig, precis hela tiden då han inte är nära mig fattas han mig, det är konstigt hur man kan bli beroende av en annan person på det sättet. Konstigt och härligt! Jag är kär! Helt och hållet galet förälskad i en man från min lilla hemkommun. Tokigt!

Tjocksmock

Ja, lite så känner jag mig, efter några dagar med alldeles för onyttig mat och alldeles för lite motion. Målet att fram till midsommar gå ned två klädstorlekar (som jag redan nått) kommer ju inte att gillas om jag går upp igen. Nej, nu får det vara bra! Men jag sitter här i soffan, men en kopp kaffe. Yogapass lockar på övervåningen, men jag hade bestämt mig för en cykeltur, visst borde man kunna byta så? Min rygg riktigt längtar efter ett rejält yogapass, det får bli så! Dricka ur kaffet och sen upp och iväg!
Till lunch idag ska jag få lära mig göra sushi, spännande :)
Annars får nationaldagen bestå av tvätt och hundbadning...

Myslördag

Fredagen slutade med att jag satt i telefon med min syster i närmare 6(!) timmar. Vi pratade om allt och ingenting och drack. Jag hann få i mig en kvarting whisky och 2 öl och hon 4 glas vin. Jag mådde precis som jag förtjänade när jag vaknade. Huvudvärken från helvetet! Sådan tur då att EL också var bakis-seg. Lördagen ägnade vi i soffan framför en film. Vi tog en promenad till mamma och lagade mat tillsammans. Det börjar bli allvar nu. Sådär på riktigt. Vi pratar om det lite, att det känns läskigt och fruktansvärt bra på samma gång. När min ord tar slut tar han vid och tvärt om. Jag vill ha honom hos mig hela tiden. Men jag vet att det inte går. Att det egentligen inte heller är vad jag vill, men det känns så ruskigt bra!
Min älskade far har träffat en kvinna. En bra tjej, jag gillar henne, vet vem hon är men känner henne inte. Det känns bra, så länge som jag inte tänker på vad de kan tänkas göra. Det som är allra mest skönt är att han har lämnat den här märkliga relationen med sin arbetskompis. Att han inte behöver snurra in sig i det. Ringde till honom och frågade om han ville bjuda mig på kaffe, och han frågade varför? Konstigt tycker jag! Men han är väl rädd han med!

Ensam fredagkväll

Så skönt! faktiskt, jag har valt det själv. Hade en AW med en kompis med sköt upp den till nästa fredag istället, jag orkar inte idag. Tänkte fixa mig något att äta, sen vill jag röja upp det allra värsta, och sen bara slänga mig i soffan framför TVn och domna bort lite. Jag är så trött! Det är så mycket på jobbet nu! Alla skolavslutningar, alla nya elever, alla betyg, alla omdömen, alla överlämningar...sen ska man fixa till musiksalen så att det känns bra att komma tillbaka efter sommaren också. Mycket blir det!

Känslor som kokar över

Jag har så mycket känslor i mig just nu. Det känns lite som att jag ska spricka. Det är underbart att det snart är 10 v semester. Det gör mig pirrig och sprallig, Jag är stressad för att få ihop alla skolavslutningar, betygsättningar och annat skolarbete innan dess. Jag är superduper kär, och alldeles alldeles livrädd för att förlora det jag har. Jag är orolig för att dottern aldrig kommer att acceptera EL, jag är trött i hela kroppen av förkylningen som inte vill släppa taget. Jag är ledsen för att jag saknar min mamma mer än någonsin. Jag är stressad över att jag aldrig hinner åka till Sthlm och hälsa på mina vänner. Vill inte förlora dom! och mitt i allt detta kaos, är jag lyckligare än jag någonsin varit! konstigt!

nytta?

Jag borde göra någon nytta. Hänga tvätten som legat blöt i maskinen några dagar. Städa köket, plocka ur några fler innerfönster. Det kryper lite i kroppen, men jag vet inte var jag ska börja, det är så rörigt överallt... Fokuserar visst mer på annat just nu ;)
och på tal om det, Jag frågade om han ville följa med och träffa min mamma, låter kanske löjligt, men för mig är det viktigt, fast att hon troligtvis redan vet om honom, så behöver jag det. Så vi tar oss en promenad till kyrkogården till helgen och passar på att byta ut blommorna mot nya fräscha!

Kallt, så himla kallt. Mensen är på väg med stora steg och jag fryser och har ont. Frukosten är slut och ett av mina ögon kliar och svider. Suck! Usch och fy för sådana här dagar.
Tvingar mig att hitta några ljusglimtar:
Ljusglimt nummer 1: Ikväll träffar EL är lovad en nackmassage, detta ser jag fram emot!
Ljusglimt nummer 2: Om exakt 11 dagar går jag på lååååång semester!
Ljusglimt nummer 3: Liljekonvaljerna på köksbordet doftar helt underbart
Ljusglimt nummer 4: Nä, nu kommer jag inte på något mer....

Lägenhetsvisning och värme

Klart jag hann med EL en stund igår. Hade tänkt ge honom en liten kram, och sedan åka hem igen, men så hamnade dottern på glass/lunch och(!) middag med exmannen, så när EL frågade om jag ville följa med honom och titta på lägenhet hade jag svårt att tacka nej. In i den varma bilen, och iväg drog vi. Det var lite mysigt måste jag erkänna, att bli tagna för ett par som ska flytta, att få frågor om vi har barn el tänker skaffa oss, för att området är så barnvänligt, att drömma lite tillsammans, titta på väggar, tak, och väggar och föreningens bokslut. Jo, jag kan tänka mig det på riktigt en dag, helt klart! Men inte än! Det läskiga med att få en sådan här inblick i framtiden är sårbarheten. Nu börjar det bli på riktigt. På riktigt, på riktigt och jag känner mig utsatt och sårbar och rädd. Så jag berättade det och när jag är med honom, känns allt så enkelt och tryggt, inte på låtsas, nu  när jag ligger själv hemma i sängen, det är då tankarna kommer farandes. De där dumma "Tänk om" "what if"...

Shopping och schlager

Igår hade jag och dottern en helt fantastisk dag i Örebro. Vi shoppade loss rejält, klippte oss och köpte jordgubbar och vindruvor som åts framför schlagerfestivalen. På natten lekte jag TAXI åt min käre far. Jag har aldrig sett honom så på örat förut. Jag skrattade så tårarna sprutade och jag höll på att kissa ned mig. Han kunde inte ens låsa upp ytterdörren utan hjälp. Men han mådde gott, var känslosam och extrem sluddrig. Idag mår han nog inte riktigt lika gott...
Vaknade trots sent i säng ganska tidigt, åt frukost ute i tystnaden med favorittidningen Isabellas i knät. Nu har jag påbörjat det hemskt jobbiga men sköna arbetet med att plocka ur innefönstrena. Huset är som en bastu. det måste bara ske, men det för ju med sig lite fönstertvätt och städ...
Tänkte hinna med att åka och plocka lite liljekonvaljer sen också. Tänkte sätta en bukett hos mamma såhär på mors dag och allt. Sen vill jag ha hemma också. Finns det någon bättre doft? Kanske hinner jag med en puss och en kram också...vi får se...

Var redo klockan 18 så hämtar jag upp dig!

Sen kom han i nedcabbad sportbil. Vi åkte ut till en sjö, picnicade pratade njöt av solen och tystnaden och varandra. åkte hem igen. Han bytte bil och vi åkte och åt Sushi, sen kände vi oss tvingade att åka hem till honom en stund ;) Innan han körde hem mig igen. Vilken underbar kväll!!

Att nå mål och göra nya!

Ja, jag har nått mitt mål, två klädstorlekar ner till midsommar, för mig skulle det bli en 38. Igår gick jag till h&m, tog fram 3 fina klänningar, helt olika varandra, som jag gillade och alla endast i storlek 38, modigt, jag vet. Men det gick ju vägen. Alla satt skitbra! passade perfekt! Hur underbart är inte det? Det blir en angenäm shoppingdag på lördag! Nu kommer jag inte stanna här. I kilo vill jag inte gå ned mer, men jag vill gärna tighta till kroppen lite, det är mycket överflödigt som dinglar lite var stans!

Idag, blir det jobb, gräsklippning och träning!

Konsten att ligga!

Nu vet jag hur det är, det där avslappnade hänförande okontrollerande sexiga. Jag visste inte att det kunde kännas så. Att det kunde vara så bra. Att känna sig sexig, för jag känner mig sexig när han ser på mig. Allt har ju fungerat så bra, så lätt, ska inte sticka under stolen med att vi båda var rejält nervösa första gången, jag menar, det betyder ju något speciellt, första gången. Och det var så fantastiskt! Det gick väldigt fort, men precis lika fort och vi avslutade tillsammans. Vi är. Vi kompletterar varandra. Det är så rätt att det gör ont i bröstet när jag tänker på det, av rädsla för att förlora det, och en rädsla för att ha missförstått det. Vi är så nära, det är så intimt, vi pratar om precis allt, från de allra jobbigaste långt bak, gömda känslorna, till de vi har för varandra, till roliga händelser och anekdoter. Jag visste inte att det kunde vara så här!

Alltså...den här mannen...

Han behöver i stort sett bara titta på mig så kommer jag. Åh, vad jag hade velat ha sex med honom idag, men nope. Inget sex idag heller. Men jävlar i havet vad vi hånglar. Det är så grymt jävla sexigt att jag går i gång av bara tanken på det. Vi passar varandra som handen i handsken! Jag tänder honom precis lika mycket (och lätt) som han tänder mig. När jag gör det jag gillar på honom, är det precis så han vill att jag ska göra, det är så jäkla häftigt. Idag retade han mig nästan till vansinne, fast på ett bra sätt, om än jävligt frustrerande. Men jag är ju inte sämre än att jag kan göra igen, vilket jag ju självklart gjorde och oj, vad jag jag gillade hur han blev. Han låg på rygg och jag satt på honom, ungeför som när man rider, men med alla! kläderna på. Genom att bara kyssa honom på halsen och i ansiktet, lätt beröring, men med bestämdhet fick jag honom att i slänga runt mig på rygg som om jag var en liten docka, jävlar vad stark han är, och smidig, och sexig, och sexig, OCH SEXIG! Längtar så fruktansvärt efter honom just nu, att det nästan gör ont! Det är lite sjukt hur det kan kännas. Jag börjar fatta grejen, det som är på film, det som alla pratar om, som jag ville ha, men inte trodde fanns. Inte för mig. Det kanske är det här? Jag ska inte gå händelserna i förväg, bara nämna det såhär lite i förbifarten.

A bad feeling?

Jag har en oroskänsla i hela kroppen. Jag har ingen aning om vad den beror på. Jag känner mig livrädd och har hjärtklappning. Jag tittar ut genom fönstret hela tiden, som om någon är påväg hit. Jag hoppas att det inte är en av mina föraningar, för jag trivs så bra med att må bra. Jag är rädd att det jag känner är EL, att han tagit ett steg tillbaka, inget tyder egentligen på det, inget annat än min känsla. Så jag hoppas att det är något annat, men inget allvarligt! Åh när det känns så här suger det verkligen att känna av så mycket. Det är bättre med sanndrömmarna! Då vet jag iallafall! Det kan vara åskan också. Men den verkar inte träffa oss "spot on", går runt, mullrar lite i bakgrunden, blixrar lite. Jag svamlar och känner mig så pirrig att jag nästan är spyfärdig. Vad är det här? Ångestliknande, men ändå inte. WIERD är bara förnamnet!
-----
Ja, det är inte EL, han hörde precis av sig och var som vanligt alldeles underbar. Vad 17 kan det då vara?
-----
Hällde upp en Whisky, har inget ångestdämpande kvar och det behövde verkligen idag, så det fick bli lite whisky, och nu känns allt genast lite bättre, det pirrar inte lika mycket, pulsen har lugnat sig, jag är inte lika spänd. Hoppas inte något allvarligt hänt bara!

Att behaga andra

I helgen kommer EL hem till mig, han flyttar in fredag och ut söndag. Jag längtar så mycket att jag nästan dör. Jag har ett så stort behov av honom att jag nästan blir lite rädd.
Pratade med min syster som tänkt sig hemåt till helgen, när det är långhelg och allt. Jag visst inte att hon skulle komma hit och stanna hela helgen, när jag och EL bestämde, men nu vill hon ju iaf umgås, och grejen är att visst vill jag det med, det är så sällan som vi ses, men jag har ett extrem stort behov av EL också. Det är så sällan som vi kan ses ensamma, utan barn och det behöver vi! Men nu vet jag inte hur jag ska göra, för om jag inte umgås med min syster tror jag hon blir sur, och om jag inte umgås med EL så blir jag sur, så hur 17 gör man? Hon ville ju självklart träffa honom också, och det tycker jag det är alldeles för tidigt för! Det blir så himla seriöst om vi blandar in våra familjer redan! Jag vill inte det! Inte än! Syrran ville åka på loppistur, och det förstår jag, men jag vill ligga i sängen halva dagen och dra mig, El iaf inte bestämma mig förrän det är dags. För att se hur det känns! Just då. Åh vad jobbigt det blev!

tredagars..

Härligt är det, men bara tre arbetsdagar den här veckan. Och sköna sådana har jag också, imorgon slutar jag redan 10.50 hur underbart är inte det säg?
Ikväll är det körrepetition, ska blir spännande att få lite nytt material att bita i!

Idag är jag ledsen

Jag vet inte riktigt varför. Började dagen med baksmällan från helvetet, av tre (!) glas vin. Huvudvärk och illamående. Usch! Låg i soffan hemma hos pappa på altanen och sov, där som mamma låg när hon dog. Jag hade hennes filt på mig, det kändes väldigt konstigt, kanske är det därför? Nu är jag i alla fall hemma, och ska åka iväg och köpa bensin till gräsklipparen, måste verkligen klippa gräset, men jag har sååååå ont i ryggen och ännu ondare i fötterna. Längtar efter EL. Efter hans närhet, efter hans lugn, jag kan verkligen slappna av i hans närhet, det är väldigt ovanligt. Jag har inte varit avslappnad på väldigt länge! Jag vågar knappt skriva det, blir ärligt talat lite spyfärdig, men jag tror att jag är kär. Kär på riktigt kär. Inte kär i kärleken, Kär i EL. Väldigt läskigt och utlämnande.

5 låtar...

...som ska kunnas utantill, inom två timmar, det går sådär ska jag erkänna. Några textrader här och där har väl fastnat, men det räcker ju inte. Undrar varför jag har så svårt att lära mig texter? Ja, jag blir då inte riktigt klok på det. Gitarrförstärkare, mikrofonstativ och sladdar i bilen. Ägg (sånt man spelar med), resväska med scenkläder och smink. Jag måste ju erkänna att jag gillart! Att dessutom få göra musik tillsammans med EL gör saken INTE sämre.
Han kom hit igår, dottern försvann, men skötte sig hyffsat. Jag berättade för EL hur jobbigt jag tyckte att det var när jag inte fick vara som jag är, att jag stängde av. Att det får konsekvenser, att det inte bara är att trycka på on-knappen efteråt. Det märkte han nog själv också. Det tog tid innan jag var mig själv igen med honom igår. Men tillslut så kunde jag slappna av igen. Vi får väl se hur det går idag... Jag vill inte förstöra det här genom att stänga av, men jag vill (speciellt därför att EL vill, iaf har han velat det förut) inte heller dela oss med alla andra än. Åh vilket litet dilemma som jag förstorar upp. Nä, bort bort bort dumma automatiska negativa tankar BORT! Nu ska jag bara njuta!

Trött tröttare tröttast!

Jag platsar in på kategori nummer 3! Efter ett 12-timmarspass på jobbet i tisdags är jag mör. Då hjälper det inte att jag har värsta showen på lördag. Trodde att jag skulle kunna stå i bakgrunden med noter, men icke. Efter gårdagens genomdrag inser jag att det bara är att lära sig 5 låtar utantill tills på lördag. Jag ska vara allt från 40-tals sångdiva till zombie. Klädbyten och hela köret. Hade jag vetat...
Det var däremot helt fantastiskt att sjunga tillsammans med EL, de första gångerna trevade vi lite, men sen. Ujujuj, vi låste ju självklart så det bara gnistrade om det och jag blev alldeles matt och pirrig i hela kroppen!
Det var lite jobbigt igår ändå. Att inte få visa öppet. Jag kände mig lite utanför ett tag, han känner ju alla dansare och jag bara koreografen. Så de skojade och hade roligt, men han dissade dom rätt hårt och kom till mig, fint gjort. Men lite konstigt! Jag stängde av lite igår. Det är inte bra. Men jag tror han kände det, och bjöd in sig på kaffe här hemma idag. Det är som att han läser mig som en öppen bok, härligt och skitläskigt!
Nu ska jag försöka ladda inför en fulltecknad dag. Försöker göra det så enkelt för mig som möjligt på jobbet just nu, men lite planering behövs ju ändå. Imorgon jobbar jag bara halvdag, ska bli fantastisk skönt!

Känslor i överflöd

Helt underbart fantastisk att åka på Barbershopkonvent. Inser i vilken utsträckningar jag saknar det, måste bara se till att börja igen! Det finns inget annat alternativ! Alla fantastiska människor, alla som känner mig, de som känner hela mig, de som känner en liten del, de som jag nästan aldrig träffats, enas i en enda stor familjekram. Helt underbart. Så mycket känslor, jag har skrattat och gråtit och saknat och älskat. Allt detta delade jag dessutom med EL, som stannade över natten. Alltså, jag förstår inte hur jag lyckade slita mig från honom. Jag har nog aldrig i hela mitt liv, släppt alla hämningar och bara njutit. Han gör precis allt rätt! han tänder mig helt otroligt mycket. Det var så intensivt, det var så nära, det var så fysiskt. Hans kyssar, hans smekningar, hans otroligt vältränade kropp, hans reaktioner på mina. Hans rygg, hans hals. It takes two to tango, och jäklar vad vi dansar bra. och ändå. Inget sex, inte än - mens.
Spännande grej som hänt är också att han fått en förfrågan om att spela på en låt till helgen med en solist som heter som jag. I samma ögonblick han tackar ja, sittandes småkrattande i min bil, får han mitt nummer för att ta kontakt med sångerskan. Så nu ska vi gigga tillsammans, utan att visa allt för mycket. Låten då? The one I love... Fire...

Ord som inte gör sig på papper

Han ger mig så mycket jag inte kan förklara, som inte går att skriva ned. Igår låg vi i hans säng i några timmar och pratade. Låg där för att jag var för dålig för att kunna göra något annat. Orkade inte ens sitta upp. Vi pratar om allt och inget. Han säger att han inte brukar prata, att det inte är så dom gör i hans familj, men med mig pratar han, även när det blir så känsligt och jobbigt att jag ser hur musklerna i kinderna hoppar ofrivilligt. Han är helt enkelt underbar, precis så som han är, med fel och brister. Jag älskar att han säger att han vågar vara sig själv med mig, för jag känner likadant. Jag älskar att han berättar hur otroligt läskigt han tycker att det är, att dels träffa någon man inte kan låta försvinna och dels våga kasta sig ut med risken för att bli sårad. Jag älskar det, för att det lika gärna kunde vara mina egna ord.
---
Idag ska jag försöka jobba. Jag har fortfarande superont, men jag ska göra så gott jag kan. Ikväll ska jag klippa mig hos en kompis, efter det ska vi ta ett glas vin. Sen ska jag hem och städa, för imorgon ska EL sova här och innan det ska vi spendera hela dagen tillsammans i Barbershopens underbara värld! Jag längtar såååå, efter alla mina vänner, och jag längtar såååå efter att få dela den här stora delen av mig själv med EL.

Konsten att utstå smärta!

Ja, nu gör det ont ska jag säga, sjukdomen har slagit till med full kraft. Jag ser att det är en följd av många saker. Dels att medicinen tog slut, så min grundsmärtlindring försvann under ett par dagar, sen tar det ett tag att jobba upp det igen. Dels all överenergi som jag gjort av med under flera veckor, jag har rört mig alldeles för mycket, och då pratar jag inte om att jag börjat springa, jag pratar om allt jag gjort. Sen har jag ett extremt hormonpåslag och fick i natt min mens, då brukar det också göra riktigt ont. Men såhär ont var det länge sen jag hade. Tänkte mig på att försöka förklara.
Sitter jag still, med fötterna i viloläge känns det ungefär som när man gått på stan en hel dag, det bultar lite, de känns lite svullna, sätter jag ned dem på golvet är det som att ställa sig på en spikmatta. I benen värker det, känns svullet, bultar. Ländryggen känns som att den halkat ur sitt ordinarie läge, men att den är helt omöjlig att knäcka rätt, det känns som om jag kommer att gå av på mitten. Värken här är konstant och på en skala 1-10 är det en tia. Övriga överkroppen är ganska ok, men sen har vi händerna. De inte bara känns svullna, de är svullna! Muskelkontrollen är dålig och jag tappar saker mest hela tiden, självklart speciellt när jag håller i fyllda glas eller liknande, så det blir en riktig röra efteråt. Det bultar och värker hela tiden, och finmotorik är det dåligt med. Låter det som att jag klagar? Det gör jag inte, jag vill bara förklara, för mig och för alla andra som läser, hur det faktiskt är att leva med fibromyaligi. För det syns inte på utsidan och allt som oftast möts jag med tvivel. Kanske är det bara min egen rädsla för att inte bli betrodd, men den är där i alla fall, känslan. Jag blir ledsen när jag har sådan här dagar. Ledsen för att jag är sjuk, att jag behöver ha det såhär. Men jag är glad att det inte är så ofta och måste tvinga mig att komma ihåg året då jag knappt tog mig ur sängen. Under mina normala dagar tänker jag inte på det. Det gör alltid ont, men man lär sig att leva med det. Annars skulle man behöva sluta leva, och det är inte ett alternativ. Jag vill fungera så normalt jag kan, och försöker då ofta att inte förstora upp smärtan, och det fungerar för mig, det ju då när det blir såhär som folk runt omkring mig inte riktigt hänger med. Summa sumarum, fick jag välja skulle jag inte ha sjukdomen alls, men nu har jag den, och vet ni. Jag är lycklig ändå. om än lite mörbultat just nu...

Barbershop!

Nej, så lätt skrämmer ni inte mig skrev han tillbaka...
Jag har så hemskt dåligt med pengar den här månaden. hade en räkning 9700 som jag inte kunnat betala, får väl vänta på påminnelsen och betala mer då... Kontot sa nämligen 9000 och jag hade lite andra räkningar också. Jag har verkligen halkat snett sen i julas, jag förstår inte, det är alltid något som stjälper ekonomin. Jag måste sätta mig ner på allvar och göra upp en budget, för det här går inte längre. Jag kan inte leva från dag till dag, jag mår inte bra av det. I mitten av juni får jag betalt av kören jag leder, så då kommer jag nog på rätt köl igen, men det är lite trist tills dess!
Till helgen åker iaf jag och EL till Västerås och tittar på Barbershop. Sen sover han över här hos mig, känns mysigt, typiskt dock att jag väntar min mens när som helst!

Katastrof

Ja, det är nog ett bra ord för att beskriva hur det gick igår. EL kom hit, dottern var hemma, och hon var grinig! Nä, grinig är för positivt. Hon var svartsjuk helt enkelt. Hon stängde in sig i sitt rum, jag fick gå upp en våning med maten, och hon smet upp bakvägen för att absolut inte behöva stöta ihop med EL. Sen satt hon på övervåningen hela kvällen, det gick väl ganska bra, tills jag fick ett sms från henne, där hon bad mig komma upp, vilket jag gjorde. Då var hon arg. Sa att han var tvungen att gå, annars skulle hon minsann skrika. Vilket hon en stund senare gjorde, så jag gick upp till henne igen, berättade vilken buss han skulle ta hem, och att han stannar till dess. Då kastade hon ett vinglas efter mig. Jäkla unge! Det blev helt klart lite pinsamt. Och min största rädsla nu är att EL ska försvinna, men något säger mig att han inte gör det! Vi pratade om det som hände, medan han var här, bestämde oss för att inte göra någon grej av det! Att hon får vänja sig helt enkelt, tvinga henne att se att han inte är ett hot mot henne. Ja, den som lever får se!
Innan han gick hånglade han upp mig i köket. Jag trodde jag skulle avlida vad bra det var. Jävlar! Vi passar så bra ihop att det är läskigt. Hoppas han inte försvinner nu!

Långhelg

Det är så härligt att vara långledig! Idag är jag uppe tidigt, vaknade 05.30, men kunde somna om till halv åtta innan jag klev upp. Tog en morgonpromenad med hunden, utan jacka! Bara en stickad tröja, det är så otroligt härligt ute idag! Nu sitter jag i ett tyst hus, dottern ligger fortfarande och sover och jag mår så himla bra! Jag ska alldeles strax påbörja min fars födelsedagspresent, och sen om jag hinner ska jag stoppa hunden i badet, innan vi åker till Östergötland och hälsar på min mormor och morfar. Det ska bli så härligt att få komma dit och bli bortskämd! äta gott och dricka gott.

På söndag ska jag gigga med kören, vi ska delta i grannkommunens (den jag jobbar i) firande av dansens dag, tre låtar, 15 myggor, och 4 timmar... Sen hem, snöra på mig joggingskorna och ut och springa. Det är faktiskt riktigt skönt, jag är lite förvånad själv faktiskt. På kvällen kanske El kommer förbi, isåfall blir det första gången han får träffa dottern, lite pirrigt, och väldigt tidigt, men det får vara så. Jag tror att dottern tycker att det är mer OK, när hon vet vem personen i fråga är, hur hen ser ut osv. och framförallt att hon ser att jag gillar hen. Valborg, är det dirigering vid brasa som står på schemat, dagen är prelbokad med EL, och dottern tror att hon ska hänga med SKULL. 1maj ska jag bara vila!

Tjat tjat tjat

Ja, jag vet. Det blir mycket EL nu, men för mig är det iallafall väldigt positivt! Frågade honom igår om han vill med på BBs-konventet i Västerås nästa helg. Han visste inte om han kunde än, men skulle pterkomma. Jag har iallafall bestämt för att åka på lördagen! Tänker att jag får se min favoritkvartett på scenen då ;) när de allra bästa sjunger! Nåväl. igår då.
Alltså den här mannen, han är bara för go! Han bor väldigt spartanskt. Håller på att titta på lägenhet i den närmsta större staden 45 min bort. Men det gör inget. När han tar mina händer, när han kramar om mig, bara står och håller om mig. Jag känner mig så trygg. Så lugn. Men visst håller jag lite på mig, inget sexa än inte. Han bjöd med mig på en cykeltur med vin och annat gott i korgen så snart vädret tillåter, det ser jag fram emot! För att inte vara redo för en ny relation, vill han verkligen ses ofta och mycket. Jag kommer trilla dit om det fortsätter såhär! Lite läskigt, jag hoppas att han inte är en sån som tycker att bara för att han sagt det, så kan han köra på utan att behöva ta ansvar...

fullt på schemat

Idag har jag en skön förmiddag. Ska planera två lektioner till min vikarie, då jag ska på ledningsgruppsmöte i eftermiddag. Sen tillbaka till skolan för en lektion och mer planering. Efter det ska jag åka hem till EL, drick te, mysa, prata, kramas, pussas :) Kvällen ska jag ägna min far. Han fyller år idag, så jag ska fixa middag till honom. han vill att jag ska ta cykel eller en promenad till honom så jag kan dela en flaska vin med honom, så jag får nog offra mig. Ska nog inte vara så svårt...

dejt no 4

På onsdag, en kopp te hemma hos honom efter jobbet i all enkelhet. Han hörde av sig redan igår, jag blev glatt överraskad, trodde nog inte att han skulle höra av sig så snabbt eftersom vi sågs både lördag och söndag. Men jag längtar innerligt efter hans armar runt mig igen! och jag älskar pirret!

Träning!

Känns så bra, jag har verkligen kommit igång nu! I söndags sprang jag för första gången, Jag kommer att kalla det för att springa även fast det nu i börjar är mest promenad och lite spring.
Igår dansade jag med kören igen, härligt med scentid igen. På söndag ska vi dansa på dansens dag. Idag, direkt efter jobbet ska jag ut och springa igen. Sen får det bli på fredag nästa gång. Det blir en bra start på helgen!

Han kom :)

En kortis, snabb kopp kaffe, rundvandring i mitt stökiga hus. Han lerig från tå till topp, svettig av cykelturen. Men ändå. Kramar pussar. Åh jag fattar inte att det här händer :)

Dagen efter

Jag har drömt att han  via sms, skrev att han inte kommer hit idag (jag har bjudit honom på kaffe) och att han sen inte hörde av sig något mer. Så jag vaknade alldeles ledsen. Men sen kom jag ihåg den mjuka pussen jag fick innan jag gick hem i natt, och sen ringde jag till min syster och fick prata bort all pngest. Så nu har jag bestämt mig för följande: Jag följer med på resan. Jag struntar i vad folk runt omkring tänker om åldersskillnaden, och jag tar det faktum att han inte är redo för en relation på ett positivt sätt, att han är ärlig och väldigt förvirrad, för jag var inte inplanerad! Och jag struntar i att det kanske kommer att göra ont i slutänden, för om jag överlever min mammas död, så kan jag överleva det mesta i smärtväg!
Så jag tillåter mig att njuta av minnet från igår, hans armar runt mig, hans otroligt vältränade kropp mot min, hans mjuka läppar mot mina. Hans otroligt smarta resonemang, där han förklarar för mig på ett sätt så jag inte känner mig dum. han blickar, hans leende, hans händer i mina, hans musikalitet, bara det faktum att han gillade barbershop! Jag kryssar i box efter box i min osynliga lista, han är för bra för att vara sann än så länge, och det tänker jag njuta av! Så de så!

På bussen hem

Knulla är tydligen ett populärt ord. Folk är fulla. Jag är. Processar fortfarande kvällen. Jag har ätit gott, jag har druckit gott, varit på restauang, varit på pub, varit hemma hos EL. Det har varit såååå mysigt, jag har introducerat barbershop och han föll handlöst. Vi har hållt hand Jag fick en puss när jag gick hem. Han visar mig så mycket, vi kan prata om allt, Men han berättade att han inte är redo än, det tog nyss slut med hans ex å ändå låter han inte bli. Han säger att vi passar så bra ihop på så många plan. Och genast blir jag rädd, Rädd att trilla dit, och att han inte kan gå vidare. Å andra sidan kan jag inte lova honom något jag heller. Det och att han är 9!!!! år yngre än mig 9!

Väntar

och längtar, har ångest och är pirrig så jag inte vet var jag ska ta vägen. Hur 17 ska jag kunna vara som en normal människa när jag träffar honom? jag är ju alldeles uppstissad! Pirr pirr pirr pirr pirr.
Vaknade tidigt idag, tog en morgonpromenad med hunden. Drack kaffe i soffan med dagens tidining. Sen städade jag badrummet, sådär ordentligt som jag har behövt göra hur länge som helst. Sen lästa jag lite, tog en lång varm skön dusch, rakade ben och andra delar av kroppen, smörjde in mig med lyxlotion som doftar lavendel, målade naglarna, nu ska jag strax gå ned i tvättstugan och stryka kläderna jag ska ha på mig. Tar den gröna kjolen, men har beslutsångest över både toppen och strumpbyxorna. Jag får nog testa mig fram... Sk aväl försöka gör mig lite vacker också, sätta på mig ansiktet så att säga :) Herrgud vad det pirrar!!!!

AW som blev fredagsmys

Jag skulle ha träffat en kollega idag efter jobbet för en aw, men han ställde in, och det var ganska skönt tycker jag. Då slapp jag krångel med bil imorgon... Så kvällen har jag ägnat med ett glas vin och chips framför TVn. och jag kommer nu ihåg varför jag inte tittar, REKLAM! gud så irriterande det är!
Har hängt kläderna som jag tror att jag ska ha på mig imorgon. Jag börjar bli lite härligt pirrig igen, det har varit ganska skönt under veckan, pirrar gör det hela tiden, men det där som nästa gjorde ont har hållit sig borta. Men nu börjar det igen. Lite nervös är jag över valet av kläder, jag tänkte ta en tajt knallgrön kjol, som jag vet att jag är skitsnygg i. Problemet är ju att han utökat vår öldejt till middagsdejt, varpå det genast uppstår ett laktosproblem. Inte superkul om jag råkar få i mig något och magen svullnar upp, med en tajt kjol, då kommer jag se gravid ut och DET vill jag inte! Jag får sova på saken helt enkelt. En annan irriterande grej är den jävla snön, jag som vill ha klackar imorgon! Funkar ju inte om jordens snöstorm är på intågande eller??

Sitter i köket, kaffet står framför mig, hembakat rågbröd och det är tyst och lugnt. Det är ganska mysigt faktiskt! Vet inte riktigt hur dagen ser ut, kan ha en del inställda lektioner pga friluftsdag, men som sagt, den som lever får se. Informationen är inte den bästa. Känns som om jag har landat lite. Igår träffade jag en gammal tonårskompis, det var mysigt, vi fikade och pratade ikapp. Vi ses nog igen. Hon är gravid så vi är på lite olika ställen i livet, men som sagt, det var trevligt!

Att ha ångest i onödan

Ja, han hörde ju av sig igår. Ville gärna ta en öl el tre och frågade om jag kunde någon vardagkväll i veckan, det kunde  jag ju inte, men på lördag blir det av. Gud så spännande. Med en öl el tre under västen kommer nog inte jag fixa att hålla fingrarna i styr. Men jag ska försöka... eller... Asch jag skiter i analysandet och kör på känsla, det har ju funkat hittills. Att bara vara jag helt enkelt.

Tålamod

Är något jag lider brist på.
Igår efter min cykeltur och en varm skön dusch, skickade jag iaf iväg ett meddelande till EL, Skrev såhär:
Tack för i fredags! Hoppas du hade lika trevligt som jag! Jag träffar dig gärna igen, kanske en öl el två?
Så nu kan jag inte göra annat än sitta här och vänta, och modet sjunker för varje minut, trots att jag vet att han troligtvis, med största sannolikhet inte ens läst det än. Att det ska vara så svårt, så jobbigt. Nu kommer jag säker skrämma bort han, å andra sidan, blir han skrämd av mig redan, då kommer han inte fixa resten... så då finns det en anledning, det är ju bara det att jag väldigt gärna skulle vilja att det kunde bli lite mer än bara en dejt, en liten flört iaf. Några fler dejter. Ett intresse, något som visar mig att jag visst funkar för människor som inte redan är i ett förhållande. Speciellt nu när jag tycker att det funkar så bra, när jag för en gång skull vågar vara som jag är.

Nu sjunker modet

Tankarna jag försöker låta bli att tänka ramlar på mig, det är svårt att låta bli.
- Varför skulle han som är så ung vilja ha mig?
- Han har säkert kommit på andra tankar nu när han varit borta och "partajat" med sina vänner!
- Vem tror jag att jag är, som tror att någon som han skulle kunna var intresserad av någon som jag?!
Jag försöker sysselsätta mig med annat, men nu finns det inte så mycket kvar att göra om jag ska kunna jobba med den här kroppen imorgon, så det är svårt! Nu är min förhoppning att de ska försvinna de där tankarna, bara jag får dom ur mig. Kanske jag ska ta mig en cykeltur, en lång varm skön dusch, och sen se till att få in den där ansökan till Högskolan... Jo, så får det bli!
Motion är aldrig fel!

att ta tag i saker

Idag är en sån dag, tydligen. Jag storstädar undervåningen, får se om kroppen orkar även övervåningen sen. Jag och två vänner har börjat med en peppgrej, ner två klädstorlekar till midsommar. Ingen tävlan, bara pepp! Vi ska fixa det alla tre!! Så är det bara! Jag är skittaggad. Det är inte långt, det här kommer jag fixa!
Annars kommer väl den där oroskänslan snart antar jag :) den där när han inte hör av sig, vet att han kommer tillbaka från sin resa idag, men jag vet inte när, så jag försöker fokusera på annat helt enkelt och det mår mitt hem bra av, och det gör jag med :)

Pirr

Jag hade glömt hur mycket det kan pirra. Det pirrar och nästan hugger i magtrakten, det är helt underbart! Det är inte läskigt alls, konstigt, jag som alltid varit så rädd för pirr... el vad pirret står för kanske är närmare sanningen...

EL

När jag såg dig idag kände jag igen leendet på en gång, det var det där leendet jag vaknat med på mina näthinnor så länge, utan att veta att det var ditt förrän i lördags. Alla mina försvarsmekanismer försvann, och kvar blev jag. En promenad och sen bjöd du mig på kaffe, du tog en dammsugare och jag en kokosgrej (sån där avlång laktosfri sak) Du trollband mig med dina berättelser, jag ville redan få vara en del av ditt liv. Du skulle passa så bra i mitt. Du är precis vad jag väntat på! kanske den jag väntat på? det får tiden utvisa.
Så stängde kaféet vi var på, och vi promenerade mot min bil, jag önskade så att få vara närmare dig, att få ta din hand, men jag vågade inte, kanske är allt jag känner ändå inte besvarat? Osäkerheten gör mig blyg, och blyg är något jag inte är, du gör mig osäker, och osäker är något jag inte är. EL, du ruckar på hela min värld! Och trots att vi haft en endaste liten dejt är det redan kört för mig, men det vet du inte än,
Sover du nu? Det gör du nog, du som ska åka bort imorgon. Jag som kände mig så säker, så klar på min sak, men för att låna dina ord, livet kan svänga fort.
Nu är jag rädd att du inte känner som jag, att du inte hade lika trevligt som jag, att jag inte trollband dig som du gjorde med mig. Åh jag hoppas så innerligt att du inte tvekar! Att du vågar hoppa, för jag hade inget val, jag hoppade på väg ut från "jobbhustrappen" när jag såg dig idag.

kärleksförklaringar

I kväll har jag fått läsa ett underbart kärleksbrev, eller det är inte sant, det är inget brev, det är mer en dagboksanteckning från den där första kvällen ni vet. fast typ 35 år senare. Fantastiskt. Så jag har med dagens händelser i bagaget bestämt mig för att skriva en jag med. Ett sån där första, det som avslöjar allt man inte vill erkänna än, ett sånt som jag troligtvis kommer radera två veckor senare om hen inte känner likadant....el iaf liknande. Så håll till godo...

Modigt eller?

Insåg dagen efter, alltså igår att det var ju i och för sig ganska så modigt att skriva det där, men det var ju inget konkret, mer hej, jag finns och du kanske har lust någon gång.
Jag vill ju inte gå här och betutta mig i onödan... Så jag tog ännu större mod till mig och skrev en endaste liten rad, som inte gick att misstolkas.

Hej, vill du ta en öl med mig efter jobbet på fredag?

Och svaret lät inte vänta på sig särskilt länge.

Jag ska tyvärr åka till Stockholm på fredag, men jag tar gärna en fika, eller ses nästa fredag.

Så nu mina vänner ska jag på fikadejt på fredag, för om det faller ut som jag vill, har jag ju även fredagen därpå tillgodo, det vet jag ju redan :)

Modig?

Sade precis till 25åringen att om han har lust att ses över en kaffe, öl el liknande. Är det bara han hör av sig :) Modig jag!

Att våga hitta en partner

Ja, jag måste älta lite, så om du inte orkar läsa det, sluta nu:
Alltså grejen med hanmeddeblå går ju en bit bak i tiden. 1, 5 år för att vara exakt. Han var den första jag såg, riktigt såg när jag flyttat hem igen. Hans blå ögonen, det var liksom kört redan då. Jag satte på mig skärmoffensiven och bjöd ut honom på dejt. Och han tackade nej. Sa att det inte klickat till för honom, att han helst inte dejtade någon på jobbet. För mig gjorde det inte så mycket, jag blev knappt ledsen. Jag kände honom inte..då. Ett år senare, och otaliga samtal senare, samtal om det mesta, allt från serösa samtalsämnen till total mambojambo, går vi på bio. Jag bjuder, för att jag har fått gratisbiljetter. Han bjuder på fika. Är det en dejt el inte? Troligtvis inte. Det är två arbetskamrater som insett att de tycker om varandra mer och mer ju mer de lär känna varandra. Men i min lilla hjärna, har något annat börjat, el fortsatt, utan att jag har märkt det. Så jag har inte hållt min gard uppe. Alls. När ha i februari skriver det här, är det kört. Men jag har fortfarande inte riktgt fattat det, inte på vilken nivå det. Jag vet att jag kände att då var man tillbaka på ruta ett igen, och det var vad det var. Men ruta ett, då kände vi inte varandra, det gör vi nu. Det var alltså inte ruta ett. Och nu när han bjöd mig på bio i onsdags, hoppades jag att jag antingen inte skulle känna något el att jag skulle märka om han var annorlunda. Och det var han. Han hade klätt upp sig, jag kom sent, vi pratade om allt och inget, det var så himla mysigt. Sen kom en arbetskamrat in på fiket vi satt på, och hanmeddeblå, slöt sig som en liten mussla.

Grejen är, att nu, idag, inser jag att hur mycket jag än tycker om honom, kommer det aldrig att bli vi. Och det beror minst lika mycket på mig som på honom. Jag vill inte ha honom, jag älskar honom, som vän, men det är allt. Vi är och prioriterar så olika saker här i livet att det skulle bli pannkaka av alltihop. Jag har insett det nu, insett det och känner att det är rätt insikt, att det är så det är. Varken mer el mindre.

Jag var på fest i fredags, jag fick hålla hand, sådär mysigt, sådär så att det pirrade till i hela kroppen. Och detta med en läskigt smart, rik, välhängd (enl säkra källor) musiker, som kunde dansa... Vad är felet då? Jo, han är 25!!! Det och att han nyss gjort slut med en fransyska...

Det var en dejt...

Det är jag alldeles säker på. Han hade klätt upp sig, han var superfin i mörka blå jeans som satt åt på precis rätt ställen :) En ljusblå skjorta dagen till ära. Det började med att jag kom 20 minuter sent. Villade bort mig med bilen och höll aldrig på att komma rätt, men till slut så... Jag ringde till honom så han visst var jag höll hus, och sa att han skulle beställa in en kaffe så länge. Sen kom jag då, instressad, lite svettig, köpte mig en kaffe och tog ett glas vatten. När jag lugnat mig hade vi det så mysigt! Pratade inget jobb alls, bara privat. tittade mest varandra blygt i ögonen. Åh det var så mysigt att jag fick ståpäls på armarna. Sen har vi sån ofantlig tur att en av våra arbetskamrater kommer in, Självklart ska hon och hennes kille gå bio de med, hon kom fram och hälsade lite snabbt men försvann sen. Lugnet lade sig igen men magin var borta, vi blev lite stressade båda två tror jag. Sen är det dax för biomörkret. och gissa vilka som sitter platserna precis framför oss, jo min vår kollega och hennes kille. Så blev det med det biomyset... Filmen var väl sådär om jag ska vara ärlig, det enda som var bra var att det var många spännande scener där jag sprätte till, jag blir ju alltid sådär rädd, kom närmare och närmare, kände lite hud mot hud, han drog sig inte undan, men det gjorde jag. För jag vet att han är mycket mer stressad av hela situationen men kollegan än jag, så jag lät det vara. och nu ligger jag i min säng och ångrar mig. Efter bion hade vi sällskap med de andra ända ut till "hanmeddeblåögonen's" cykel och så sa vi hejdå allihop och jag gick åt mitt håll och han cyklade åt sitt. Vi kunde inte ens säga hejdå, el tack för en mysig kväll, el tack för att du bjöd mig på bion, inte ens en godnattkram blev det. Jäkla skit!
Men visst fanns det höjdpunkter med kvällen, den läskigaste är väl att jag nu vet att jag är väldigt intresserad av honom (igen?) Alltid något!

Bio på onsdag med?

Hanmeddeblåögonen! Jag skrev till honom att jag hade "hanmeddeblåögonen längt" och frågade om han var hemma nu under lovet. Det tar typ några sekunder så har han bjudit mig på bio på onsdag. Mysigt!

Fattigt värre

Ja, jävla CSN säger jag bara, hur 17 ska man kunna betala in nästa 7500 kr var tredje månad? hur tänker dom då? Undrar om jag ska gå till fru bankman och ta ett banklån, borde få ner kostnaden lite kan man tycka... Hade dessutom husförsäkringsräkning och vatten och avlopp, sen var pengarna slut. Jag har fått flytta fram "mindre viktiga" räkningar en månad för att kunna äta. Underbart! Annars ligger jag hemma med blues och feber. Ja febern har väl försvunnit idag, men bluesen blev inte direkt bättre av ovanstående syssla. Jag som hade lust att gå på loppis. Det får helt enkelt bli ännu en månad utan pengar. Hur 17 ska jag ha råd att gå ned till 65% när jag inte ens har råd som det är nu???

Ytlighet

Jag känner mig så ytlig. Jag låtsas att saker är som de ska. Att jag verkligen på riktigt bryr mig om vad jag ska ha på mig för kläder på avslutningsfesten och visst, en del av mig är så ytlig, men den andra delen bryr sig inte ett skit. Den är mer intresserad av att dricka, och röka och glömma.
Det mesta i mitt liv går ruskigt bra just nu, och livet snurrar på i ett fasansfullt tempo, och det är skönt. För då slipper jag ta tag i det där som jag skuffat undan. Men ju närmare årsdagen vi kommer, ju jobbigare blir det. Idag började gråta i bilen, bara sådär. Precis som det var i början.
Jag saknar min älskade mamma så otroligt mycket, och ändå... livet går vidare och det är så konstigt. För jag både vill och inte vill. Jag vill inte att det ska gå att leva efter en sån här sak. Och samtidigt vet jag att det både är livets gång och helt nödvändigt för min egen existens. Så jag följer med på resan.
Jag önskar bara att jag kunde börja känna igen. För även om jag är livrädd för de ledsna otäcka känslorna, saknar jag de andra. Kärlek, lycka...såna saker...

Det här med uppmärksamhet

Alltså jag älskar det! jag får så mycket just nu. Speciellt då det handlar om musikalen där jag tydligen blivit någon sorts stjärna...  Men så är det det här med... öhh... typ... sexuell uppmärksamhet. Den här killen i kören, som jag har hånglat med vid några tillfällen, som jag ibland (senast premiärfesten) kan bli svartsjuk över att han ger andra uppmärkssamhet. Ja, jag vet att han är upptagen och nej, jag vill inte ha honom, alls faktiskt, men jag vill veta att jag kan få honom, att han tänker på mig och ikväll vet jag att jag det. för vem är det han smsar och ringer? Känns bra för egot...

Nu kör vi så det ryker igen...

Idag, fullspäckat på jobbet, kom dessutom precis på att jag missat att skriva rent och skicka ut anteckningarna efter förra veckans tjänsteresa. Dessa ska jag även presentera på ett möta dag... Hm...
När lektionerna är slut för dagen ska jag fixa en massa instrument till mitt klassrum, underbart, förvisso till låns men ändå :)
Sen bär det av för en en helg med föreställningar, ska hinna med tre stycken innan söndag. Roligt men jobbigt, det tar på krafterna jag skulle behöva på jobbet, men nu är det bara 5 föreställningar kvar- bara två helger (medräknat den som startar om några timmar) så det får gå...

På andra sidan

Ja, nu är jag här, på andra sidan, andra sidan den mest hektiska och jobbiga jobbveckan i mitt liv och jag gjorde mitt jobb jag gjorde det bra och jag överlevde. Det är bra saker att ta med sig. Dock kommer jag inte sätta mig i situationen igen... Nu ska det planeras i förväg! Nu när jag vet vad som krävs!

Premiär har vi haft på musikalen. Det gick fantastiskt bra och hyllningar har haglat över mig och oss. Jag slickar i mig... Recensionen i dagspressen var löjligt bra. Jag grät när jag läste den. Helt fantastiskt!
Nu i helgen vara underbara Z här och tittade, vi hade supermysigt drack bubbel och pratade. Analyserade allt mellan himmel och jord. Fasen vad jag saknar någon jag kan prata om precis allt med, som jag kan med Z. Någon som aldrig dömer, utan bara lyssnar och hjälper till att analysera. Vad har jag kommit fram till då?
Framförallt så analyserades mina herrkontakter. Jag är tydligen en jagande människa, som älskar själv jakten, men sen inte vill ta ansvar för följderna. Kan jag få uppmärksamheten från hens partner? Hur långt kan jag gå? och så den eviga frågan, varför kan jag aldrig släppa "hanmeddeblåögonen? Svaret på den sista frågan är antingen väldigt enkelt el väldigt jobbigt - Jakt el kärlek? Den som lever får se.
Igår var jag så utmattad att jag bokstavligt talat kräktes på jobbet, av rädsla för att det var magflunsa åkte jag hem, sen somnade jag på köksgolvet(?) Gick sedan ut med boken Stolthet och Fördom och Zombier till solen och läste i flera timmar, Somnade som vanligt på kvällen och insåg när jag vaknade i morse att kroppen behövde vila, så jag sjukanmälde mig och har inte gjort många knyck idag. Jag behöver vila helt enkelt.
Måste berätta om drömmen jag hade inatt, som heltklart kommer från boken jag läste igår...
Jag var ute iförd en fantastik 1800-talsklänning och dräpte zombier med svärd, jag höll på att bli övermannad när "hanmeddeblåögonen" dök upp, även han i elegant 1800-tals kreation, ridandes på en häst och självklart räddade han mig. Vi var sedan på bal och dansade, under en promenad satte vi oss under ett träd, det var blommor och högt gräs, varm i luften och tyg från klänningen överallt. Han tog min hand och sade att han ämnade fråga min far om min hand. Han sa också att han hade väldigt svårt att släppa fram och visa sina känslor, varpå jag kysste honom på kinden långt från munnen, liksom framför örat. Han stelnade till, varpå jag kysste hon mitt på kinden, han stelnade ännu mer och sade med ansträngd röst att han inte skulle kunna motstå om jag fortsatte och att detta inte skulle vara gentlemannamässigt nog. Detta tog jag ju självklart som en utmaning, jag kysste honom på munnen och han var stel som en pinne, men han sa, gör det igen! och vi möttes i en mjuk härlig kyss, inga tungor el så, bara en mjuk härlig kyss. självklart gick vi inte längre än så, utan promenerade tillbaka till huset, där han hos min far anhöll om min hand. Sen vaknade jag...

Den ärliga sanningen är den att...

Jag inte orkar mer nu. All min energi är som bortblåst. Jag har så mycket att göra innan presskonferensen imorgon att det är löjligt. Men mina vanliga lektioner de har jag, dessutom ett möte på eftermiddagen, så när jag ska göra allt det där jag måste innan presskonferensen, det vet jag inte...och det är det som tar musten ur mig. Helst vill jag bara krypa ned under täcket och gråta en skvätt, men jag inser att det bara gör saken ännu värre...

Ett enda stort virrvarr

Jag är så förvirrad, så lycklig, så trött. Jag behöver bara skriva av mig lite. Stå ut...
Premiären gick sååååå bra, flera personer var där vars åsikter jag respekterar ofantligt mycket, och de gillade det de såg och hörde. Peter Flack var där, jag blev lite starstruck ska jag erkänna. Gårdagen startades med ett mail från kändisregissören vi anlitat, där hon skriver hur bra jag är, att jag går in i min karaktär till 100% och att jag inte släpper den förrän showen är klar, dessutom skrev hon att jag sjunger helt underbart. Så ja, jag är jävligt nöjd.
Sen var det dags för premiärfest. Ja vad säger man, absinten kom fram, och med den min svartsjuka sida, som jag ändå höll under kontroll, frågan är nu varför jag blev så svartsjuk??? Det förvirrar mig otroligt mycket. Det är en han. Han har flickvän och barn. Vi har strulat förut, han har sagt att han aldrig kommer att lämna sin familj, men att han dras till mig. Och jag förstår vad han menar. För jag dras till honom med. och igår var hans flickvän med en stund, Men vi gick ut och rökte och stod nära nära, alldeles för nära, medan han visade mig olika stjärnbilder, och jag villa aldrig gå där ifrån. Jag vill bara mysa in mig och stanna där. Hände det något sen när hon gått? Nej, vi skötte oss ganska bra. Jag tror nog dock att några märkte elektrisiteten mellan oss, trots att vi försökte göra allt för att den inte skulle synas. och det var då jag blev så svartsjuk. När han var nära en annan i kören bara för att försöka göra oss lite mindre uppenbara...
Varför varför varför??? Jag vill inte, jag vill inte bli en vid sidan av, jag vill ju ha något på riktigt! Men jag kan inte låta bli honom, det är stört omöjligt! Fan fan fan fan!!!

Jobbar bokstavligt talat ihjäl mig

Det är kul visst... Till en viss gräns. Nu är det inte så superroligt längre. Förutom mitt vanliga jobb har jag jobbat över 72 timmar med en ny hemsida. Det ska lanseras idag, och jag har gjort nästan allt som står på mig, nu är det "bara" kommunens delar kvar, vilket gör mig lite orolig... Men hoppat är väl det sista som lämnar en :)
Jag jobbar så mycket att jag var tvungen att hoppa över körrepet igår. Jag mailade regissören, hoppas att det var OK, jag hade inget val... När jag skulle lägga  mig hade jag fått mail, från en körmedlem som helt hux flux hade kommit på fler personer att tacka i programbladet. och att jag ska fixa det innan lördag. Fan vad trött jag blir!!!
Funderar allvarligt på att sluta sen när det här är klart. Det är inte roligt, det är för oproffsigt.

Fick precis göra om efterrätten...

Jag som har så mycket tid...

Dagens "att göra-lista"

- Jobba minst 8 timmar med hemsidan
- Öva in de två texterna jag fortfarande inte lärt mig till showen, måste sitta tills imorgon!
- Städa, födelsedagsfest imorgon!
- Laga alla mat - födelsedagsfest imorgon, och rep hela dagen!
- Handla alla mat och dryck till festen
- Packa allt till morgondagens rep
- Mirakulöst hitta ett par vita skor jag kan dansa i
- Koka min ingefärsbrygd
- Lägga mig tidigt, då repet börjar tidigt imorgon!

Tur att det är 24 timmar på ett dygn!
------
Nu är kl 15.20, jag har jobbat i ca 3 timmar, handlat maten, Gjort halva efterrätten... Hm...hur ska det gå det här?

Varning för romantiska Komedier

Man mår bara skit, man vill bara ha.
Livet kan kännas ganska bra, så plötsligt får man syn på en,sen är det kört. Man är ensammast i hela världen, om bara någon kunde säga, göra känna så där om mig....

Jag tro att den arbetskamrat som har barn och fru stöter på mig. Ingen jag någonsin skulle kunna bli intresserad av, men jag ska inte sticka under stolen med att "gillart"
Chattade med "Han med de blå ögonen" nu på kvällen, här följer avslutningem....

jag:nä, nu ska jag sova...ska up och repa imn...
han: Ok, ha det gott. Krya på dig! Kram!
jag: Tack  Ha det gott du med! ses snart?! kram
han: Om jag får bestämma så.. 
jag: då tycker jag att du ska ta och bestämma 
han: Vi får ta o fundera på det! God natt! 
Jag, god natt 
och så är jag tillbaka på ruta ett... minsta lilla hopp... jag är hopplös! *suck*

En helt vanligt rolig dag på jobbet

Det var ett tag sen, jag kände att det var roligt på jobbet men idag hade jag superroligt. Speciellt när vi fick börja med högstadiegruppen som ska spela till kören. Det är skitkul! Jag ville aldrig gå hem... Det är sådan här dagar man ska minnas när de där jobbigt kommer.
Nu ska jag strax lägga mig, imorgon har jag bara lektioner på förmiddagen, på eftermiddagen ska jag ta mina nior och gå och titta på en dansföreställning. Man kan avsluta fredagen på sämre sätt

Döden

Ja, den förföljer mig... idag förvissa ganska väntat, men ändå alldeles för tidigt, min väns far. Borta. hjärntumör. Vem pratade om rättvisa?

2 skitdagar på rad...

Jag inbillade mig att jag inte brydde mig om alla hjärtans dag, men det gör jag. Jag känner mig misslyckad och oälskad och vill helst bara dra något gammalt över mig. Blä.
Imorgon fyller jag år. Skulle helst bara skita i allt. Det är inte kul. Jag blir bara äldre och äldre vilket betyder att jag är ännu närmare att få leva helt ensam resten av livet. Vem fan vill ha en gammal kärring?! Det, och så är inte mamma med. Det känns. Usch vilka skitdagar! BLÄ!

Tid till eftertanke

Ja, det är väl i alla fall något som är positivt med att vara sjuk. Man får tid att tänka. Inte de där vanliga tankarna man aldrig hinner tänka färdigt, utan på riktigt tänka. Jag har ju under en ganska lång tid närmat mig en ny religion. Wicca, det är en naturreligion och precis som med alla andra religioner får man sålla lite. Men den stämmer mer på mig som person. Hur jag är, vem jag är, än alla andra religioner jag har stött och blött.
Jag har inte varit så känslig i mina sinnen under det sista året. Varit väldigt stängd, jag har varit tvungen, men nu så märker jag stor skillnad. Jag hör saker, jag ser saker. Jag måste lära mig att kontrollera det bara. Är så jobbigt att gå i affären och börja gråta bara för att man  råkat plocka upp någon annans känslor. Det hände igår.
Så varför kommer det tillbaka nu? Troligtvis för att jag inte orkar kämpa emot längre. Jag har gjort det så länge. Dottern berättade att både hennes mormor och farfar kommer och hälsar på henne. Mormor brukar sätta sig på min säng, jag känner det, säger hon. Så vi är två små människor i det här huset med dessa "krafter" Det är lite läskigt ibland. Som härom dagen, vi satt i bilen och skulle åka en sväng, vi möter en otroligt överförfriskad person och vi vänder oss mot varandra och säger i kör, han kommer inte överleva dagen. Det gjorde han inte heller... Han dog senare på kvällen, han förblödde till döds, efter att han slagit sig genom en ruta in till sitt hem. Det borde inte freaka ut mig så mycket som det gör...det har ju hänt förr. Jag tror inte att jag/vi har någon förmåga att ta livet av någon, bara att se mer än andra ser. Vi såg något, vad det nu var som berättade för oss att hans tid var kommen. Funkar kanske mer som mina sanndrömmar, siardrömmar el vad man ska kalla dem.
Nu ska jag se till att få lite jobb gjort, jag ska öva på mina repliker och gå genom musikalen i huvudet. Jag ska pilla med programmet och se en film. det är mina planer för dagen. Vad är dina?