Så börjar jag tvivla då..

Ja inte på mig och mina känslor. Nej det här har helt klart med min rädsla att göra. Rädslan att han inte känner som jag, så nu har jag av någon anledning fått för mig att han är sval, att han sa att han ville ses i veckan bara för att han inte vågar annat när jag puschar på. Men en del av mig inser att det är min rädsla. Den andra är ännu räddare... Åh att det ska vara så jobbigt att falla för någon. Innan man vet så mycket så att man bestämt sig för att man är ett par. Varför ska det vara så svårt? Kan det inte bara vara som när man var liten och frågade chans?
Får jag chans på dig?

En i taget

Jag har ju dragit på det länge, alldeles för länge för att det ska var bra. Men nu äntligen är det sagt. Jag pratade med S idag, och sa att jag bara vill vara vänner. Och till min lycka vill hon det med. Så då berättade jag att jag träffar någon. För det gör jag :) Vi pratade idag Han och jag, Vi ska försöka hinna med att ses nu i veckan. Vi har det ganska tjockt båda, han med sin renovering och jag med jobbet. Men det är härligt. Såhär vill jag att mitt liv ska vara. En underbar man, som vill träffa mig, så fort vi hinner, och samtidigt ha fullt upp med annat, som jag älskar att göra!
Jag är rädd. Rädd som fan. Hela mitt väsen vill dra öronen åt mig och slippa riskera att bli sårad. Men han är bara för bra för att låta bli. Jag tänker inte sumpa den här andrachansen, för min ynkliga rädslas skull. Nope, not gonna happen.

Sluta inte!

Nu är det för sent. Jag blir helt totalt knäckt om han slutar nu. Han är helt perfekt. Jag älskar hans skratt och han skrattar mycket. Vi var rörande överens i mellon, och han älskade min mat. Men framförallt. Han kysser helt jävla underbart. Han gör allt rätt! Han gör mig skogstokig, vansinnig - dyng kåt för att vara riktigt ärlig. Just nu är jag lite sur över att han är en gentleman, men det är bra...För jag vill ha mer, jag vill ha mer, JAG VILL HA MER!!! Han avslutade sitt besök med att trycka på precis rätt knapp för att göra mig totalt mångalen. Nu vet jag inte var jag ska göra av mig själv. Åh härliga underbara man! Sluta inte nu!

Vill så mycket

Ja, det vill jag. Jag vill att det ska fungera den här gången, för en bättre människa än såhär (som inte redan friat) hittar jag inte. Jag hoppas så att det fungerar den här gången, förra gången försökte vi inte ens. Vi var inte redo för något nytt varken han eller jag. Brända båda två. Nu har vi fått en andra chans, och jag tänker iallafall försöka ta den, och banne mig om det inte verkar som om han tänker försöka han med. Den som lever får se...

Idag ska jag repa lite, sen tömma dotterns rum och ikväll kommer Han hit på middag. pirrigt värre.

Idag kan det blir en riktigt bra dag! Idag är det den första dagen på resten av mitt liv...

Dramaqueenen är på högvarv

Jag bryr mig inte om han vill ses igen va? El jag hoppas han vill ses igen, bryr mig inte om på vilket sätt, just det. Jag är duktig på det där. När jag verkligen bryr mig blir jag så jävla rädd, så jag låtsas att jag inte bryr mig till och med för mig själv, men det gör jag, bryr mig. Visste jag inte bättre så skulle jag använda ordet kär, men iaf förstadiet till kär. Lite mångalen, lite tokig, drömmer om hans underbar kropp, om hur han luktar. Allt jag vill är att ha hans varma armar runt mig! Just det, sa jag att han kommer hit på middag imorgon? Grekiskt utan vin :)

Kris

Vad är det för fel på mig? Är inte jag en helt ok person? Jag är inte elak, det vet jag, kanske lite väl dramatisk ibland, men fan inte elak. Jag är inte skottful, mitt ansikte och min frisyr är helt ok, jag har en fruktansvärd kropp, det vet jag, men den ser helt ok ut när jag har kläder på mig, jag har ändå lyckats lura en av Sveriges bästa fotografer som ville ta nakenfoton på mig, för att jag har så "underbara former". Så vad fan är grejen? Varför vill ingen ha mig på riktigt, satsa på mig? Leva resten av livet med mig, inte kunna tänka sig ett liv utan mig?

Sen jag flyttade tillbaka har jag fått mer ragg än under alla mina år i Stockholm, men de har alla varit upptagna. Jo jag kanske har flörtat, men det har helt ärligt varit oskyldigt från min sida, safe, jag tycker om att flörta, och det har inte vart risk för missförstånd då de varit upptagna. Kanske dumt tänkt från min sida, men inget nytt heller.

Så träffar jag då Han, troligtvis gjorde jag bort mig redan för 12 år sen. Jag visste redan då vilken bra kille han var, men ingen av oss var redo för en relation då. Och nu? Jag vet inte, His the one that got away... Men jag sumpade det redan för 12 år sen. Jag har för mycket bagage här, ingen känner mig här, inte som jag är nu, de känner bara hon som desperat försökte att vara normal genom att ligga med så många killar hon kunde. Hon som inte kunde acceptera sin bisexualitet. Hon som fick panik. Men hon finns inte mer. Nu finns bara jag. Men ingen vill ha bara mig... Förut fick jag iaf ett ligg då och då... Vad är det för fel på mig?

Ingen hör av sig, och jag hör inte av mig till någon jag heller.

Känner mig ensam. Saknar mina vänner. Skulle gärna sitta med ett glas vin och prata tjejsnack. Eller sitta på något mysigt uteställe på söder, mitt favorithak, med billig öl. Kanske gå vidare ta sig en sväng om på något bra dansgolv, men det är inte nödvändigt alls.
Man ska jag vara riktigt riktigt ärlig så finns det ett ställe jag skulle vilja vara på mer än någon annanstans. Där jag varit de sista två kvällarna. I en soffa, bredvid han :)

Fredag :)

Har sovit som en lien prinsessa, med en förnimmelse av hans doft i mitt rum. Funderar på hur skönt det är att inte fundera så mycket på sina känslor för någon, bara följa dem. Hoppas verkligen att han vill ses igen, men hur och varför spelar ingen större roll just nu, det är bara trevligt med hans sällskap...
Planerar renovering på dagarna under helgen och hoppas på någon rolig aktivitet på kvällstid. Det är mitt lilla stressmoment, jag vill inte spendera en helgkväll själv, det känns som bortkastad tid, men här finns inte så många att umgås med... och barn vill jag gärna slippa mina barnlediga dagar.

Dejt no2

Det blev en favorit i repris. Kaffe som slutade med lite mat och film. Så himla mysigt. Men hos mig den här gången då jag hade huvudvärken från helvetet. Skulle varit på kören, men fick ta mig en migräntablett och sova en stund. Sen kom han hit och allt jag vill var att ta lite på honom, men jag vågade inte, bara smeka lite över den vältränade ryggen. Men jag höll mig på min kant och han på sin, men våra händer råkade mötas en gång och han var så varm. Han är så varm och manlig och mysig och snäll och han bjöd på mat, och körde bilen och jag kände mig så omhändertagen. Så lugn, så trygg. Hoppas han vill ses igen!

Vill ses igen :)

Så nu har vi bestämt att han ska komma ned till mig, när det passar.

Vågade eller äntligen..

Kunde inte bestämma mig för vilken titel inlägget skulle ha. Äntligen har jag varit på någon form av dejt med en singelkille. Helt fantastiskt att det finns någon, och kul att bli tillfrågad. Och framförallt kul att jag vågade!
Vi har haft sex för 100 år sen och jag kommer inte ihåg hur det var. Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg det alls. Men det gjorde han, så jag får väl ta hans ord för det. Det var på ett bröllop vi träffades, och sen följde han med mig hem. Sen var tydligen jag hemma hos honom efter det, men det kommer jag inte heller ihåg men jag kommer ihåg att det var härligt att hångla med honom, men det var så länge sen. Ett helt annat liv.
Han bjöd ikväll hem mig till sig på en bastu, men det vågade jag mig inte på och var totalt ärlig med att jag var blyg. Så då frågade han om jag kunde tänka mig en kopp kaffe i hans soffa, och det kunde jag. pirrig  i magen tog jag bilen dit och hade det trevligt, vi hade mycket att prata om, han pratade mest, och jag kunde slappna av, det var skönt. Han hade 2 katter, som jag inte var allergisk mot, den ena katten var superkelig. Han hade även sin 12-årige son hemma. Så det var inte tal om något kel i soffan med någon annan än katten. Sen bjöd han på mat senare. Jag blev kvar där ganska länge. flera timmar faktiskt. Jag vet inte om där var några "sparks" Han ser oförskämt bra ut, väldigt vältränad och har ett hjärta av guld. Så vi får väl se, jag brukar ju inte falla för såna... Vill han ses igen är jag på. Vill han inte så blir jag inte knäckt heller.
Nu ska jag sova.

Ja så har jag fyndat en säng till dotterns nya rum idag i obruten förpackning. Perfekt!

Gifta sambos

Vad är grejen? Varför bli bara gifta eller sambomänniskor intresserade av mig, när blev jag en sån tjej? Jag vill ju ha någon på riktigt, som vill satsa på mig. Inte nån som bara vill ha lite bekräftelse en kväll eller två. Vad fan är det som händer? Vad utstrålar jag egentligen?

Nästan sportlov

Jag har en deadline på onsdag, ett jättejobb som ska slutföras under morgondagen och onsdagen. Men jag har annars sportlov och dottern ska åka med en vän till fjällen och åka skidor, så jag är helt solokvist och ska njuta för fulla muggar, skriva några körarr, och börja renovera dotterns nya rum.
Annars läggs mor in idag, för undersökningar för den där jävla Cancern. Det är tungt nu, därför betydde lördagens vänner så himla mycket och det är nog även därför jag reagerade hårt när A inte kom. Jag behövde henne helt enkelt så fruktansvärt mycket...

En kanonkväll

Jag hade min födelsedagsfest igår. den började riktigt tråkigt när en av mina vänner smsade att hon inte skulle komma, jag blev jätteledsen. Men sen så blev det en riktigt rolig fest. Vi sjöng så  det stod härliga till och jag hånglade :)

Vi kramas alltid. Myser alltid, men igår var det något extra i luften. Jag blev så glad när jag träffade honom att jag var tvungen att stå länge och kramas, smög upp och liksom vältrade mig i han otroliga manlighet. När han skulle gå och vi stod för oss själva i hallen, skulle jag krama honom hejdå. Vad som hände sen vet jag inte riktigt,men oh my god jaghar aldrog blivit kysst på det viset förut. Jag har aldrig kyssts förut alls. Det här var den mest underbara kyssen jag varit med om. och jag har svårt att släppa den idag. Blir alldeles matt och pirrig när jag tänker på den, när jag tänker på han. Men han är inte singel, och jag tänker inte stå i hans väg. Det får stanna mellan oss... Det blir inget mer än det där lilla. Så är det!

Av ren närhetsbrist och kanske en aning för mycket alkohol råkade jag senare hångla lite med C, han som jag myste med sist jag var ute. Det var inte meningen. Jag ville bara ha killen som gått hem. Jävla skit.

Någon timme senare och några fler promille, ser min bäste vän S vars bröllopsinbjudan sitter på kylskåpet sin chans och kysser mig. Med kommentaren, det där var vår första kyss. Jag blev helt överrumplad.

Så en lite ångestfylld söndag med huvudvärken från helvetet och en dröm om en man som stått mig när sen 15 år tillbaka. Som är det manligaste jag vet, och totalt no no! Tur att jag inte fyller år fler gånger om året.

Var tog den vägen?

Vaknade efter en hel natts sömn trots fullmåne. Huvudvärken från helvetet. Hjälpte dottern att göra frukost innan hon gick till skolan, tog huvudvärkstabletter och gick och lade mig, blir väckt av telefonen hela tiden, det är inte meningen att jag ska sova sova nu helt enkelt. Börjar jobba 13 idag, bara några få timmar är det, så det är skönt. Ikväll ska jag bada hunden annars göra så lite som det bara går. Gå och lägga mig tidigt. På lördag kommer kvartetten och jag längtar så. Efter repet har jag födelsedagsfest och alla mina favoriter kommer, förutom 3 som det ser ut just nu. Skitkul!

Ny energi

Ja, nu kom den. Kören ikväll var helt fantastisk, jag var mig själv igen och kören lät helt plötsligt sådär bra igen. De fick energi av mig och gav tillbaka. Underbart! Sen ska jag vicka som sångpedagog imorgon igen och även ha en pianolektion, det är jag skitskraj för, dessutom ska sångeleverna sjunga jazz och jag är helt värdelös på att spela jazz., el jazzackord. Men jag kör med mitt gamla ordspråk. "Fake it til You make it"

Så trött

Jag är så trött idag. Har så svårt att sova, glömmer saker. Igår glömde jag min handväska på skolan, idag glömde jag allt skolmateria hemma. just nu längtar jag bara till lördagens kvartettrep och festen efteråt. Så kul!

Överlevde 2/2

Ja, nu är jag 33 år. Och ja, jag lever fortfarande. Är helt överväldigad över mängden grattishälsningar på FB. Sist jag kollade 65 st. Jo jag vet ju att man få en liten påminnelse men jag själv skriver inte grattis hos alla...så... Skitmånga kommer på min fest, vilket är hur kul som helst, jag är van att det dyker upp ca 3-4 av 20 inbjudna, nu kommer nästan alla :)

Överlevde 1/2

Ja, jag har haft en ganska bra dag idag. Fick mer jobb, och lovad fortsättning efter sommaren. Grymt. Ska ta en lärarexamen, för de vill kunna ge mig en tillsvidareanställning Awsome! Efter morgonmötet med ovan nämnda delar, träffade jag mamma ett par timmar. Sen tillbaka till jobbet. Träffade D och pratade lite med honom, sen hem. dottern var på strålande humör och när hon tränade förberedde jag en grekisk festmåltid. Så nu är jag mätt och stinker vitlök. Har tittat på ett avsnitt True Blood, och ska väl försöka sova lite. Men som vanligt är det svårt att koppla av. Det var längesen jag sov en hel natt. Börjar kännas i kroppen, den gör ont och själen gör också ont. Hela jag blöder.
Längtar till lördagens fest. Nästan alla jag bjudit har tackat Ja, så himla kul! Hoppas nu på de sista pärlorna :)

Cancer

... Fy fan jävla helvetes förbannade skit!

D-dagen närmare sig med storsteg

Och mitt humör blir därefter. Usch, jag gillar inte mig själv när jag är sådan här. Orkar inte göra saker jag mår bra av, vältrar mig bara i elendet. Bläh. Kan inte de här dagarna var över snart??

Kan det var ett mönster?

Idag har varit en bra dag tills för en timma sen då allt började strula. Inser att mitt dåliga humör kanske kan härledas till det allt annat än härliga väder vi har. Mer snö! usch! nu räcker det tycker jag!

Bättre

ja, det var en tillfällig dipp, men det kändes inte så. Usch det var hemskt.
Igår hade jag ny energi, det städades lite, tvättade och handlades, Jag hade en bra dag på jobbet och idag tänkte jag fortsätta i samma anda. Den enda lilla grejen är snöstormen som är på intågande och det faktum att mor & far är bortresta vilket betyder att jag nu har två! garageuppfarter att skotta. Puh!

Ikväll är det kör. Riktigt roligt ska det bli.

Ja, så vågade jag fråga D om han ville komma på min födelsedagsfest. Och han skulle fundera på det och verkade på riktigt bli glad för inbjudan. Ska jag vara ärlig har jag ingen större förhoppning om att han faktiskt dyker upp, blyg som han är, men det viktiga är att han är tillfrågad.

Nu är det dax för ännu en gitarrlektion :) Om man vill få hårda fingertoppar snabbt för att kunna spela utan smärta, testa att vara lärare och kör gitarr på ALLA! lektioner i ett par veckor ;)

Blues

Ja, idag är det rejält med blues här. Jag är så nedtryckt i skorna att jag måste påminna mig om att det bara varit såhär idag. Igår hade jag en skitbra dag och de senaste veckorna har varit bra de med till och med de sista månaderna. Men idag är det nattsvart. Huset ser ut som fan, jag har hur mycket jobb som helst. Jag har glömt att köpa pris till tävlingen jag hade i skolan innan jul, igen.
Men framförallt så närmar sig den där hemska 14/2 med stormsteg. Alla hjärtans dag. Den där dagen som jag aldrig fått bli firad på, inte som jag drömmer om i alla fall. Min exman, han köpte en kartong med gelehjärtan och skickade fram sen var han nöjd. Nej jag vill ha romantik. Jag vill ha levande ljus, gott vin, och sällskap som äter mig med blicken. Som måste ta i mig, om så bara lite på handen, för att hen bara inte kan låta bli. Någon som bryr sig om mig. Som undrar hur min dag har varit. Som tycker lite synd om mig när jag som idag fått skotta två uppfarter med 10 cm blötsnö. Någon som jag kan slappna av med, som jag känner mig trygg med. Var är denna någon? Om 6 dagar påminns jag olidligt mycket om att hen inte finns i mitt liv. Sen fyller jag dessutom år dagen efter. Kan det bli värre??

Varför kan jag inte sluta tänka?

Jag tänker på honom ta mig f*n precis hela tiden. Det pirrar inte, men jag blir glad och ler med hela ansiktet när vi ses. Han gör mig glad. Jag längtar efter våra små pratstunder på Facebookchatten, och jag längtar efter måndagarna, då vi ses irl.
Är det bara för att jag vet att han inte är intresserad? För det har vi ju gått igenom. Han vill inte ha mig, vill jag ha honom?

Helgen som gick...

Ja, en mysig fredag, tidigt i säng efter god mat. Lördagen gick vi upp tidigt och åkte till Stockholm. Lämnade av hund och bil i Fruängen hos Z, och tog tunnelbanan in till stan och gjorde av med alldeles för mycket pengar på fel saker. Själv hittade jag just ingenting, en blus/tunika, som blir fin i sommar. Kollade schlagerfestivalen tillsammans med dottern, åt suchi och hade det riktigt mysigt. Sov dåligt, vaknade flera gånger under natten, mycket irriterande. Det luktade rök i lägenheten blä. Vaknade, åt frukost, repade med kvartetten i 6 timmar. Ett förövrigt helt underbart rep. Packade ihop våra saker och begav oss hem genom ett bäckmörkt Sverige. Väl hemma. Stoppa ALLT i tvätten, sängkläder och alla kläder luktade, nej, stank rök. In i duschen med oss båda och sen i säng. Slutet gott allting gott

Fredag

En riktigt skön fredag blev det. Först lunch med en kompis som stannade här några timmar. När dottern kom hem från skolan, gjorde hon en handlingslista och vi drog iväg till affären. Sen lagade hon trerätters. Supersmarrigt. Hon har precis förhandlat upp sin månadspeng med 100 kronor och ska laga mat en gång / vecka för det. Tidigt i säng blev det. Tror klockan var 21 när jag kröp ned med datorn i knät som sedan byttes ut mot en bok.

Idag åker vi till Stockholm. Jag ska repa med kvartetten imorgon, och idag ska vi göra stan. Vinterkläder och träningskläder står på handlingslistan. Dottern ska få följa med en klasskompis till fjällen under sportlovet och hon har börjat träna Volleyboll.

Mamma

Hon mår inte så bra, min älskade mamma. Det väntar troligtvis strålningsbehandling och senare operation. Jävla skit! Men inte måla fan på väggen än. De sista proverna ska de ta om, de fattade tydligen inte själva att tyda dem... Men fortfarande. Jävla skit! Jävla tumörjävel.

åh vips..

Så kan vi prata med varandra. Skönt :) Tänk vad det är bra att reda ut saker och ting :)

Igår och idag har jag jobbat som sångpedagog. fy 17 vad kul det var, men även lite läskigt. Man vill ju inte gå för hårt fram. De flesta eleverna var riktigt duktiga, men inte alla. och det var ibland med mycket möda jag tog mig genom en lektion, utan att röra en min el dra i nackmuskeln som alltid automatsikt åker upp när någon sjunger falskt. Heja mig! bra jobbat! klapp på axeln! livet är bra! "det går bra nu, vinden har vänt" för att citera mitt gamla hångel...