Midsommar

I vanlig ordning var jag och dottern tillsammans med släkt och vänner i Motala. Det är en underbar midsommarstad, allt vatten, slussarna, sällskapet och solen och vinet flödade. Det var magiskt. Bara avsaknaden av EL störde den annars perfekta helgen. EL och jag har smsat hela helgen, så där alldeles för mycket ni vet, så att folk runt omkring reagerat. Men det struntar vi i.
Det är konstigt det där med att sakna någon så. Bara för några dagar. Igår när jag kom hem, stack jag iväg och handlade, dottern ville få det lugnt och vara ensam så jag åkte hem till EL. När han tog i mot mig kändes som att komma hem. Vi stod bara och häll om varandra och jag förstod för första gången hur mycket jag faktiskt hade saknat honom. Inte för att jag inte hade trevligt, för det hade jag, det var magiskt, perfekt! När jag står där i hans varma famn och känner hur jag slappnar av  centimeter för centimeter. Hur jag återgår till att bara vara jag och ingen annan, När vår läppar möts tror jag att det ska slå gnistor om oss. Det är så underbart! Så härligt! Det är vi!