tisdag 26 mars 2013

Hur går det?

jo tack. Det har gått bättre, men jag har mått sämre. Att gå ned i vikt går sisådär. Skötte mig exemplariskt i 3 veckor, gick ner 0 cm och 0 kg. Sen i fredags när jag mätte mig har det inte gått så bra... Företagandet är lagt på is tillsvidare, troligtvis efter sommaren. Kanske. Har äntligen fått komma till smärtkliniken i Örebro. Superbra! men mycket rehabilitering gör att jag måste flytta fram alla mina planer och inse att jag inte kan  sluta vara sjuk bara för att jag vill. Är lite deppad för det. Är så himla trött på att inte orka göra något, att allt som finns att göra här hemma är tråkiga vardagssysslor, som städa, tvätta, dammsuga, laga mat, baka mm. USCH! Jag vill göra något kul! något som inspirerar mig som får mig att vilja fortsätta framåt, uppåt. Nu känns varje dag som ett stort berg att kliva över och jag längtar efter att den tar slut så fort jag vaknar på morgonen.
Imorgon ska en massa människor bestämma om mitt liv. Möte med arbetsgivare, försäkringskassa, doktor som inte tror på min diagnos och beteendevetare jag aldrig träffat, som ska ha läst in sig på mitt fall. Och jag, och hjärtat som tar ledigt från sitt jobb för att stötta och prata för mig om jag tappar modet helt. Utan hjärtat hade gett upp för länge sen. Just det, fick lön idag. 3500 + sjuklön 750 plus ngn försäkring 76kr. Vilket jäkla skämt!

onsdag 6 mars 2013

Inspirerad...

Det går ett tag mellan inläggen. Det händer så mycket i mitt liv just nu och samtidigt inget alls. Företagandet är på G, det känns bra! Sjukskrivningen kommer troligtvis gå ned nu, och det känns stressande, men bra. Jag har mer el mindre sagt upp mig från undervisningsdelen på mitt jobb, vilket innebär att jag nu endast jobbar halvtid och har dessutom tjänstledigt 25% av den tiden. Några pengar från f-kassan har jag nu efter nästan ett halvt år som halvtidssjukskriven inte sett röken av, ska man bli förvånad?
Jag väntar på en tid på smärtkiniken i Örebro, jag hoppas att de är bra där. Att jag kan få den hjälp jag behöver. Min fibromyalgi är inte rolig just nu, och de funderar även på om jag ev kan ha artros el någon reumatisk sjukdom eftersom jag inte bara har ont i musklerna utan även i lederna. Ja, den som lever få se.

Idag läste jag en blogg om att gå ned i vikt, tjejen som skriver har fibromyalgi precis som jag, så kan hon, måste ju jag kunna! Jag behöver verkligen gå ned i vikt just nu, kilona har fullkomligt anfallit mig efter jul och jag har gått upp från strl 38-44 på bara ett par månader. Så. Imorgon sätter jag igång. Jag följer mitt gamla vanliga beprövade sätt. Små portioner, av vad som helst, grönsaker till varje måltid samt det allra viktigaste - MELLANMÅL! och en lång snabb (för att vara mig, dagsformen får avgöra) promenad om dagen.
Här kommer jag att skriva hur det går, det som går bra, det som är jobbigt. Jag kommer att mäta mig en gång/vecka och väga mig varannan vecka. Varför inte tvärtom undrar ni? Jo, jag blir så besatt av vågen att det inte går.
Min första svårighet kommer redan till helgen, vi ska ha glitter & glamour fest här hemma, och bjuda på snittar och mat. Jag måste komma ihåg även under alkoholens påverkan små portioner!

Over & out

onsdag 13 februari 2013

Ångesten, livet och pirret.

Jag har bestämt mig! Jag ska starta eget! Äntligen efter så många år i bakhuvudet. det är dags nu! Men det är jobbigt, funderar självklart på om jag verkligen kommer att klara av allt pappersjobb, men hjärtat har lovat att hjälpa mig. Pirr!!!!
Just sitter jag dock och har en heeeeelt annan typ av ångest, jag ska till jobbet för första gången på en månad och jag vill inte! Vill hellre sitta hemma i soffan och jobba. Men jag har inget val!
Tänkte skriva mer, men tiden är knapp, får bli en annan gång!

torsdag 29 november 2012

Det är dags för en liten uppdatering i mitt liv

Börjar med att skriva att jag precis lyckades med konststycket att radera det förra inlägget...
Jag har tydligen gått in i väggen. Panikångest och stress lyder min nya tillvaro. jobbar en dag i veckan och det är precis vad jag mäktar med. all undervisning är borttagen resten av året, och ärligt talat vill jag inte tillbaka sen...
Tydligen är detta något som byggs upp under de senaste ca 7 åren, så jag har tittat i backspegeln. insett att livet inte har varit så där jättelätt de senaste 7 åren, jobbiga år i Stockholm, mycket musik, inget fast jobb, ensamstående, träffad J, som svek ordentligt. Flyttade hit, mamma går bor, L går bort, J går bort, alla bara dör, och jag jobbar så mycket det bara går för att hålla undan känslorna, tänker att det kommer när det kommer ändå. Min bästa kompis Z, försvinner mer och mer och existerar inte längre i mitt liv, det gör så ont!
Så vänder livet en aning, jag träffar hjärtat, men det medför en hormonell förändring, mens i tre månader, under sommarmånaderna, då när jag äntligen får ta igen mig, då när det inte ska göra ont av fibro, för det är varmt, då när jag inte jobbar som en dåre. Men den vilan uteblir och vardagen kommer. Hjärtat flyttar in, Dottern krisar lite (inte så mycket som jag befarat, men ändå) Jag jobbar 75% pluggar 50%, mensen är kvar, lägg därtill extrem fibrovärk och magsmärtor. Börjar svimma, först tänker jag inte på det, men eftersom jag fortsätter i samma tempo, svimmar jag oftare, tillslut vågar jag inte köra bil längre. Är hemma från jobbet, doktorerna nonchalerar och säger att jag ska gå hem och äta värktabletter. Ber om ett andra utlåtande, ser till att få "min" läkare. Har är bra, jag bryter ihop... Sen dess har jag sovit, sovit och sovit, inte svimmat, bara nästan. Hjärtat och dottern tar hand om mig på ett helt underbart sätt och min ordination är inte värktabletter utan samtal med en kurator och se till att bara göra roliga saker!
Ork har jag inte mycket, men jag ser en ljusning. Inser samtidigt att jag måste sluta undervisa, för mitt eget bästa, för jag ger bort mer av mig än vad jag får tillbaka, och det är inte sunt!
En vanlig dag ser ut som följer. Vaknar 8.20, klär mig och går ner och sätter på kaffet och gör en macka. Landar i soffan, äter frukost framför någon serie som jag följer. sover en stund, pysslar med något, just nu blir det mycket julpyssel. Äter lunch. Sover en stund el tittar på serier igen. Dottern kommer hem, och vi tittar på serier ihop medan hon äter mellis. Sen kommer hjärtat hem, och fixar middag (och matlåda till morgondagens lunch), sen måste jag sova igen. el iaf vila. Lägger mig bredvid hjärtat i sängen, hud mot hud, och känner att trots all min trötthet är jag trygg, varm, älskad, jag älskar och är i grunden lycklig...
Hör jag inte av mig som vanligt beror det inte på att jag inte vill, utan orken tryter!
A - kommer och lyssnar på er julkonsert :) Åker efter jobbet och sover hos syrran <3 Längtar efter min vänner!!

tisdag 9 oktober 2012

Konferens med jobbet

Åker strax, vi ska till Loka, det ska bli så härligt och så skönt. Och trevligt. Fick torr-raka benen i morse, nu svider de, men inte kan man åka och bada hårig?!
Hjärtat och dottern hemma över natten utan mig för första gången, en milstolpe. Lycka!

tisdag 2 oktober 2012

Ligga

En av de där svåra sakerna med att bli sambo är att komma ur sängen på morgonen, tänk att det är så underbart att vakna intill varma och sköna hjärtat, vakna med hans armar runt mig, då vill man inte starta dagen och tänka på jobb!
Annars hopar det sig för mig, mycket jobb och en uppgift som hänger efter i skolan. och inte vet jag när jag ska hinna ta ikapp allt...

måndag 1 oktober 2012

Vardagen rullar på...

Veckan är hektisk, och jag har uppgifter i skolan somsläpar efter. Ikväll är det kör, och precis innan det har jag ett möte, så hemmet ser jag inte förrän sent ikväll. Då kommer jag att krascha i min älskades varma famn, det är inte så dumt det inte. Nu jobb!