söndag 22 april 2012

Dagen efter

Jag har drömt att han  via sms, skrev att han inte kommer hit idag (jag har bjudit honom på kaffe) och att han sen inte hörde av sig något mer. Så jag vaknade alldeles ledsen. Men sen kom jag ihåg den mjuka pussen jag fick innan jag gick hem i natt, och sen ringde jag till min syster och fick prata bort all pngest. Så nu har jag bestämt mig för följande: Jag följer med på resan. Jag struntar i vad folk runt omkring tänker om åldersskillnaden, och jag tar det faktum att han inte är redo för en relation på ett positivt sätt, att han är ärlig och väldigt förvirrad, för jag var inte inplanerad! Och jag struntar i att det kanske kommer att göra ont i slutänden, för om jag överlever min mammas död, så kan jag överleva det mesta i smärtväg!
Så jag tillåter mig att njuta av minnet från igår, hans armar runt mig, hans otroligt vältränade kropp mot min, hans mjuka läppar mot mina. Hans otroligt smarta resonemang, där han förklarar för mig på ett sätt så jag inte känner mig dum. han blickar, hans leende, hans händer i mina, hans musikalitet, bara det faktum att han gillade barbershop! Jag kryssar i box efter box i min osynliga lista, han är för bra för att vara sann än så länge, och det tänker jag njuta av! Så de så!

2 kommentarer:

  1. Skulle det sluta illa så vet du iallafall. Och man tar sig alltid upp, blir lite starkare efter varje hjärtesorg. Det skulle vara tusen gånger värre om du inte vågade ge det en chans och sen alltid undrar vad som kunde ha hänt. Hur det kunde blivit. Och det här kan ju faktiskt bli det bästa du någonsin gjort!

    SvaraRadera