Det fortsätter snurra

Allt börjar bli "uppochnedvänt". Antar att det beror på att jag blir arbetslös igen om 1,5 månad. Jag mår skit. Har ont fast jag inte borde, vilket tyder på stress. Jag tar åt mig av alla mina elevers dåliga hälsa och blir jätteledsen, har flera gånger börjat gråta på arbetstid, dock inte så att eleverna har sett det.

Den här veckan har jag varit hemma. Både jag och dottern har varit hängiga. Dock så är mitt av mer psykologisk karaktär. Jag håller på att ramla tillbaka i det mörka hålet och jag vet inte hur jag ska stoppa den nedåtgående trenden. Jag vill inte gå till jobbet! Det enda som är roligt just nu är att sjunga. Tur att det är så mycket av den vara just nu.

Hade sett fram emot kvällens fest. Va precis vad jag behövde. Komma hemifrån bland människor jag inte känner. Tvinga mig in i ett nytt socialt sammanhang, men så går A och blir sjuk, så det blir inget med det. Stackars A (och stackar mig)

Vad fan ska jag göra i helgen nu då? Det lutar åt att högst ofrivilligt spendera Valborg och första maj ensam i lägenheten. Kanske kan ringa T och höra om hon och ungarna vill komma hit, men jag har en barnfri helg, och det var länge sen sist, jag behöver få vila från det ansvaret en stund. Vore kul om någon av alla min andra vänner ville höra av sig och fråga om jag vill hänga på. Det är bara A som gör det nu för tiden. Jag måste vara riktigt tråkig att hänga med. Negativ? ja som fan.

Snurigt värre

Nu är det så mycket som snurrar i min lilla hjärna att jag inte riktigt vet vad jag ska fokusera på. Sagan om J fortsätter. Jag skulle fan ge min högra arm för ett liv med honom. Men då vill jag ju ha hela han och inte en liten bit som jag fick sist. Shit vad den mannen har förändrat mitt liv på både gott och ont...

En av mina bästaste vänner har det riktigt tufft just nu.Trebarnsmor och nygift med en man som visar sig ha haft en älskarinna i 6 månader samt har använt kokain och dessutom langat skiten. Vad säger man. Jag gör som jag alltid gör för mina vänner. öppnar min dörr och min famn. Hit kan man komma när som helst.. Här är det trångt, men det fins en massa hjärterum och trygghet.

Jag vill, nej fel uttryck, jag måste börja sjunga i kvartett igen. Jag är så sugen att jag nästan dör. Finns nästan inget jag hellre skulle vilja göra just nu. Är lite trött på alla dessa "halvlovningar" inom bbs-världen. "Skulle du kunna tänka dig att sjunga med mig i kvartett?" vem kan svara "nej" på det, och svarar jag "ja" så har jag "lovat". Är nu "bortlovad" med Tenor Z, Lead M, Bari M och Lead T. De som jag faktiskt verkligen skulle vilja sjunga med är Bari M och Lead T. De andra - visst, men det finns inget driv i dem inget driv alls, vilket betyder att allt driv måste komma från mig och då blir det som det blev med min förra kvartett vilket jag inte är intresserad av.

Ja här sitter nu jag efter ett heldagsrep med kören. Jag mår skitbra. Kommer ha träningsvärk imorgon och lagom till onsdagens konsert kommer den troligtvis vara outhärdlig, men vem bryr sig, jag har ju muskler iallafall ;)

Ska börja träna på gym med dottern bara NM I Barbershop är över. Till sommaren blir väl bra att börja. Längtar!

Ont igen nu när jag har vädrets makter emot mig. Men jag vägrar att klaga, men det går åt citodon så jag nästan blir mörkrädd. Måste beställa tid hos min doktor!

Jobbet är sjukt körigt, det det är inte alls så lätt att ta hand om 5 barn som står ensamma mot världen. Polisanmälningar och socialen börjar blir min vardag.

Kören går väl framåt antar jag. Jag blir så frustrerad bara när folk inte ens kan sjunga i takt. Ska det vara så jävla svårt? och vi ska vara världsmästare, ibland undrar jag...

Jag kan inte sluta äta. Jag har extremt dålig karaktär. Jag äter jätteportioner och en massa godis och chips. jag kan inte sluta. Jag vill, men det har gått i baklås. Äter mellanmål precis som jag ska, men känner aldrig att jag är mätt förrän det är för sent. Usch. jag fullkomligt hatar mig själv just nu. Äcklas av mig.

(För)krossad.

Trodde jag var säker. Trodde han hade gått till skolan i tisdags, att jag hade haft turen att missa honom, men inte då.
Han kom förbi i onsdags, jag stängde, knappt några barn var kvar och han hade ingen tanke på att gå innan barnen, han ville helt klart träffa mig ensam.
Han frågade om jag saknade honom, jag sa tyvärr - Jag ljög.
Jag satte på mig jackan, stod lutad mot diskbänken, han kom och ställde sig en bit ifrån, tog tag i min jacka och drog mig till sig, Åh GUD om jag hade fått stanna där i hans varma famn. Han sa att han saknar mig. Han sa att han älskar att förlora sig i min famn, jag svarade - Varför försvann du då? Han hade inget bra svar. Det tycker jag är dåligt. Man kan inte bara försvinna i 3 månader och tro att det bara är att komma tillbaka sen utan en bra förklaring.
Jag sa att jag gått vidare, vad hade han förväntat sig, att jag skulle vänta på att han ev skulle komma tillbaka. Nope, inte jag inte. Jag ljög så bra att jag nästan trodde på det själv.

När han äntligen gick, ramlade hela min värld in. Det blev helt svart. Jag fick en mindre panikattack, kunde avvärja den. Jag ångrar allt jag sade, jag skulle ha låtit honom komma tillbaka. Jag vill förlora mig i han. Jag vill ha hans fulla uppmärksamhet. Jag vill prata med honom Jag vill HA honom, jag vill inte ha någon annan. Men det är försent för oss. Han har gjort mig för illa, jag vet att jag gjorde rätt som lät honom gå. Jag vet det, men mitt hjärta håller inte med...

Tack vare ett underbart rep på kvällen läkte jag mig så pass mycket att jag ser ut som vanligt igen...

Igår kom han förbi som snabbast igen. Nu var jag beredd. Jag ställde några sista frågor jag hade, fick dåliga svar. Är övertygad om att jag gjorde rätt.

Men VARFÖR???
Varför var han tvunget att överhuvudtaget komma in i mitt liv? Den smärta jag känner är obeskrivligt stark. Den är så fysisk. inget jag någonsin känt förut. Det är mer än ett krossat hjärta. Det är en krossad dröm. Ett krossat liv. En krassad jag.

J hörde a sig förra veckan. Han ska komma till skolan och hälsa på den här veckan. Han sa att han saknade våra samtal lite. vadå lite? Och vadå sakna! Kan han aldrig låta mig få släppa taget???
Jag såg honom igår. Kanske var han påväg till skolan efter att jag slutat, kanske inte. Han stod och pratade med några elever på Årsta Torg och jag skulle gå in i den mysiga lilla butiken som ligger där. Hela jag gick i bitar när jag såg honom. Det gör fortfarande fysiskt ont att se honom, jag som trodde att det gått över - inte då! Jag kunde inte njuta av butikens nyinkomna vårsaker. Kände mig tvungen att åka hem. Jag låtsades som om jag inte såg honom. Jag vet inte om han såg mig, det kvittar i sig, jag är inte redo att träffa honom än. Han ska inte få se hur mycket han fortfarande påverkar mig.

När jag träffade J var det som om jag i hela mitt liv, sett världen i svart/vitt, när han kom, fick jag "färg-TV" Livet har återgått till svart/vitt, det är helt OK, men nu vet jag hur den ser ut i färg...

Läke och magiväxter

Dottern fick med sig olivblad hem från Tunisien som hon gav mig, men instruktion om att göra te av det. Jag blev nyfiken med vad exakt olivbladste kan göra och tittade upp det på nätet, ramlade in i en helt underbar magisk värld. Visste ju en hel del innan som jag plockat upp lite överallt ifrån, främst från min mormor.
Jag känner att det dax att ta tag i mitt ockulta intresse. Börjar med örter och växter bara för att det ligger så nära till hands nu, Men vill vidareutveckla min förmåga att flytta energier från mig själv till andra. Vore häftigt att vidareutveckla mina syner också, men lite läskigt Sist jag var så öppen mot andevärlden, tog jag ofrivilligt över andras känslor, kunde gå på stan och helt plötsligt börja gåta Men det läskigaste av allt var det där paret jag såg på pendeltåget, som satt och såg så kära ut och jag fick syner av henne med misshandlat ansikte, totalt sönderslagen var hon. Det var läskigt! Stängde genast av och har inte vågat sedan dess, men nu kanske jag kan ta lite i taget och släppa genom lite i taget? Behöver kanske en vägledare...

mamma-dotterdag

Vi har haft en helt underbar dag idag. Dottern kom hem efter att ha sovit hos en kompis och frågade om vi kunde gå till bokaffären. Hon är inne i värsta läseperioden, som småstartade innan Tunisienresan och under den plöjde hon 3(!) böcker, det är rätt mycket för en snart 13-åring det.

När hon satte på sig sin skor insåg jag att det var dax för nya. De var så trasiga att jag borde skämmas. Så efter en tripp i Huddinge centrum beslöt vi oss för att åka in till City. Där hittade hon ett par stövlar och jag ett par låga stövletter.
Vi åt lunch på "Lilla London" hon en "Londonhamburgare och jag en Filé Oscar. Vi gick vidare en stund och småshoppade lite prylar till hemmet en jättecool kudde från H&M, rosa med vita prickar och några förvaringslådor till hallen från Åhléns.

På hemvägen plockade vi upp Twiligt och New Moon och har haft ett vampyr race. Tända ljus, mandlar, lite choklad. Så himla mysigt man bara kan ha det. Kan inte bli bättre det bara är så. Nu ligger underbarnet i min säng (igen) och läser, ska strax lägga mig och läsa jag med.

Blocketfynd

Åh jag är så glad. Har inte enbart varit ute med ungarna på jobbet i solen hela dagen utan dessutom fått sjunga tillsammans med ett gäng underbara körsystrar nu på kvällen, som oxå hjälpte mig att hämta och köra hem mitt blocketfynd.

En hel flyttkartong med porslin. 12 supersöta tallrikar, lite äldre sådär "gammelgula" i färgen, men blommor på , otroligt söta. Det fanns oxå med djupa tallrikar i liknande design, men med en liten guldkant längst ut. Till dem en massa serveringsskålar, en såsskål, en liten snipa och två söta kannor. Allt står i diskmaskinen nu.. För detta har jag endas betalat 350 kr, på köpet fick jag även en mindre snygg tallrik med alldeles för mycket guld på för min smak, får väl sälja dem på blocket el nåt ;)

Livet börjar så sakteliga återgå till det normala. Dottern kommer hem från Tunisien imorgon, jag har en massa pelargonskott på gång i alla fönster inför sommarsäsongen och jag har bestämt att fixa uteplatsen för mina semesterpengar (om det räcker) Har fått jobbet förlängt terminen ut oxå - Det känns bra! och ser fram emot morgondagens AW med A.

orkar inte

Det händer lite i mitt liv med betoning på lite. Men jag orkar inte skriva just nu, är bara så trött av all stark medicin jag tar...