Krasch efter en superrolig helg (obs långt!)

Jag har inte skrivit av mig på ett tag, har inte haft behovet. I helgen hade hjärtat 2 gamla vänner på besök och vi fann varandra på en gång. Jag hade en helt perfekt helg, så kul var det länge sedan jag hade. Vänner är inte alls överskattade, jag saknar mina... Så kom då kraschen...

Jag och min syster har under sommar pratat om avsaknaden av min far. Han försvinner mer och mer från oss och är totalt upptagen av sin nya familj. Och grejen är att det kan jag förstå till en viss utsträckning, för den nya familjen har små barn, vi är vuxna, men vi finns! Han har knappt hört av sig under hela sommaren, lått mig ta hand om hans hus och hans fiskar, han har inte ens tackat mig för hjälpen. Jag har inte skrivit något om det här förut, ville inte göra en större grej än vad det redan var, men så pratade då i alla fall min syster och jag i telefon och hon blev rädd för min reaktion och ville att jag skulle prata med far, det vågade jag inte av rädsla för både min egen reaktion och hans, så jag skickade ett mail, jag skrev det inte när jag var arg, jag läste genom det och lät även min syster läsa innan jag skickade det.

Svaret blev att jag nu inte har någon far kvar, han drar sig undan, inte för att det får så där stora konsekvenser rent fysiskt, han är ju ändå aldrig här, men att läsa sin fars ord:

"Trodde bara inte att du skulle reagera så. Jag drar mig nog tillbaka lite för det var mycket att smälta, mycket som jag faktiskt inte håller med om.
Vi hörs nån gång…"

Gör ondare än jag hade kunnat ana, så då är jag här, föräldralös, den ene dog för inte ens ett och ett halvt år sen, den andra försvinner självmant för att slippa ta ansvar för sina egna handlingar.

Det som är värst är inte jag själv. Det är min dotter, hon fyllde nyss 15, han kan inte komma på hennes kalas, vi bjöd in honom en annan dag, men det lär ju knappast ska händ nu??

Min syster, hon är så skör, jag tänkte först inte berätta något för henne, men insåg att hon skulle bli mer ledsen om jag lät bli, så hon fick välja själv om hon ville läsa svaret, vilket hon ju förstås ville. Det gör mig ont att hon blir så ledsen, Det är värre för henne, för jag har dottern och hjärtat, hon har ju självklart oss hon med, men vi är långt borta. Ska bli skönt att komma upp till henne till helgen! Men om du nu läser det här, så tänk på att det här inte är din konflikt utan min, jag vet att det inte är så enkelt, speciellt inte eftersom du näst intill hade kunnat skriva under mitt brev med ditt namn. Men du behöver inte förlora en förälder till!

Nu ska jag dränka mig i jobb!