På andra sidan

Ja, nu är jag här, på andra sidan, andra sidan den mest hektiska och jobbiga jobbveckan i mitt liv och jag gjorde mitt jobb jag gjorde det bra och jag överlevde. Det är bra saker att ta med sig. Dock kommer jag inte sätta mig i situationen igen... Nu ska det planeras i förväg! Nu när jag vet vad som krävs!

Premiär har vi haft på musikalen. Det gick fantastiskt bra och hyllningar har haglat över mig och oss. Jag slickar i mig... Recensionen i dagspressen var löjligt bra. Jag grät när jag läste den. Helt fantastiskt!
Nu i helgen vara underbara Z här och tittade, vi hade supermysigt drack bubbel och pratade. Analyserade allt mellan himmel och jord. Fasen vad jag saknar någon jag kan prata om precis allt med, som jag kan med Z. Någon som aldrig dömer, utan bara lyssnar och hjälper till att analysera. Vad har jag kommit fram till då?
Framförallt så analyserades mina herrkontakter. Jag är tydligen en jagande människa, som älskar själv jakten, men sen inte vill ta ansvar för följderna. Kan jag få uppmärksamheten från hens partner? Hur långt kan jag gå? och så den eviga frågan, varför kan jag aldrig släppa "hanmeddeblåögonen? Svaret på den sista frågan är antingen väldigt enkelt el väldigt jobbigt - Jakt el kärlek? Den som lever får se.
Igår var jag så utmattad att jag bokstavligt talat kräktes på jobbet, av rädsla för att det var magflunsa åkte jag hem, sen somnade jag på köksgolvet(?) Gick sedan ut med boken Stolthet och Fördom och Zombier till solen och läste i flera timmar, Somnade som vanligt på kvällen och insåg när jag vaknade i morse att kroppen behövde vila, så jag sjukanmälde mig och har inte gjort många knyck idag. Jag behöver vila helt enkelt.
Måste berätta om drömmen jag hade inatt, som heltklart kommer från boken jag läste igår...
Jag var ute iförd en fantastik 1800-talsklänning och dräpte zombier med svärd, jag höll på att bli övermannad när "hanmeddeblåögonen" dök upp, även han i elegant 1800-tals kreation, ridandes på en häst och självklart räddade han mig. Vi var sedan på bal och dansade, under en promenad satte vi oss under ett träd, det var blommor och högt gräs, varm i luften och tyg från klänningen överallt. Han tog min hand och sade att han ämnade fråga min far om min hand. Han sa också att han hade väldigt svårt att släppa fram och visa sina känslor, varpå jag kysste honom på kinden långt från munnen, liksom framför örat. Han stelnade till, varpå jag kysste hon mitt på kinden, han stelnade ännu mer och sade med ansträngd röst att han inte skulle kunna motstå om jag fortsatte och att detta inte skulle vara gentlemannamässigt nog. Detta tog jag ju självklart som en utmaning, jag kysste honom på munnen och han var stel som en pinne, men han sa, gör det igen! och vi möttes i en mjuk härlig kyss, inga tungor el så, bara en mjuk härlig kyss. självklart gick vi inte längre än så, utan promenerade tillbaka till huset, där han hos min far anhöll om min hand. Sen vaknade jag...