Ja, det är nog ett bra ord för att beskriva hur det gick igår. EL kom hit, dottern var hemma, och hon var grinig! Nä, grinig är för positivt. Hon var svartsjuk helt enkelt. Hon stängde in sig i sitt rum, jag fick gå upp en våning med maten, och hon smet upp bakvägen för att absolut inte behöva stöta ihop med EL. Sen satt hon på övervåningen hela kvällen, det gick väl ganska bra, tills jag fick ett sms från henne, där hon bad mig komma upp, vilket jag gjorde. Då var hon arg. Sa att han var tvungen att gå, annars skulle hon minsann skrika. Vilket hon en stund senare gjorde, så jag gick upp till henne igen, berättade vilken buss han skulle ta hem, och att han stannar till dess. Då kastade hon ett vinglas efter mig. Jäkla unge! Det blev helt klart lite pinsamt. Och min största rädsla nu är att EL ska försvinna, men något säger mig att han inte gör det! Vi pratade om det som hände, medan han var här, bestämde oss för att inte göra någon grej av det! Att hon får vänja sig helt enkelt, tvinga henne att se att han inte är ett hot mot henne. Ja, den som lever får se!
Innan han gick hånglade han upp mig i köket. Jag trodde jag skulle avlida vad bra det var. Jävlar! Vi passar så bra ihop att det är läskigt. Hoppas han inte försvinner nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar