Tid till eftertanke

Ja, det är väl i alla fall något som är positivt med att vara sjuk. Man får tid att tänka. Inte de där vanliga tankarna man aldrig hinner tänka färdigt, utan på riktigt tänka. Jag har ju under en ganska lång tid närmat mig en ny religion. Wicca, det är en naturreligion och precis som med alla andra religioner får man sålla lite. Men den stämmer mer på mig som person. Hur jag är, vem jag är, än alla andra religioner jag har stött och blött.
Jag har inte varit så känslig i mina sinnen under det sista året. Varit väldigt stängd, jag har varit tvungen, men nu så märker jag stor skillnad. Jag hör saker, jag ser saker. Jag måste lära mig att kontrollera det bara. Är så jobbigt att gå i affären och börja gråta bara för att man  råkat plocka upp någon annans känslor. Det hände igår.
Så varför kommer det tillbaka nu? Troligtvis för att jag inte orkar kämpa emot längre. Jag har gjort det så länge. Dottern berättade att både hennes mormor och farfar kommer och hälsar på henne. Mormor brukar sätta sig på min säng, jag känner det, säger hon. Så vi är två små människor i det här huset med dessa "krafter" Det är lite läskigt ibland. Som härom dagen, vi satt i bilen och skulle åka en sväng, vi möter en otroligt överförfriskad person och vi vänder oss mot varandra och säger i kör, han kommer inte överleva dagen. Det gjorde han inte heller... Han dog senare på kvällen, han förblödde till döds, efter att han slagit sig genom en ruta in till sitt hem. Det borde inte freaka ut mig så mycket som det gör...det har ju hänt förr. Jag tror inte att jag/vi har någon förmåga att ta livet av någon, bara att se mer än andra ser. Vi såg något, vad det nu var som berättade för oss att hans tid var kommen. Funkar kanske mer som mina sanndrömmar, siardrömmar el vad man ska kalla dem.
Nu ska jag se till att få lite jobb gjort, jag ska öva på mina repliker och gå genom musikalen i huvudet. Jag ska pilla med programmet och se en film. det är mina planer för dagen. Vad är dina?