Rumänien

Vilken resa, den helt klart bästa i hela mitt liv. Jag och hjärtat har kommit varandra så nära som man möjligt kan komma en annan människa. Vi har åkt bil som galningar, ätit fantastisk mat, druckit underbart rumänskt rödvin, isiga drinkar och hur mycket vatten som helst. Vi har njutit i 40 graders värme, och av ACn i bilen. Vi gått i trappor och sett ruiner, kyrkor och slott. Vi har sagt de där tre små orden som betyder mest i hela världen, och vi har bytt facebookstatus. Behöver jag säga att jag är lycklig?

Nyckel-lån

Igår åkte jag iväg och fixade en extranyckel till hjärtat. En nyckel och ett litet "Grattis till nya lyan kort" För till saken hör ju att han flyttade till närmsta staden i förrgår, där han jobbar. I kortet skrev jag ungefär (kommer inte riktigt ihåg), Eftersom du bara har "gubbnycklar" får du här en blänkande ny, till "ditt" hus. I kortet lade jag nyckeln, och sen gömde jag kittet där jag brukar gömma nycklarna ute. Sen åkte vi iväg en sväng. När vi kom hem bad jag honom gå in, undertiden jag hämtade posten.
Han reagerade precis så som jag ville, han blev jätteglad och fick tårar i ögonen.
Inatt åkte hjärtat till England för att köra en tävling som heter Tough guy, jag hoppas han kommer helskinnad hem för Rumänienresan :)
Nu ska här städas. Ikväll kommer dottern hem en snabbis för att redan imorgon åka till sin far i en månad.

Rumänien i allmänhet och Transylvanien i synnerlighet!

Resan är bokat, nästa torsdag åker vi! :) Var hjärtat och jag. Ska bli helt underbart!
Nu ska jag åka och köpa en resväska, då dottern tar vår stora till sin far. Vill ha en billig en. Tänkte försöka hitta en på ÖoB tänkte jag.
Vi ska hyra en bil och åka runt i landet, vandra lite, se glaciärer och äta och dricka gott.
Åh längtar så!

Stockholm

Har sovit ganska dåligt i natt. Hjärtat har sovit här och han skulle upp och jobba, så jag var hela tiden så orolig att han skulle vakna. Sen har det varit alldeles förfärligt varmt i sovrummet, jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det där, kanske köpa ett sommartäcke?
Nåväl, idag ska jag åka till min syster i Stockholm, ska bara packa lite sen sticker jag.
Hade hoppats att mensen skulle ha dykt upp så jag kan börja med den där p-sprutan någon gång, men inte då! Man ska ta första sprutan på en av de tre första mensdagarna, och jag har väl aldrig väntat så som nu, så självklart är jag sen bara därför, nu får jag släpa med mig grejerna till huvudstaden och ev gå iväg till en mottagning där.

Sömnbrist

Var så trött igår, lade mig tidigt bara för att vakna 00.30 och sen var det nästan omöjligt att somna om. Hunden har levt rövare och jag har nog i ärlighetens namn varit lite orolig. Hjärtat var iväg och spelade igår, med efterföljande party, jag litar på honom, det gör jag! Men ändå, jag måste ta fram alla mina gamla verktyg för att slå bort var det nu är som kommer, kan det vara svartsjuka? Usch! Det gillar jag inte!
Idag ska jag städa upp här, hinna bada hunden och mig själv innan hjärtat kommer hit! Dottern är avlämnad på en 5 dagars lägertripp och imorgon åker jag till Stockholm och syster. Det är skönt att göra något, men samtidigt vill jag så gärna bara vara där hjärtat är. Vilket är hemma.
Han ska flytta nu, hjärtat, en bit bort, så vi kommer att kunna ses mindre sen efter semestern. Han "flyttar" dock in här under semestern och det känns härligt!

Midsommar

I vanlig ordning var jag och dottern tillsammans med släkt och vänner i Motala. Det är en underbar midsommarstad, allt vatten, slussarna, sällskapet och solen och vinet flödade. Det var magiskt. Bara avsaknaden av EL störde den annars perfekta helgen. EL och jag har smsat hela helgen, så där alldeles för mycket ni vet, så att folk runt omkring reagerat. Men det struntar vi i.
Det är konstigt det där med att sakna någon så. Bara för några dagar. Igår när jag kom hem, stack jag iväg och handlade, dottern ville få det lugnt och vara ensam så jag åkte hem till EL. När han tog i mot mig kändes som att komma hem. Vi stod bara och häll om varandra och jag förstod för första gången hur mycket jag faktiskt hade saknat honom. Inte för att jag inte hade trevligt, för det hade jag, det var magiskt, perfekt! När jag står där i hans varma famn och känner hur jag slappnar av  centimeter för centimeter. Hur jag återgår till att bara vara jag och ingen annan, När vår läppar möts tror jag att det ska slå gnistor om oss. Det är så underbart! Så härligt! Det är vi!

Hemma vs Stockholm och Pride

Skönt att känna att man gjort rätt. När jag kom till Stockholm och snabbt ramlade in i gamla vanor, ångrade jag att jag flyttat. Jag saknar alla mina vänner så mycket. Men jag mådde sämre och sämre rent psykiskt, och nu när jag är hemma igen känner jag i hela mitt väsen att jag gjort rätt. Det är här jag ska bo, här är det lugnt tryggt och skönt och Stockholm är bara 2,5 timmar med bil bort...
Vad gjorde jag då sista veckan? Jag "prideade" förstås. Helt underbart var det, Dansade hela natten med underbara E på tisdagen och var på tjejfest under fredagsnatten. 1200 tjejer på samma ställe = Heaven :)
Jag inser också att det är dax att på nyo komma ut ur garderoben och leva som jag lär. Utan drama, bara såhär är det. Nu menar jag inte att jag inte är öppen med min sexualitet, för det är jag. Men jag måste för min egen skull lära känna nya vänner, vänner som känner/är som jag, det är "ensamt på toppen". Vet att det finns många fina RFSLare i Örebro, så jag får styra mina ögon ditåt helt enkelt, det är ju inte långt!

Äntligen tillbaka

Kom hit till Stockholm igår kväll, Söta A tog emot mig och vi drack vin och pratade en massa skit. Hade svårt att sova, halsen gjorde ont och den inpyrda röklukten gjorde inte saken bättre.
Har 200 kr på kontot och ska träffa kompis E ikväll och dricka öl på söder, vet inte riktigt hur det ska gå till, men det får väl ordna sig på något vis. Snart kommer lönen! Har blivit medbjuden på en fest imorgon, tror att jag ska följa med, fast att det är eller kanske för att det är jobbigt med nya bekantskaper, det är hatkärlek. Jag är livrädd från början och älskar det efter ett tag. T har inte hört av sig, har en liten känsla av att hon kommer att banga, men skit samma. J vill ses på torsdag, jag har inte lovat något, utan håller bakdörren öppen, vet inte om det är bra för mig att träffa honom! Bestämmer mig kanske inte förrän det är dax.

Stockholm

Tänkte åka till stockholm och hälsa på alla mina vänner, om jag har några kvar vill säga. Ja, några vet jag ju att jag har, men frågan är om de har tid att ses också. Jag hoppas det. Än så länge vet jag att jag ska träffa T på en dejt, J på en fika, Syrran och A. Jag hoppas att jag kan få tag i några fler att hänga med annars blir det nog lite långtråkigt. Hoppas även på en massa gott vin och en massa dansade på klubbar!

Anspänning

Nu är det över. Inser att det har varit en större pärs än vad jag insett i förväg, men jag känner det i kroppen nu. Jag är helt färdig.  Underbar A har varit här sen i onsdags, det har varit mysigt på alla sätt och vis, men det blir en anspänning att ha gäster, så är det. dessutom har vi varit uppe tidigt och vakna sent och det tär på kroppen även det. På detta har dottern konfirmerat sig i helgen. Inte nog med att detta sker utan min älskade mamma, jag har dessutom haft 30 personer på fika och 15 på middag. Puh! Tur att A var här och kunde hjälpa mig, jag fattade nog inte riktigt hur mycket jobb det var. Avslutar lördagen 14.30 och är i kurkan 09.30 på söndagen. Går en mils promenad och somnar gott på kvällen, den första på länge. Efter att A åkt hem idag, gick musten ur mig totalt, men det var ju bara att fortsätta. Packa husvagn  och tvätta för imorgon sticker vi till kusten! PÅ allt ovanstående har jag ju hela veckan dragits med en nackspärr. Jag känner fortfarande rejält av "urssprungsontet" och är livrädd för att det ska komma tillbaka. Skulle behöva gå till en massör några gånger för att mjuka upp tror jag. Men vem 17 har räd med det? Inte jag iallafall! Kontot säger 100 kr och till veckan ska vi till G-Kås i Ullared. Undrar hur detta ska gå till? Mina sista besparingar kan nog få sig en törn...

Hemkommen tom och rädd

Skönt att vara hemma, men en timma efter hemkomst fick jag ett samtal som jag önskar att jag inte fått. I fredags fick min chef en stroke och han kan nu inte prata. Han kommer att vara borta länge, om han kommer tillbaka. Jag är så ledsen och lider med hans familj, men framförallt om jag ska vara riktigt ärlig är jag rädd. Rädd för vad som ska hända nu. Med jobb och allt. Jag vet inte. Det löser sig nog, men det är läskigt!

Cypern here I come!

Ja, nu ska vi strax åka iväg, lite lunch först bara. Jag inte antog ett enda av de erbjudanden jag fick i lördags men jag har ändå fått nytta av dem. Mitt självförtroende har påpassligt fått sig en rejäl duns framåt och jag har till och med inhandlat en bikini. En blå 50tals inspirerad med vita prickar. Super söt!