Tålamod

Är något jag lider brist på.
Igår efter min cykeltur och en varm skön dusch, skickade jag iaf iväg ett meddelande till EL, Skrev såhär:
Tack för i fredags! Hoppas du hade lika trevligt som jag! Jag träffar dig gärna igen, kanske en öl el två?
Så nu kan jag inte göra annat än sitta här och vänta, och modet sjunker för varje minut, trots att jag vet att han troligtvis, med största sannolikhet inte ens läst det än. Att det ska vara så svårt, så jobbigt. Nu kommer jag säker skrämma bort han, å andra sidan, blir han skrämd av mig redan, då kommer han inte fixa resten... så då finns det en anledning, det är ju bara det att jag väldigt gärna skulle vilja att det kunde bli lite mer än bara en dejt, en liten flört iaf. Några fler dejter. Ett intresse, något som visar mig att jag visst funkar för människor som inte redan är i ett förhållande. Speciellt nu när jag tycker att det funkar så bra, när jag för en gång skull vågar vara som jag är.