Ja...vad ska jag säga, inte behövde jag vara orolig inte, och det visste jag ju, inners inne, men jag är så rädd att förlora hjärtat. Vi pratade om det när han kom hem, jag berättade om min dröm, och om hur rädd jag varit hela dagen, demonerna försvann bara genom att få berätta. Silly me!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar