just det

Vi hade ju förstås sex inatt C och jag. Det kan nog bli riktigt bra med tiden, dock var vi alldeles för onyktra och trötta, så det var väl sådär, men det var skönt med närhet! Det var längesen jag hade sex på fyllan inser jag, och nu kommer jag ihåg varför... :) Jag har ju ta mig fan ingen känsel alls då...

Trött är bara förnamnet

Jag måste inse att jag inte är 15 längre! Två körfester på samma kväll och efterfest när man ska upp tidigt är lite överdrivet. C gick hem vid 04 och nu sitter jag här och äter frukost bestående av gårdagens lunch. Älggryta. Det är det enda sätter att nyktra till på, äta ordentligt! Jag har i alla fall ingen huvudvärk och det är ju tur. Ska snart sitta på en högkyrklig konfirmationsmässa, bästa kompisens son är huvudperson. Jag tror att jag plockat fram allt jag behöver ha med, present, lite saker dottern behöver och medicin, men har glömt inhandla ett kort, så det får gå ändå. Nu måste jag sätta lite färg i ansiktet och ta en promenad med lillvovven.

Utrensning

Idag har jag haft mormor & morfar på besök. De har hjälpt mig att såga ner 7 träd och 2 buskar, min tomt ser ut som ett kalhygge. Imorgon ska det köras till tippen. Nu ska jag hoppa in i duschen, ikväll ska jag på middag hos farmor, det ska blir mysigt om än inte värsta sortens partaj. Får ta igen det imorgon!

Löper?

Alltså detta är inte sant, el jo sant är det ju, men jag kan knappt själv förstå det. Idag kom det en ny stjärna in i mitt liv. Efter kvällens konsert, var vi några som gick ut och åt. jag hade bilen och drack således bubbelvatten. Stjärnan för kvällen (som oxå var nykter), kom nästan samtidigt med mig, och hon satte sig bredvid mig till bords, jag var ärligt talat lite blyg i början, men snart kom samtalet igång. Jag blev trött ganska fort och tog en lite tillbakadragen roll, satt mest och lyssnade på alla kollegor som pratade, Då och då mötte jag stjärnans blick,  som blev längre och längre, tillslut drog hon mig intill sig, och satt och höll om mig framför alla de andra, först som en skämt, men sen tog hon aldrig bort handen, hon satt och pillade på armen och var allmänt mysig, fan det är skillnad på tjejer och killar det bara är så.
Min underbara vän Z undrade om jag löper då dessa tidigare nämnda män, står på kö, och nu börjar jag nog undra samma sak. Vad 17 är det jag utstrålar egentligen? men stjärnan kan få komma hit och mysa vilken dag som helst!

Min lediga kväll...

ja, inte blev den ledig inte. Nä genrep inför morgondagens stora konsert med över 1000 medverkande. Så bli så coolt! och jag ska leda dans, snacka om att jag utmanar mig själv!
Den här veckans jobba ser ut som följer:
Måndag: lektioner och möten 10-16.30, sjunga kör 19-21.30
Tisdag: lektioner 8.20-9.20 leta steppskor som försvunnit, köpa konfirmationspresent, jobba genrep 16.30-19.00, hämta andra steppskor och leverera till hon ska låna dem.
Onsdag: jobba med Rising stars 7.30 - 22.30 sen middag med gänget.
Torsdag: lektioner 8-11 sen agera chaufför, till farmor kl 11.30 samt 16, sen till pappa 17.30 och mitt i natten
Fredag: möte 10- 11 Sen måste jag ta tonåring och shoppa lite, samtidigt kommer mormor&morfar och ska hjälpa mig att såga ned några uschlingar till träd som står på gården. På kvällen middag hos farmor
Lördag: fortsätta slita i trädgården, jobba kör/fest 17 -  ? (förhoppningsvis en liten efterfest i min säng sen)
Söndag: sova!

Tur att det finns någon som går utanför ramen

Nu är det sagt, out in the open, kirrat och klart. Vi är tända på varandra och ska ses...snart... Blev en konstig bilfärd både in och hem till kören idag, men mysig, och lite pinsam. Först var det skämtsamt snack, men sen så blev det allvar och sen blev det lite generat. På hemvägen var det som vanligt men vi var tvungna att ta lite i varandra, det är mysigt! Snart så!

ja så dängade jag ju hem en av de största rollerna i musikalen oxå :) Härligt!

Epidemi?

Vad fan blir det (ursäkta min franska) Satt i godan ro vid Facebook när Han hörde av sig, frågade om jag vill bjuda honom på kaffe, och det kunde jag ju förstås göra, inga problem. När han kommer så pratar han bara sex är helt klart ute efter ett KK. Själv var jag inte lika upplagd på det, dels eftersom han var så jävla plump, dels för att dottern kunde komma hem när som helst och dels för att jag definitivt inte var tillfixad för partaj i de nedre regionerna.
Går det en epidemi? helgen då alla gamla hör av sig och vill tillbaka. Vad fan bli det?

Morgonmys

Sitter nu med en kopp kaffe. Jag hör fåglarna kvittra utanför fönstret, det är blå himmel och dottern ligger fortfarande och sover. Mysigt!
Försöker analysera mig själv, hur jag tänker när det kommer till J. Jag är verkligen inte intresserad, han brände mig så hårt genom att bara försvinna, utan ett ord. Men samtidigt, han är så fin, så sexig, så omtänksam (jag inte precis just då på slutet förstås) Men vill jag verkligen kasta mig in i det där igen? För jag känner inte på något vis att jag kan slappna av och tro att han ska stanna den här gången. Samtidigt, borde jag ge det en chans eller är det dömt att misslyckas? Vill jag bara göra igen? Betala med samma mynt? Många frågor med inga svar!

Jag blev bjuden på inflyttningsfest igår, om tre veckor är det. C kommer dit. Vi är även bjudna på samma fest nu i helgen, men jag måste gå på avslutningsfest för min kör. Så det bli inget med det. Attans!

J ångrar sig!

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Idag ställde jag honom mot väggen och frågade vad han håller på med. De sista veckornas smicker, vad vill han. Jo han vill ha mig tillbaka, han ångrar att han lät mig gå. och jag som inte kan låta blir att smickras sa att vi kan ses senare i sommar. Han har inte träffat någon efter mig, inte ens för en kväll. Han har alltså inte haft sex sen mig, och det är fan lång tid! Men jag gjorde klart för honom att jag träffat andra. Men att jag inte träffar någon nu, och det är ju sant, men det betyder inte att det är fritt fram för J inte.
Jag har nämligen ett litet dilemma som jag skäms för. När jag fyllde år så råkade jag ju hångla med tre av mina bästa killkompisar, hur 17 det gick till undrar jag fortfarande. En av dessa tre har jag kommit på mig själv fortsätta flörta med, jag kan lixom inte låta bli. När han är i närheten vill jag bara ta i honom. Nu den här helgen flyttar hans tjej sen 100 år tillbaka. Och fick jag välja skulle han vara här nu och hålla mig sällskap! Men här kommer dilemmat jag skäms för. Han är så ful! Jag skulle skämmas att presentera honom och jag skäms för att jag känner så! För egentligen tycker ju inte jag att han är ful, jag tycker han är skitsöt, men med andra glasögon...

Intensivt

Ja, det är bara förnamnet idag. Tidningsintervjun kändes konstig, men jag tror det gick bra. Det var värst när han skulle ta kort. Jag hoppas jag blev snygg! Började i min gamla kör idag igen. Fan, de har lagt av sig en del. Det fattades två nyckelpersoner och det märktes väl! Nästa vecka kommer Monika Forsberg och ska ha auditon för några roller inför den kommande musikalen, lite pirrigt tycker jag som inte har jobbat med henne förut. Men kul ska det bli! Hoppas jag får en roll!

Tomt och tyst

Nu är det gjort. Begravningen var så fin, jag är så nöjd, men den var som i ett töcken, jag hoppas att jag ska kunna komma ihåg mer senare, för nu är det som i en dröm. Jag kunde inte förstå att hon låg där, mamma, i kistan med alla vackra blommor runt sig. Jag kan fortfarande inte ens i min vildaste fantasi förstå att jag aldrig mer kommer att få prata med henne, krama på henne. Hon saknas mig så, och det är framförallt pratet jag saknar om jag nu måste peka ut något speciellt. Det finns inget som kommer att kunna ersätta våra samtal. det finns ingen jag kommer att kunna anförtro mig så till. Vem är jag nu? Hur ska jag gå vidare? Varför är det så tyst? "Alla" hörde av sig första veckorna, sen droppar de av en och en. Nu är det bara tyst. De säger att i livskriser visar det sig vilka som är de riktiga vännerna, och ja, det vet jag nu. Några finns hela tiden, andra på avstånd, några inte alls. Men just nu är det bara tyst och i morgon ska jag "vara som vanligt" igen. Men hur ska jag kunna det när jag inte längre vet vem jag är???

Sjukskriven

Resten av vecka med. Det känns skönt, då kan jag slappna av.

Bröt ihop totalt

Stannade hemma! Underbara L kom hit och drack kaffe. Hon sa precis det jag behövde få höra, att jag får sörja på mitt vis och att det är helt OK att stanna hemma från jobbet när man mår och känner som jag. Tack! Var skulle jag vara utan mina underbara vänner??

Helvetesveckan börjar

Efter en uttömmande helg, börjar allvaret. Den värsta veckan i mitt liv hittills. Jag gråter mest hela tiden och är i valet och kvalet om jag ska orka gå iväg till jobbet. Dottern har brutit ihop och är hemma idag, men förhoppningsvis tar hon sig iväg imorgon. Mitt värsta är om jag inte kan hålla ihop det inför mina elever. Men det är "lätta" lektioner idag. Redovisning på förmiddagen och prov på eftermiddagen, men ändå. Än har jag inte bestämt mig.

Alla säger att jag ska jobba att det är bättre för mig, hur vet de det? Det kanske känns bättre för dom, men hur vet de vad som känns bäst för mig? Jag kämpar med att låta de andra sörja på sitt sätt, jag har stått ut med ursinne, irritation och bortschasningar, men jag då? Är det meningen att jag bara ska stå ut med alla andra? Mina behov då? Jag har redan en person extra att ta hand om. Kan inte jag då få sörja på mitt sätt? Jag har inte ett jobb där jag kan sitta bakom ett skrivbord och stirra. Jag ska vara på topp och köra en show, vara full av energi, vara rolig och känslosam. Jag har ingen möjlighet att stänga av. Det funkar inte så med musik.

Vilken helg!

Jag är så lycklig över kvartettens framgångar i helgen. Nej, vi långt ifrån peakade på scenen, en massa nerver kom emellan, men det räckte ändå till en 5e placering, och det mina vänner är inte dåligt alls. Vi tog dock vår revansch senare, när en av världens bästa kvartetter bad oss att sjunga för dem, och alla som för mig räknas till de allra bästa och viktiga (ja, några fattades förstås) var där, och då peakade vi som aldrig förr. Vi fick så mycket lovord att jag nästan hoppade ur kläderna av lycka. Ord som Awsome, och exquisite, fick vi höra, ni borde spela in en skiva, det här är det bästa jag har hört och så vidare. När jag vaknade på lördagmorgonen, kunde alla helt plötsligt mitt namn och jag fick hälsa  och le på alla jag mötte. Vi har fått en ny coach, en av de där som är så bra att han kan välja själv vilka han vill coacha, och han vill coacha oss, så vårt lilla team av en person har utökats med 100 %. Men inte bara våra två underbara coacher hjälper oss utan vi har fått en hel stab av anhängare, det känns helt otroligt. Jag är så stolt.

Våra andra kvartettvänner rönte större framgång i tävlingen, no 4 och no 3. Jag är så stolt över dom också. De var så värda varenda liten poäng. Skönt att deras nerver höll, när inte våra gjorde det.

Dan före dan

Ja, imorgon åker jag till Västerås för de Nordiska Mästerskapen i barbershop. Jag har lite att pyssla med innan dess. Köpa strumpbyxor, planer upp min kör's rep och meddela dem vad de ska hitta på.när jag är borta, hämta kläderna hos sömmerskan och framförallt packa allt jag kan tänkas behöva ta med mig. Försökte boka p-plats idag, men det var fullt. Är lite irriterad över att jag ska ta med mig så mycket saker just nu, för det hade blivit sååååå mycket billigare för mig att åka buss eller tåg. men men, nu är det som det är.
Försöker ta en sak i taget, men kan inte hjälpa stressa lite över nästa vecka, det är så mycket som ska hinnas med. och jag vet inte riktigt hur det ska gå till, den riktiga ångesten börjar komma krypandes, jag kan inte för mitt liv begripa att jag (vi) ska begrava min mamma nästa fredag. Att jag ALDRIG någonsin kommer att få se henne igen, min underbara mysiga omtänksamma, rättvisa mamma. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. jag vill ringa till henne nu, och berätta om min vecka, jag vill att hon ska få veta hur det går för oss i helgen. Jag vill inte att hon ska vara borta - JAG VILL INTE!!!!!

...och hungrig

Funderar på om jag har mask. Åt nyss och är redan hungrig igen. Tycker att det har varit såhär ett par veckor nu. Snart kommer jag väl inte i mina scenkläder...

Trött är bara förnamnet

Jag vet inte att jag någonsin varit såhär trött. Sitter nu på jobbet och inväntar min första av två lektioner för dagen. Senare ska jag få håret rosifierat igen, så det är snyggt till fredagens tävling. Mycket händer, och jag orkar sådär bry mig. Ska titta över noterna på ett ställe en sista gång, annars är det bara att köra på. Musik till begravningen ska jag fixa under veckan oxå. Solosångerna är klara, det bli "Come give me love" av Ted Gärdestad och "Till dig" av Monica Dominique. Det blir bra! Som utgångsmusik blir det "Tröstemusik" av Björn och Benny. Men sen vet jag inte, tror det ska vara två psalmer och så ingångsmusik då. Så en dejt med kantorn ska jag fixa till under veckan.
Trött så jag mår illa hela dagen. Skulle nog lätt kunna sova dygnet runt. Ny medicin hjälper inte direkt till... Nu jobba!