Igår frågade EL om jag ville följa med honom på en semesterweekend i sommar. Han står för allt. Min förste reaktion var, absolut inte, jag ha inte råd och vill inte att du ska betala för mig. Men sen kom jag på hur mysigt det skulle vara, och svalde stoltheten och tackade Ja.
Jag har även vågat fråga honom om han vill vara min plus 1 till bröllopet i september, det ville han gärna :) Tänk att livet kan vara såhär härligt!
När jag kom hem igår, berättade jag för dottern att han kommer hit på onsdag och äter middag, då sa hon att det inte är så jobbigt längre. Att han gärna fick komma, det gör mig väldigt glad!
Lyckan ler åt dig! :)
SvaraRadera