Det är jag alldeles säker på. Han hade klätt upp sig, han var superfin i mörka blå jeans som satt åt på precis rätt ställen :) En ljusblå skjorta dagen till ära. Det började med att jag kom 20 minuter sent. Villade bort mig med bilen och höll aldrig på att komma rätt, men till slut så... Jag ringde till honom så han visst var jag höll hus, och sa att han skulle beställa in en kaffe så länge. Sen kom jag då, instressad, lite svettig, köpte mig en kaffe och tog ett glas vatten. När jag lugnat mig hade vi det så mysigt! Pratade inget jobb alls, bara privat. tittade mest varandra blygt i ögonen. Åh det var så mysigt att jag fick ståpäls på armarna. Sen har vi sån ofantlig tur att en av våra arbetskamrater kommer in, Självklart ska hon och hennes kille gå bio de med, hon kom fram och hälsade lite snabbt men försvann sen. Lugnet lade sig igen men magin var borta, vi blev lite stressade båda två tror jag. Sen är det dax för biomörkret. och gissa vilka som sitter platserna precis framför oss, jo min vår kollega och hennes kille. Så blev det med det biomyset... Filmen var väl sådär om jag ska vara ärlig, det enda som var bra var att det var många spännande scener där jag sprätte till, jag blir ju alltid sådär rädd, kom närmare och närmare, kände lite hud mot hud, han drog sig inte undan, men det gjorde jag. För jag vet att han är mycket mer stressad av hela situationen men kollegan än jag, så jag lät det vara. och nu ligger jag i min säng och ångrar mig. Efter bion hade vi sällskap med de andra ända ut till "hanmeddeblåögonen's" cykel och så sa vi hejdå allihop och jag gick åt mitt håll och han cyklade åt sitt. Vi kunde inte ens säga hejdå, el tack för en mysig kväll, el tack för att du bjöd mig på bion, inte ens en godnattkram blev det. Jäkla skit!
Men visst fanns det höjdpunkter med kvällen, den läskigaste är väl att jag nu vet att jag är väldigt intresserad av honom (igen?) Alltid något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar