Han ger mig så mycket jag inte kan förklara, som inte går att skriva ned. Igår låg vi i hans säng i några timmar och pratade. Låg där för att jag var för dålig för att kunna göra något annat. Orkade inte ens sitta upp. Vi pratar om allt och inget. Han säger att han inte brukar prata, att det inte är så dom gör i hans familj, men med mig pratar han, även när det blir så känsligt och jobbigt att jag ser hur musklerna i kinderna hoppar ofrivilligt. Han är helt enkelt underbar, precis så som han är, med fel och brister. Jag älskar att han säger att han vågar vara sig själv med mig, för jag känner likadant. Jag älskar att han berättar hur otroligt läskigt han tycker att det är, att dels träffa någon man inte kan låta försvinna och dels våga kasta sig ut med risken för att bli sårad. Jag älskar det, för att det lika gärna kunde vara mina egna ord.
---
Idag ska jag försöka jobba. Jag har fortfarande superont, men jag ska göra så gott jag kan. Ikväll ska jag klippa mig hos en kompis, efter det ska vi ta ett glas vin. Sen ska jag hem och städa, för imorgon ska EL sova här och innan det ska vi spendera hela dagen tillsammans i Barbershopens underbara värld! Jag längtar såååå, efter alla mina vänner, och jag längtar såååå efter att få dela den här stora delen av mig själv med EL.
Låter som hon är kär!! :)
SvaraRadera