Känslor som kokar över

Jag har så mycket känslor i mig just nu. Det känns lite som att jag ska spricka. Det är underbart att det snart är 10 v semester. Det gör mig pirrig och sprallig, Jag är stressad för att få ihop alla skolavslutningar, betygsättningar och annat skolarbete innan dess. Jag är superduper kär, och alldeles alldeles livrädd för att förlora det jag har. Jag är orolig för att dottern aldrig kommer att acceptera EL, jag är trött i hela kroppen av förkylningen som inte vill släppa taget. Jag är ledsen för att jag saknar min mamma mer än någonsin. Jag är stressad över att jag aldrig hinner åka till Sthlm och hälsa på mina vänner. Vill inte förlora dom! och mitt i allt detta kaos, är jag lyckligare än jag någonsin varit! konstigt!

nytta?

Jag borde göra någon nytta. Hänga tvätten som legat blöt i maskinen några dagar. Städa köket, plocka ur några fler innerfönster. Det kryper lite i kroppen, men jag vet inte var jag ska börja, det är så rörigt överallt... Fokuserar visst mer på annat just nu ;)
och på tal om det, Jag frågade om han ville följa med och träffa min mamma, låter kanske löjligt, men för mig är det viktigt, fast att hon troligtvis redan vet om honom, så behöver jag det. Så vi tar oss en promenad till kyrkogården till helgen och passar på att byta ut blommorna mot nya fräscha!

Kallt, så himla kallt. Mensen är på väg med stora steg och jag fryser och har ont. Frukosten är slut och ett av mina ögon kliar och svider. Suck! Usch och fy för sådana här dagar.
Tvingar mig att hitta några ljusglimtar:
Ljusglimt nummer 1: Ikväll träffar EL är lovad en nackmassage, detta ser jag fram emot!
Ljusglimt nummer 2: Om exakt 11 dagar går jag på lååååång semester!
Ljusglimt nummer 3: Liljekonvaljerna på köksbordet doftar helt underbart
Ljusglimt nummer 4: Nä, nu kommer jag inte på något mer....

Lägenhetsvisning och värme

Klart jag hann med EL en stund igår. Hade tänkt ge honom en liten kram, och sedan åka hem igen, men så hamnade dottern på glass/lunch och(!) middag med exmannen, så när EL frågade om jag ville följa med honom och titta på lägenhet hade jag svårt att tacka nej. In i den varma bilen, och iväg drog vi. Det var lite mysigt måste jag erkänna, att bli tagna för ett par som ska flytta, att få frågor om vi har barn el tänker skaffa oss, för att området är så barnvänligt, att drömma lite tillsammans, titta på väggar, tak, och väggar och föreningens bokslut. Jo, jag kan tänka mig det på riktigt en dag, helt klart! Men inte än! Det läskiga med att få en sådan här inblick i framtiden är sårbarheten. Nu börjar det bli på riktigt. På riktigt, på riktigt och jag känner mig utsatt och sårbar och rädd. Så jag berättade det och när jag är med honom, känns allt så enkelt och tryggt, inte på låtsas, nu  när jag ligger själv hemma i sängen, det är då tankarna kommer farandes. De där dumma "Tänk om" "what if"...

Shopping och schlager

Igår hade jag och dottern en helt fantastisk dag i Örebro. Vi shoppade loss rejält, klippte oss och köpte jordgubbar och vindruvor som åts framför schlagerfestivalen. På natten lekte jag TAXI åt min käre far. Jag har aldrig sett honom så på örat förut. Jag skrattade så tårarna sprutade och jag höll på att kissa ned mig. Han kunde inte ens låsa upp ytterdörren utan hjälp. Men han mådde gott, var känslosam och extrem sluddrig. Idag mår han nog inte riktigt lika gott...
Vaknade trots sent i säng ganska tidigt, åt frukost ute i tystnaden med favorittidningen Isabellas i knät. Nu har jag påbörjat det hemskt jobbiga men sköna arbetet med att plocka ur innefönstrena. Huset är som en bastu. det måste bara ske, men det för ju med sig lite fönstertvätt och städ...
Tänkte hinna med att åka och plocka lite liljekonvaljer sen också. Tänkte sätta en bukett hos mamma såhär på mors dag och allt. Sen vill jag ha hemma också. Finns det någon bättre doft? Kanske hinner jag med en puss och en kram också...vi får se...

Var redo klockan 18 så hämtar jag upp dig!

Sen kom han i nedcabbad sportbil. Vi åkte ut till en sjö, picnicade pratade njöt av solen och tystnaden och varandra. åkte hem igen. Han bytte bil och vi åkte och åt Sushi, sen kände vi oss tvingade att åka hem till honom en stund ;) Innan han körde hem mig igen. Vilken underbar kväll!!

Att nå mål och göra nya!

Ja, jag har nått mitt mål, två klädstorlekar ner till midsommar, för mig skulle det bli en 38. Igår gick jag till h&m, tog fram 3 fina klänningar, helt olika varandra, som jag gillade och alla endast i storlek 38, modigt, jag vet. Men det gick ju vägen. Alla satt skitbra! passade perfekt! Hur underbart är inte det? Det blir en angenäm shoppingdag på lördag! Nu kommer jag inte stanna här. I kilo vill jag inte gå ned mer, men jag vill gärna tighta till kroppen lite, det är mycket överflödigt som dinglar lite var stans!

Idag, blir det jobb, gräsklippning och träning!

Konsten att ligga!

Nu vet jag hur det är, det där avslappnade hänförande okontrollerande sexiga. Jag visste inte att det kunde kännas så. Att det kunde vara så bra. Att känna sig sexig, för jag känner mig sexig när han ser på mig. Allt har ju fungerat så bra, så lätt, ska inte sticka under stolen med att vi båda var rejält nervösa första gången, jag menar, det betyder ju något speciellt, första gången. Och det var så fantastiskt! Det gick väldigt fort, men precis lika fort och vi avslutade tillsammans. Vi är. Vi kompletterar varandra. Det är så rätt att det gör ont i bröstet när jag tänker på det, av rädsla för att förlora det, och en rädsla för att ha missförstått det. Vi är så nära, det är så intimt, vi pratar om precis allt, från de allra jobbigaste långt bak, gömda känslorna, till de vi har för varandra, till roliga händelser och anekdoter. Jag visste inte att det kunde vara så här!

Alltså...den här mannen...

Han behöver i stort sett bara titta på mig så kommer jag. Åh, vad jag hade velat ha sex med honom idag, men nope. Inget sex idag heller. Men jävlar i havet vad vi hånglar. Det är så grymt jävla sexigt att jag går i gång av bara tanken på det. Vi passar varandra som handen i handsken! Jag tänder honom precis lika mycket (och lätt) som han tänder mig. När jag gör det jag gillar på honom, är det precis så han vill att jag ska göra, det är så jäkla häftigt. Idag retade han mig nästan till vansinne, fast på ett bra sätt, om än jävligt frustrerande. Men jag är ju inte sämre än att jag kan göra igen, vilket jag ju självklart gjorde och oj, vad jag jag gillade hur han blev. Han låg på rygg och jag satt på honom, ungeför som när man rider, men med alla! kläderna på. Genom att bara kyssa honom på halsen och i ansiktet, lätt beröring, men med bestämdhet fick jag honom att i slänga runt mig på rygg som om jag var en liten docka, jävlar vad stark han är, och smidig, och sexig, och sexig, OCH SEXIG! Längtar så fruktansvärt efter honom just nu, att det nästan gör ont! Det är lite sjukt hur det kan kännas. Jag börjar fatta grejen, det som är på film, det som alla pratar om, som jag ville ha, men inte trodde fanns. Inte för mig. Det kanske är det här? Jag ska inte gå händelserna i förväg, bara nämna det såhär lite i förbifarten.

A bad feeling?

Jag har en oroskänsla i hela kroppen. Jag har ingen aning om vad den beror på. Jag känner mig livrädd och har hjärtklappning. Jag tittar ut genom fönstret hela tiden, som om någon är påväg hit. Jag hoppas att det inte är en av mina föraningar, för jag trivs så bra med att må bra. Jag är rädd att det jag känner är EL, att han tagit ett steg tillbaka, inget tyder egentligen på det, inget annat än min känsla. Så jag hoppas att det är något annat, men inget allvarligt! Åh när det känns så här suger det verkligen att känna av så mycket. Det är bättre med sanndrömmarna! Då vet jag iallafall! Det kan vara åskan också. Men den verkar inte träffa oss "spot on", går runt, mullrar lite i bakgrunden, blixrar lite. Jag svamlar och känner mig så pirrig att jag nästan är spyfärdig. Vad är det här? Ångestliknande, men ändå inte. WIERD är bara förnamnet!
-----
Ja, det är inte EL, han hörde precis av sig och var som vanligt alldeles underbar. Vad 17 kan det då vara?
-----
Hällde upp en Whisky, har inget ångestdämpande kvar och det behövde verkligen idag, så det fick bli lite whisky, och nu känns allt genast lite bättre, det pirrar inte lika mycket, pulsen har lugnat sig, jag är inte lika spänd. Hoppas inte något allvarligt hänt bara!

Att behaga andra

I helgen kommer EL hem till mig, han flyttar in fredag och ut söndag. Jag längtar så mycket att jag nästan dör. Jag har ett så stort behov av honom att jag nästan blir lite rädd.
Pratade med min syster som tänkt sig hemåt till helgen, när det är långhelg och allt. Jag visst inte att hon skulle komma hit och stanna hela helgen, när jag och EL bestämde, men nu vill hon ju iaf umgås, och grejen är att visst vill jag det med, det är så sällan som vi ses, men jag har ett extrem stort behov av EL också. Det är så sällan som vi kan ses ensamma, utan barn och det behöver vi! Men nu vet jag inte hur jag ska göra, för om jag inte umgås med min syster tror jag hon blir sur, och om jag inte umgås med EL så blir jag sur, så hur 17 gör man? Hon ville ju självklart träffa honom också, och det tycker jag det är alldeles för tidigt för! Det blir så himla seriöst om vi blandar in våra familjer redan! Jag vill inte det! Inte än! Syrran ville åka på loppistur, och det förstår jag, men jag vill ligga i sängen halva dagen och dra mig, El iaf inte bestämma mig förrän det är dags. För att se hur det känns! Just då. Åh vad jobbigt det blev!

tredagars..

Härligt är det, men bara tre arbetsdagar den här veckan. Och sköna sådana har jag också, imorgon slutar jag redan 10.50 hur underbart är inte det säg?
Ikväll är det körrepetition, ska blir spännande att få lite nytt material att bita i!

Idag är jag ledsen

Jag vet inte riktigt varför. Började dagen med baksmällan från helvetet, av tre (!) glas vin. Huvudvärk och illamående. Usch! Låg i soffan hemma hos pappa på altanen och sov, där som mamma låg när hon dog. Jag hade hennes filt på mig, det kändes väldigt konstigt, kanske är det därför? Nu är jag i alla fall hemma, och ska åka iväg och köpa bensin till gräsklipparen, måste verkligen klippa gräset, men jag har sååååå ont i ryggen och ännu ondare i fötterna. Längtar efter EL. Efter hans närhet, efter hans lugn, jag kan verkligen slappna av i hans närhet, det är väldigt ovanligt. Jag har inte varit avslappnad på väldigt länge! Jag vågar knappt skriva det, blir ärligt talat lite spyfärdig, men jag tror att jag är kär. Kär på riktigt kär. Inte kär i kärleken, Kär i EL. Väldigt läskigt och utlämnande.

5 låtar...

...som ska kunnas utantill, inom två timmar, det går sådär ska jag erkänna. Några textrader här och där har väl fastnat, men det räcker ju inte. Undrar varför jag har så svårt att lära mig texter? Ja, jag blir då inte riktigt klok på det. Gitarrförstärkare, mikrofonstativ och sladdar i bilen. Ägg (sånt man spelar med), resväska med scenkläder och smink. Jag måste ju erkänna att jag gillart! Att dessutom få göra musik tillsammans med EL gör saken INTE sämre.
Han kom hit igår, dottern försvann, men skötte sig hyffsat. Jag berättade för EL hur jobbigt jag tyckte att det var när jag inte fick vara som jag är, att jag stängde av. Att det får konsekvenser, att det inte bara är att trycka på on-knappen efteråt. Det märkte han nog själv också. Det tog tid innan jag var mig själv igen med honom igår. Men tillslut så kunde jag slappna av igen. Vi får väl se hur det går idag... Jag vill inte förstöra det här genom att stänga av, men jag vill (speciellt därför att EL vill, iaf har han velat det förut) inte heller dela oss med alla andra än. Åh vilket litet dilemma som jag förstorar upp. Nä, bort bort bort dumma automatiska negativa tankar BORT! Nu ska jag bara njuta!

Trött tröttare tröttast!

Jag platsar in på kategori nummer 3! Efter ett 12-timmarspass på jobbet i tisdags är jag mör. Då hjälper det inte att jag har värsta showen på lördag. Trodde att jag skulle kunna stå i bakgrunden med noter, men icke. Efter gårdagens genomdrag inser jag att det bara är att lära sig 5 låtar utantill tills på lördag. Jag ska vara allt från 40-tals sångdiva till zombie. Klädbyten och hela köret. Hade jag vetat...
Det var däremot helt fantastiskt att sjunga tillsammans med EL, de första gångerna trevade vi lite, men sen. Ujujuj, vi låste ju självklart så det bara gnistrade om det och jag blev alldeles matt och pirrig i hela kroppen!
Det var lite jobbigt igår ändå. Att inte få visa öppet. Jag kände mig lite utanför ett tag, han känner ju alla dansare och jag bara koreografen. Så de skojade och hade roligt, men han dissade dom rätt hårt och kom till mig, fint gjort. Men lite konstigt! Jag stängde av lite igår. Det är inte bra. Men jag tror han kände det, och bjöd in sig på kaffe här hemma idag. Det är som att han läser mig som en öppen bok, härligt och skitläskigt!
Nu ska jag försöka ladda inför en fulltecknad dag. Försöker göra det så enkelt för mig som möjligt på jobbet just nu, men lite planering behövs ju ändå. Imorgon jobbar jag bara halvdag, ska bli fantastisk skönt!

Känslor i överflöd

Helt underbart fantastisk att åka på Barbershopkonvent. Inser i vilken utsträckningar jag saknar det, måste bara se till att börja igen! Det finns inget annat alternativ! Alla fantastiska människor, alla som känner mig, de som känner hela mig, de som känner en liten del, de som jag nästan aldrig träffats, enas i en enda stor familjekram. Helt underbart. Så mycket känslor, jag har skrattat och gråtit och saknat och älskat. Allt detta delade jag dessutom med EL, som stannade över natten. Alltså, jag förstår inte hur jag lyckade slita mig från honom. Jag har nog aldrig i hela mitt liv, släppt alla hämningar och bara njutit. Han gör precis allt rätt! han tänder mig helt otroligt mycket. Det var så intensivt, det var så nära, det var så fysiskt. Hans kyssar, hans smekningar, hans otroligt vältränade kropp, hans reaktioner på mina. Hans rygg, hans hals. It takes two to tango, och jäklar vad vi dansar bra. och ändå. Inget sex, inte än - mens.
Spännande grej som hänt är också att han fått en förfrågan om att spela på en låt till helgen med en solist som heter som jag. I samma ögonblick han tackar ja, sittandes småkrattande i min bil, får han mitt nummer för att ta kontakt med sångerskan. Så nu ska vi gigga tillsammans, utan att visa allt för mycket. Låten då? The one I love... Fire...

Ord som inte gör sig på papper

Han ger mig så mycket jag inte kan förklara, som inte går att skriva ned. Igår låg vi i hans säng i några timmar och pratade. Låg där för att jag var för dålig för att kunna göra något annat. Orkade inte ens sitta upp. Vi pratar om allt och inget. Han säger att han inte brukar prata, att det inte är så dom gör i hans familj, men med mig pratar han, även när det blir så känsligt och jobbigt att jag ser hur musklerna i kinderna hoppar ofrivilligt. Han är helt enkelt underbar, precis så som han är, med fel och brister. Jag älskar att han säger att han vågar vara sig själv med mig, för jag känner likadant. Jag älskar att han berättar hur otroligt läskigt han tycker att det är, att dels träffa någon man inte kan låta försvinna och dels våga kasta sig ut med risken för att bli sårad. Jag älskar det, för att det lika gärna kunde vara mina egna ord.
---
Idag ska jag försöka jobba. Jag har fortfarande superont, men jag ska göra så gott jag kan. Ikväll ska jag klippa mig hos en kompis, efter det ska vi ta ett glas vin. Sen ska jag hem och städa, för imorgon ska EL sova här och innan det ska vi spendera hela dagen tillsammans i Barbershopens underbara värld! Jag längtar såååå, efter alla mina vänner, och jag längtar såååå efter att få dela den här stora delen av mig själv med EL.

Konsten att utstå smärta!

Ja, nu gör det ont ska jag säga, sjukdomen har slagit till med full kraft. Jag ser att det är en följd av många saker. Dels att medicinen tog slut, så min grundsmärtlindring försvann under ett par dagar, sen tar det ett tag att jobba upp det igen. Dels all överenergi som jag gjort av med under flera veckor, jag har rört mig alldeles för mycket, och då pratar jag inte om att jag börjat springa, jag pratar om allt jag gjort. Sen har jag ett extremt hormonpåslag och fick i natt min mens, då brukar det också göra riktigt ont. Men såhär ont var det länge sen jag hade. Tänkte mig på att försöka förklara.
Sitter jag still, med fötterna i viloläge känns det ungefär som när man gått på stan en hel dag, det bultar lite, de känns lite svullna, sätter jag ned dem på golvet är det som att ställa sig på en spikmatta. I benen värker det, känns svullet, bultar. Ländryggen känns som att den halkat ur sitt ordinarie läge, men att den är helt omöjlig att knäcka rätt, det känns som om jag kommer att gå av på mitten. Värken här är konstant och på en skala 1-10 är det en tia. Övriga överkroppen är ganska ok, men sen har vi händerna. De inte bara känns svullna, de är svullna! Muskelkontrollen är dålig och jag tappar saker mest hela tiden, självklart speciellt när jag håller i fyllda glas eller liknande, så det blir en riktig röra efteråt. Det bultar och värker hela tiden, och finmotorik är det dåligt med. Låter det som att jag klagar? Det gör jag inte, jag vill bara förklara, för mig och för alla andra som läser, hur det faktiskt är att leva med fibromyaligi. För det syns inte på utsidan och allt som oftast möts jag med tvivel. Kanske är det bara min egen rädsla för att inte bli betrodd, men den är där i alla fall, känslan. Jag blir ledsen när jag har sådan här dagar. Ledsen för att jag är sjuk, att jag behöver ha det såhär. Men jag är glad att det inte är så ofta och måste tvinga mig att komma ihåg året då jag knappt tog mig ur sängen. Under mina normala dagar tänker jag inte på det. Det gör alltid ont, men man lär sig att leva med det. Annars skulle man behöva sluta leva, och det är inte ett alternativ. Jag vill fungera så normalt jag kan, och försöker då ofta att inte förstora upp smärtan, och det fungerar för mig, det ju då när det blir såhär som folk runt omkring mig inte riktigt hänger med. Summa sumarum, fick jag välja skulle jag inte ha sjukdomen alls, men nu har jag den, och vet ni. Jag är lycklig ändå. om än lite mörbultat just nu...

Barbershop!

Nej, så lätt skrämmer ni inte mig skrev han tillbaka...
Jag har så hemskt dåligt med pengar den här månaden. hade en räkning 9700 som jag inte kunnat betala, får väl vänta på påminnelsen och betala mer då... Kontot sa nämligen 9000 och jag hade lite andra räkningar också. Jag har verkligen halkat snett sen i julas, jag förstår inte, det är alltid något som stjälper ekonomin. Jag måste sätta mig ner på allvar och göra upp en budget, för det här går inte längre. Jag kan inte leva från dag till dag, jag mår inte bra av det. I mitten av juni får jag betalt av kören jag leder, så då kommer jag nog på rätt köl igen, men det är lite trist tills dess!
Till helgen åker iaf jag och EL till Västerås och tittar på Barbershop. Sen sover han över här hos mig, känns mysigt, typiskt dock att jag väntar min mens när som helst!