Där stod hon

Mamma, hon stod med ryggen åt mig, i en affär som var grymt upplyst när jag kom åkandes i bilen utanför. Det gör så ont. Jag saknar henne så mycket att jag inte var jag ska göra a mig själv. Jag orkar inte.

Trött tjock och trött

Jag orkar inte. All energi är borta, jag hatar mig själv för min dåliga karaktär. Jag bara äter, stora feta portioner och en massa chips. Jag blir bara större och större. Usch, jag avskyr mig själv.
Saknar någon att prata med, ska iväg till en kurator nästa onsdag, men jag vet ju hur jag funkar, hon kommer få dra ur mig, för jag pratar inte med människor jag inte litar på. Och jo visst, pratar jag mycket med de vänner jag har, men de är väldigt långt borta just nu.
En av dom har fullt upp med sig själv, en är nykär och en jobbar hela tiden och har två barn. Här är telefonen tyst. och när den ringer, om den ringer har det gått för lång tid för mig att kunna prata av mig det jag behöver. Så för första gången i mitt liv får det stanna kvar inuti, och det. det tar sakta livet ur mig....