Alltså, jag vet att jag är nykär att jag inte på samma sätt har tid med mina vänner, att jag kanske har pratat för mycket om hjärtat med dom, men måste de försvinna för det?
Jag ringer och och ringer men ingen svarar och inte ringer de tillbaka senare heller. Då kan jag inte annat än tro att de inte vill prata med mig.
Min allra finaste bästaste vän försvinner gradvis längre och längre bort, vi bor ju i olika städer och sommaren har inte klaffat för oss, men hur svårt är det att ringa tillbaka?
Min gamla sångvän, hör bara av sig om hon vill ha hjälp med något. Jag har nog ringt 20 ggr utan svar. Det räcker nu!
Och så min underbara vän, hon som inte alltid mår så bra, jag tror inte att hon vill höra på när jag är lycklig, inte så att hon inte är glad för min skull, det vet jag att hon är, men hon orkar väl inte höra det antar jag. Hon hör aldrig av sig längre, det är bara jag som ringer, som skickar meddelanden, har testat att låta bli, jag vet det är lite barnsligt, men jag kan inte låta bli, och inget händer.
Nu bor ju alla de här tre vännerna i min gamla stad, vilket betyder att den tid jag spenderar med hjärtat inte är någon tid jag ändå skulle kunna spendera med dom, så jag undrar...
Är det såhär det blir när man flyttar, men tappar kontakten? Har jag gjort något? Har jag förändrats? För ärligt talat förstår jag det inte. Varför försvinner mina vänner?
Vänner här på nya stället, det har jag, sådär lagom, en av mina allra bästa vänner bor här, men vi har aldrig umgåtts speciellt mycket då vi alltid haft våra familjer att ta hand om först, men jag vet att hon finns. Sen har jag en hel del bekanta här, som man kan ta en fika med lite då och då, det känns bra. Men det är ju inte det jag saknar, jag saknar min riktiga vänner, de som jag kan säga allt till, som kan säga allt till mig, som jag kan umgås med precis så som jag är. (el det var iaf vad jag trodde)
Jag kanske har en speciellt dålig dag idag, och om ni läser det här, så vill jag inte att ni blir ledsna eller arga, jag vill bara vet varför. Det kanske har en alldeles logisk förklaring som inte alls har med mig att göra, men just nu känner jag mig bortglömd.
Jag skrev en lång kommentar här, men datorhelvetet loggade ut.
SvaraRaderaMen för att svara kort; Älskade vän, jag tror du har en dålig dag. Man har såna och det känns såhär då. Och det är bra att du skriver av dig. Jag kan bara svara för mig själv och jag vet ju att jag inte glömt dig. Jag är inte världsbäst på att höra av mig (var jag ju inte innan hjärtat heller), men jag jobbar på det. Tänker inte gå in på vad jag gjort och inte gjort, men helt avklippt har jag ju faktiskt inte varit.
Jag finns här, om än lite snurrig och borta ibland, och jag hoppas, som jag sa förut, att vi hinner ses i sommar. Antingen här eller där. Jag förstår också, även om det känns lite trist ibland, att du inte har tid att ses alla gånger när du är här.
Avslutningsvis vill jag att du ska veta att jag är jätteglad för din skull och jag tycker att du förtjänar allt gott som kommer i din väg. Jag är inte arg eller ledsen, jo lite ledsen för det blir jag alltid när jag känner mig lite missförstådd. Men jag vet att du inte menar det så, att det är en ventil för dig och det är bra.
ja, det här blev ju kort... Haha. Nåväl. Ta hand om dig så länge vännen.
Kramar A
Grejen är att jag vet ganska väl var jag har dig, det är egentligen de andra två som gör mig riktigt ledsen, för om jag ringer till dig, så svarar du <3 Jag vet att du finns där <3 ! Du följde nog bara med på ett litet hörn för att dagen var dålig, och för att du är så långt borta!
RaderaKraaaaam
Bra. :)
SvaraRaderaÄlskar dig!!!
<3
/A
Ja, det kan nog vara lite komplicerat det där!! Och som kompis är det ju inte så kul att bli bortprioriterad en längre tid. Visst ska man acceptera när någon är nykär, men det kan vara så att de känner som att när du inte kan umgås med hjärtat då hör du av dig. Inte annars.. Sen är det svårt kan jag tänka mig att helt plötsligt så är den där vännen som alltid varit singel och tillgänglig helt plötsligt inte det längre..
SvaraRaderaNja, alltså grejen är ju att de inte svarar i telefonen överhuvudtaget. En av tjejerna tror jag inte ens vet om hjärtat! Men jag måste säga en grej om vänskap! Som alla andra när man blir kär, vill man ju berätta, prata av sig, och om ens vän inte fixar det, då är det fan ingen riktig vän! En vän ska finnas där både i glädje och sorg! och för att ta mig själv som exempel, så ringer jag inte till mina vänner el till någon om det inte är superviktigt när jag har besök hemma, det kvittar om det är min far, hjärtat el någon av mina vänner. Det gör man bara inte. När man dock umgås så mycket som jag och hjärtat så blir det ju skillnad, skulle ju aldrig kunna prata med någon om den regeln hölls, så jag har ringt, men svarar man inte är det ju lite svårt...
Radera