Tystnad

Jag har inte orkat skriva, jag har inte haft några ord. I fredags hittade man min förra elev hängd i skogen, efter att han varit borta i 4 dagar.  Han valde att inte leva sitt liv. Han hade skrivit ett brev, ett kort brev som kanske gav tröst till några men gav många fler frågor till andra. Den här killen, han var precis sim alla andra, det fanns absolut ingenting som gjorde att jag kunde ha sett, ändå undrar jag. Kunde jag ha gjort, sagt något annorlunda.
Idag var det en minnesceremoni i kyrkan, det är svårt att visa och ta hand om sin egen sorg och smärt när man har så många elever att ta hand om. Gamla som nya. Alla kände den här killen, han var omtyckt! Jag förstår inte! Det gör ont och jag känner mig otillträcklig som människa, fast att jag vet att jag inte är det. All sorg från förra året kommer ikapp och jag blir handlingsförlamad. Igår var det ett år sen som min bästa väns bror fick lämna oss alldeles för tidigt och om några veckor är det ett år sedan som min extrapappa gick bort också han alldeles för tidigt. Det är tufft!
Hjärtat är på semester i Schweiz och hälsar på en vän, det känns tufft att ha honom så långt borta när jag behöver honom mer än någonsin, men jag klarar det, jag vet att han finns.