Dag 5

Ibland, väldigt sällan, extremt sällan träffar man personer man vet kommer att vara där resten av ens liv.  För mig har det hänt två gånger. Underbara S och min underbara vän F's flickvän. Hon och jag är som ler och långhalm. Hon förstår mig på ett djupare sätt, ett andligt sätt som ingen annan ens kommit i närheten av. Ikväll har jag träffat henne för, märk väl, bara andra gången, och det är som om vi känner varandras själar. Jag fyller i hennes meningar och hon mina. Vi har ikväll skrattat och gråtit. En underbar kväll! Jag är fylld med så mycket kärlek att tårarna bara rinner, för jag känner mig så vördnadsfull över livet, över dess svårigheter och över dess lyckorus. Den senaste tiden har jag inte haft så mycket av den sista varan, men jag tror för första gången ikväll att det kommer att gå bra, att det finns en framtid. Ett liv efter min älskade mamma. Och tårarna rinner för det med. För det är en sorg i sig att på något underligt våga släppa taget. Att återgå till livet. Att se framåt. Jag menar inte någonstans att det kommer att sluta göra ont, att jag är klar, för det kommer jag nog aldrig bli. Jag menar bara att ikväll har jag tagit ett steg till och detta tacka vare, eller iallafall med stor hjälp av mina älskade vänner F och A. Jag älskar F så mycket och jag är så glad att han träffat A och jag önskar att jag kunnat vara där för dom, i deras sorg, men
"Allting har sin tid, livet har sin gång allting är skapat skönt för sin tid, om det får ha sin tid"

Dag 4

Ja, det här var ingen favorit dag direkt. J ville ses idag, något vi bestämde i måndags. Han skulle höra av sig under dagen så skulle vi ses inne i stan och fika. Jag hade dock bestämt för att ställa in, men jag fick inte chansen, för han hörde inte av sig. Jag blev alltså ännu en gång ratad av denne man. No more säger jag bara. Jag kommer inte svara på hans dumma små försök till bekräftelse.
Annars har jag hittat lite kläder inne stan, det är iaf bra :)
Nu sitter jag och tröstäter chips och tar en öl till det. Slickar mina sår och ser fram emot morgondagens middag med underbara vänner som jag inte träffat på nästan ett år. Ska bli underbart roligt!

Dag 3

Jag kände absolut av filmpremiären från kvällen innan, är väldigt glad att jag inte hann få i mig mer rosébubbel. Hade en lugn dag och var vid 18-tiden på 3d-bio. Lite Johnny Depp är aldrig fel, mums, men jag måste erkänna att jag blev lite besviken på 3d-effekten. Efter bion gick syster och jag ut och åt. Jag åt fetaostfylld fläskfilé med tzatziki, fantastiskt gott var det. Eftersom lillasyster skulle upp tidigt och jobba, blev den en lagom kväll. En mysig kväll, vi behövde lite mysigt jag och syrran.

Dag 2

Igår gjorde jag något jag skulle ha gjort för flera veckor sedan. Jag badade och klippte Alfons (min hund) Jag klippte honom kort så han ser inte klok ut om jag ska vara ärlig, men det är nog skönt hoppas jag. Inga tovor och ingen tjock päls. Det tog hur lång tid som helst, men nu är dt gjort!

På kvällen följde jag med A på filmpremiär. Hon och hennes bror spelar i filmen, som var skitbra! Jag hade verkligen inga höga förväntningar, min erfarenhet säger att amatörfilmen kan bli ganska trista, men den här var asbra. Jag är grymt imponerad av regissören och framförallt hur han hade klippt filmen. Sen partade vi. Vi delade på 3 flaskor med rosé-bubbel och så hade jag med mig några öl, men som tur var (idag) hann jag inte med i syskonens "drickfart", så jag hann inte få i mig så mycket. Hade önskat få prata lite mer med brodern, jag gillar honom, missförstå mig rätt. Han är lite spännande, lite udda, jag blir så nyfiken på vad som rör sig därinne. Men det får väl bli en annan gång. Ikväll ska jag träffa min syster mysigt!

Dag 1

Ja, gårdagen ägnade jag framför TVn hela dagen. Hoppas inte in i duschen förrän vid 19. Det var skönt att bara slöa, jag sov så hemskt dåligt på natten, så det var verkligen behövligt.
Träffade sen E och hennes lillebror ute vid åtta-tiden. Det är verkligen speciellt att festa med unga, han var bara 23 men en gammal själ, E är bara 25 med en ung själ. Mer vild än tam, inte riktigt min grej. Jag är totalt pank, så att de kände bartentern var bra för min ekonomi. En fylla för 200 spänn, helt OK.
Ikväll väntas filmpremiär.

Äntligen tillbaka

Kom hit till Stockholm igår kväll, Söta A tog emot mig och vi drack vin och pratade en massa skit. Hade svårt att sova, halsen gjorde ont och den inpyrda röklukten gjorde inte saken bättre.
Har 200 kr på kontot och ska träffa kompis E ikväll och dricka öl på söder, vet inte riktigt hur det ska gå till, men det får väl ordna sig på något vis. Snart kommer lönen! Har blivit medbjuden på en fest imorgon, tror att jag ska följa med, fast att det är eller kanske för att det är jobbigt med nya bekantskaper, det är hatkärlek. Jag är livrädd från början och älskar det efter ett tag. T har inte hört av sig, har en liten känsla av att hon kommer att banga, men skit samma. J vill ses på torsdag, jag har inte lovat något, utan håller bakdörren öppen, vet inte om det är bra för mig att träffa honom! Bestämmer mig kanske inte förrän det är dax.

Den där extra milen

Visst är det så att man ska gå den för någon man älskar? Ingen har någonsin gått den för mig om man inte räknar min allra första pojkvän som sprang hur många mil som helst, men vi var högstadiesmå. Som vuxen, nej det är bara jag som sprungit och gjort mig till, till och med min exman gav hellre upp än gick några extra steg, kanske är det därför vi inte är gifta idag. Men jag kan inte hjälpa att undra om det är omöjligt att älska mig så mycket att man vill gå den där extra milen för mig. Jag är nog bara en tjej som man nöjer sig med. Nöjer sig med, eller har sex med. Thats it. Inte värd mer. Mina 33 år i backspegeln visar på det och inget annat.

Stockholm

Tänkte åka till stockholm och hälsa på alla mina vänner, om jag har några kvar vill säga. Ja, några vet jag ju att jag har, men frågan är om de har tid att ses också. Jag hoppas det. Än så länge vet jag att jag ska träffa T på en dejt, J på en fika, Syrran och A. Jag hoppas att jag kan få tag i några fler att hänga med annars blir det nog lite långtråkigt. Hoppas även på en massa gott vin och en massa dansade på klubbar!

Åh vad jag ska hålla på...

Kunde inte låta bli, bjöd hit P, tyckte att han lika gärna kunde slappa i min soffa som i sin egen. Allt bara för att jag vill ha mer närhet. mer hud mot hud. Behöver jag skriva att han inte nappade på mitt erbjudande? Jäkla skit. Jag vet att han inte är intresserad av något annat än en KK relation, han har varigt väldigt tydlig med det, men jag vill att han ska vilja mer, jag vill att han (el någon, vem som helst nästan) ska vilja ha mig för mer än bara sex och vänskap och detta trots att jag då inte vill ha honom som något mer själv. Jag vill bara få ett bevis på att jag duger som partner också. För som det är nu måste jag vara helt oälskvärd, för ingen vill mer än just sex och vänskap av mig. Och det är ju förvisso bättre än enbart vänskap, men helt ärligt så suger det. För jag vill ha en riktig relation! NU! Jag är så dödligt trött på att vara ensam, att jag är på vippen att bli riktigt bitter och det mina vänner vinner man inget på, jag vet!

Mysig trygg famn

Det är allt jag vill ha. Varför är det så svårt? Varför kan jag inte bara bli kär? Varför kan han inte bara bli kär? Vi skulle vara så bra tillsammans, han är så jordnära, så trygg, någon som säger ifrån, som jag inte kan köra med, någon som jag är totalt mig själv med, någon jag känner mig lugn och trygg med. Så varför? Vad är det jag letar efter. Är det en utopi? Finns inte det jag söker? Jag vet inte ens själv vad det är, men jag vill bli hänförd, bortförd, tappa kontrollen och ändå känna mig trygg, går det ens ihop?
Jag vill bara inte vara ensam längre, men det är nästan som om det är jag själv som står i min väg. Som om jag inte tillåter min känslor att blomma ut. och det värsta är att nu har jag träffat min "like" Han är precis som jag när det kommer till känslor. Trött på att vara ensam, men hittar inte den där gnistan med någon, och detta gäller mig med. Det är skönt att kunna prata ärligt och öppet med någon...men...då vet man ju också.

Friends with benefits

Igår på morgonen hörde jag av mig till P. Jag kunde inte hjälpa det, det var som om min kropp gjorde det åt mig. Jag var dock ganska smidig om jag får säga det själv. Jag bjöd in mig på en kopp kaffe och det var supertrevligt. Han bjöd mig på middag och film på kvällen och jag tackade ja. Åkte hem, tog emot söta A och hennes mamma på en fika och tog cykeln tillbaka. Han lagade tacogratäng och vi åt och pratade länge. Det finns nästan ingenting vi inte kan prata om, om det bara fanns en liten gnista skulle det vara perfekt. Jag är så avslappnad när jag är med honom, behöver inte vara någon annan än mig själv, helt underbart! Efter middagen tittade vi på film. Vi låg nära i soffan och han hade sin hand på min arm och det var så mysigt med närhet, hud mot hud, avslappnat mysigt. Efter filmen hade vi sex. Vi hade "förspel" i säkert 2 timmar så själva sexakten varade inte så länge, men oj vad bra det var. Vi klickar verkligen precis överallt utom i hjärtat. Och det är helt ok med mig. Just nu är det vad jag behöver. Närhet, värme och lite "låtsasihop" Självklart hade det varit bättre med "the real thing" men jag hittar inget sånt just nu, så det här duger bra undertiden! Jag har skaffat mig en KK

Anspänning

Nu är det över. Inser att det har varit en större pärs än vad jag insett i förväg, men jag känner det i kroppen nu. Jag är helt färdig.  Underbar A har varit här sen i onsdags, det har varit mysigt på alla sätt och vis, men det blir en anspänning att ha gäster, så är det. dessutom har vi varit uppe tidigt och vakna sent och det tär på kroppen även det. På detta har dottern konfirmerat sig i helgen. Inte nog med att detta sker utan min älskade mamma, jag har dessutom haft 30 personer på fika och 15 på middag. Puh! Tur att A var här och kunde hjälpa mig, jag fattade nog inte riktigt hur mycket jobb det var. Avslutar lördagen 14.30 och är i kurkan 09.30 på söndagen. Går en mils promenad och somnar gott på kvällen, den första på länge. Efter att A åkt hem idag, gick musten ur mig totalt, men det var ju bara att fortsätta. Packa husvagn  och tvätta för imorgon sticker vi till kusten! PÅ allt ovanstående har jag ju hela veckan dragits med en nackspärr. Jag känner fortfarande rejält av "urssprungsontet" och är livrädd för att det ska komma tillbaka. Skulle behöva gå till en massör några gånger för att mjuka upp tror jag. Men vem 17 har räd med det? Inte jag iallafall! Kontot säger 100 kr och till veckan ska vi till G-Kås i Ullared. Undrar hur detta ska gå till? Mina sista besparingar kan nog få sig en törn...

Visste det skulle bli jobbigt...men

Så här illa? det gör så ont att inte ha mamma här just nu. Imorgon är det konfirmation för min dotter och mamma missar det! Jävla skit!

Nackspärr och städning = sant?

Ja, jag har nackspärr och ja, det gör skitont. Kan jag låta bli att städa för det? Nej! Kan jag låta bli att hjälpa min 97-åriga farmor med att bära bort den gamla soffan (det var den nya som gav mig spärr) Svar: nej :)
Idag har jag fixat till biblioteket som nu också är ett mysigt gästrum för underbara A som kommer imorgon! Jag längtar så! Det ska bli så mysigt!

Flyttat

Ja, nu är jag flyttad, här kommer jag att vara mer skyddad tror jag. Någon som jag inte vill dela allt med, har hittat min blogg, därför har jag nu flyttat och krånglat det lite för eventuella "letningar" hoppas det fungerar! Välkomna hit då :)

Typiskt

varför är jag inte förvånad. Ligger här med varmt omslag runt nacken och ned på ryggen. Jag har så ont att jag emellanåt får panik. Idag skulle jag åkt med en massa skräp till återvinningen. Jag skulle ha burit upp 4 flyttkartonger. Bakat kakor. Vad har jag kunnat göra idag? Jag har fått en massage och läst. Thats it. Om några dagar kommer söta A, just nu har hon ingenstans att sova, för där är så rörigt. Men ännu värre är att om mindre än en vecka kommer det över 30 personer hit på konfirmationsfika och jag är inte ens i närheten klar... och nu kan jag inte göra ett skit. Hur typiskt är inte det?

AAAAAAAJ!!!!

Jag har fått nackspärr och har hemskt ont. mina starka värktabletter är slut och just nu ligger jag och försöker värma med en varm flaska, det är mest bara hårt! men jag har nästan panik. fina S med familj var här förut och hon masserade mig, tydligen skiljer det ca 3 cm i höjd på min "ryggfileer" konstigt att man får ont?? hon kommer tillbaka imorgon och försöker lösgöra lite till. underbart! hoppas nu bara att jag kan sova!

Flyt?

Jag kämpar på för att hitta några små korn av positivism i mitt liv just nu, men nu ger jag upp. Allt ta mig 17 strular. Nu var det dax att köpa biljetter flr helgens roligheter, men som tur var ringde jag för att dubbelkolla med mina vänner jag skulle gå med så det inte var något knas, och de ställer in. Båda två. Så nu ska jag än en gång  sitta ensam. Så jävla kul liv jag lever. Funderar allvarligt på att göra något åt det.