tisdag 26 mars 2013

Hur går det?

jo tack. Det har gått bättre, men jag har mått sämre. Att gå ned i vikt går sisådär. Skötte mig exemplariskt i 3 veckor, gick ner 0 cm och 0 kg. Sen i fredags när jag mätte mig har det inte gått så bra... Företagandet är lagt på is tillsvidare, troligtvis efter sommaren. Kanske. Har äntligen fått komma till smärtkliniken i Örebro. Superbra! men mycket rehabilitering gör att jag måste flytta fram alla mina planer och inse att jag inte kan  sluta vara sjuk bara för att jag vill. Är lite deppad för det. Är så himla trött på att inte orka göra något, att allt som finns att göra här hemma är tråkiga vardagssysslor, som städa, tvätta, dammsuga, laga mat, baka mm. USCH! Jag vill göra något kul! något som inspirerar mig som får mig att vilja fortsätta framåt, uppåt. Nu känns varje dag som ett stort berg att kliva över och jag längtar efter att den tar slut så fort jag vaknar på morgonen.
Imorgon ska en massa människor bestämma om mitt liv. Möte med arbetsgivare, försäkringskassa, doktor som inte tror på min diagnos och beteendevetare jag aldrig träffat, som ska ha läst in sig på mitt fall. Och jag, och hjärtat som tar ledigt från sitt jobb för att stötta och prata för mig om jag tappar modet helt. Utan hjärtat hade gett upp för länge sen. Just det, fick lön idag. 3500 + sjuklön 750 plus ngn försäkring 76kr. Vilket jäkla skämt!

onsdag 6 mars 2013

Inspirerad...

Det går ett tag mellan inläggen. Det händer så mycket i mitt liv just nu och samtidigt inget alls. Företagandet är på G, det känns bra! Sjukskrivningen kommer troligtvis gå ned nu, och det känns stressande, men bra. Jag har mer el mindre sagt upp mig från undervisningsdelen på mitt jobb, vilket innebär att jag nu endast jobbar halvtid och har dessutom tjänstledigt 25% av den tiden. Några pengar från f-kassan har jag nu efter nästan ett halvt år som halvtidssjukskriven inte sett röken av, ska man bli förvånad?
Jag väntar på en tid på smärtkiniken i Örebro, jag hoppas att de är bra där. Att jag kan få den hjälp jag behöver. Min fibromyalgi är inte rolig just nu, och de funderar även på om jag ev kan ha artros el någon reumatisk sjukdom eftersom jag inte bara har ont i musklerna utan även i lederna. Ja, den som lever få se.

Idag läste jag en blogg om att gå ned i vikt, tjejen som skriver har fibromyalgi precis som jag, så kan hon, måste ju jag kunna! Jag behöver verkligen gå ned i vikt just nu, kilona har fullkomligt anfallit mig efter jul och jag har gått upp från strl 38-44 på bara ett par månader. Så. Imorgon sätter jag igång. Jag följer mitt gamla vanliga beprövade sätt. Små portioner, av vad som helst, grönsaker till varje måltid samt det allra viktigaste - MELLANMÅL! och en lång snabb (för att vara mig, dagsformen får avgöra) promenad om dagen.
Här kommer jag att skriva hur det går, det som går bra, det som är jobbigt. Jag kommer att mäta mig en gång/vecka och väga mig varannan vecka. Varför inte tvärtom undrar ni? Jo, jag blir så besatt av vågen att det inte går.
Min första svårighet kommer redan till helgen, vi ska ha glitter & glamour fest här hemma, och bjuda på snittar och mat. Jag måste komma ihåg även under alkoholens påverkan små portioner!

Over & out