Tufft nu

Min mamma, min mamma, hon är sjuk, svårt sjuk, och jag har nog inte riktigt fattat det. Hur illa det är. Jag har inte direkt förträngt det heller, bara försökt vara extreeeemt positiv. Så positiv att jag inte tillåtit en droppa tår rinna ned för min kind. Jag som gråter för allt annars. Jag orkar inte vara ensam just nu, jag behöver någon att luta mig mot som står kvar. Men det finns ingen sån i mitt liv. Så jag får försöka klara mig själv, så jag stänger av.