Efter 2 glas vin

Ja, kanske blir jag löjligt klarsynt, jag vet inte, men; Är det verkligen så bra för mig, som är känslomänniskan numbero ona att träffa någon jag inte sett på 12 år, 5 dagar av 8?? jag vet ju att det bara kan ta en ende med förskräckelse. Jag vet att jag för många månader beskrev mitt liv med och utan J. Hur allt varit svart/vitt och hur det var ok, men när jag träffade honom blev världen i färg, och det som hände när han lämnade mig var att världen gick tillbaka till svart/vitt. Nu börjar färgen komma tillbaka, inte kraftfullt än, men det skrämmer skiten ur mig. För jag vet inte om jag klarar en till period som den jag hade efter J. Jag tror inte att min vilja är så stark. Så det lättaste vore att bara gå ifrån de här 5 dagarna, och låtsas som om de aldrig hänt. Men kommer Han tillbaka efter helgen och fortfarande vill ses, då vet jag inte om jag klarar att gå och faktum är att jag inte heller vill det. Jag vill kämpa för honom om det så är det sista jag gör. det vill säga, om han nu fortfarande vill efter helgen. Det känns som om det här är någon form av allt el inget helg. Det kan lika gärna skita sig totalt efter den här helgen, och då  fixar jag det, det kommer kännas att bil ratad, men jag fixar det. Eller el så går vi "all in"... Den som lever får se...