Fortfarande inte så många ord, vilket inte är likt mig, jag som kan prata om allt, men nej, inte nu. Det har fastnat. Men tankar det har jag, igår snurrade de runt, slirade. Idag ser jag allt med lite andra ögon. Mina frågor om gårdagen står fast, Varför jag? Är jag dömd att leva i ensamhet? Är jag "oälskbar"? men...och det här är ett ganska stort MEN, det kanske inte är helt fel att sluta träffa Han.

Idag behöver jag inte tänka på det, heldagsrep med kvartetten, det ska bli superkul och jätteskönt. Längtar tills de är här!