...och jag somnade sött. Somnade från allt, så himla skönt. Vaknade dock av väckarklockan, kollade till på den, men fattade ingenting, den visade bara 23.30, vad var det som väckte mig och varför har väckarklockan gott sönder? Kollar klockan på datorn, inser då att det är den som väckt mig. Den står öppen, med FB uppe och gissa vem som skickat ett litet gulligt mddelande? Jo Han :)
Så, jag inser att jag måste kunna balansera de rosa molnen med den vuxna kvinna jag är, att jag mår mycket bättre av det, och jag lär mig! :)
Idag är en ganska ok dag. Ont som tusan, men känner mig utvilad! Tur det finns värktabletter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar