Det här med Han, tar upp ganska mycket energi. Jag behöver få det ur mig så jag kan fungera som vanligt. Så nu när jag har fått det ur mig, börjar hjärnan fundera på andra saker.
Två dagar har jag varit ute och promenerat. den första dagen, en halvtimma, gav mig bara energi, det var skönt och jag rensade hjärnan. Den andra dagen gick jag en timme och uppför en mardrömsbacke, den känns i låren nu, inte så mycket men lite... Jag fick upp flåset och kände mig faktiskt lite trött i kroppen efteråt, sådär som man vill känna sig när man har tränat. Positivt!
Igår fuskade jag, hoppade över till förmån för filmmys i soffan, det var det värt :)
Dottern mår inte så bra, det oroar mig. Jag tror att hon oroar sig för min cancersjuka mamma, och det kanske inte är så konstigt, men hon tål inte mig, vilket är lite jobbigt, hade ju varit lättare om hon kunde ta emot min hjälp. Hon har varit hos mamma två dagar nu, och inatt sov hon kvar. Stumpan. Jag hoppas att hon kan känna sig tryggare nu. Till veckan ska vi försöka följa med mamma in på behandling så hon får se hur dom gör.
Mitt liv är ganska konstigt just nu. Jag är å ena sidan hopplöst förälskad, å andra sidan mår alla runt omkring mig bajs. Mamma, pappa, dottern och S. och alla behöver de min hjälp. Jag hoppas att jag räcker till och att jag inte själv sliter ut mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar