Synsk?

Igår fick jag en syn. Igår kväll var det, när jag i godan ro roades av körens egna rockband som framförde en massa goa 50, 60 och 70tals bitar. Helt plötsligt och utan förvarning poppade ett ansikte upp framför mig. Ett ansikte fyllt av allvar. Jag fick ärligt talat kalla kårar längs ryggraden och sen såg jag vem det var. Det var D. Först tänkte jag att det troligtvis bara berodde på att vi pratade om honom kvällen före, men något längst bak i mitt huvud anade oråd. Sagt och gjort, när jag kom hem från festen skrev jag ett mail till honom, men innan jag hann sända iväg det loggade han på FB, och döm om min förvåning när han svarade att han inte mår bra, att han är i en svacka och så undrade han om jag var synsk... Ja det kan man ju undra. I vilket fall som helst lättade jag upp hans dag lite genom att bara bry mig...