Jag var ute med jobbet igår, med mitt arbetslag. Det var supertrevligt. Speciellt roligt var det att få lära känna en av dem lite närmare. E och jag gick och tog en öl efteråt. Kul.
Hon berättade en sak om D som gjorde att jag känner att jag förstår honom så mycket mer, som får pusselbiten att falla på plats. Han är tydligen nykter alkoholist och tycker tydligen fortfarande att det är väldigt jobbigt att vara i miljöer med mycket alkohol. Och äntligen förstår jag honom. Två av mina förvisso just nu föredetta bästa kompisar är nyktra alkoholister, så problematiken är inte ny för mig. Dessutom var mitt ex nykterist. Jag vet att jag tyckte at det var lite jobbigt eftersom jag själv fullkomligt älskar en god wiskey, ett glas rött el en god drink. Det som var jobbigt var att jag inte gillade att dricka själv, tillsammans med mitt ex. Om vi t. ex åt middag, då drack inte jag heller vin till middagen fast att jag egentligen ville det. Jag vet att jag kom fram till att jag skulle ha svårt att leva med en nykterist, vad nu än anledningen var till detta. Och ändå, Jag blir bara ännu mer fashinerad och intresserad av D nu när jag vet detta. Trots att mycket av mystiken försvunnit och det faktum att jag vet att han inte besvarar mitt intresse. Men det är väl säkert därför jag intresserar mig så... Att jag får jaga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar