Katastrof

Ja, det är nog ett bra ord för att beskriva hur det gick igår. EL kom hit, dottern var hemma, och hon var grinig! Nä, grinig är för positivt. Hon var svartsjuk helt enkelt. Hon stängde in sig i sitt rum, jag fick gå upp en våning med maten, och hon smet upp bakvägen för att absolut inte behöva stöta ihop med EL. Sen satt hon på övervåningen hela kvällen, det gick väl ganska bra, tills jag fick ett sms från henne, där hon bad mig komma upp, vilket jag gjorde. Då var hon arg. Sa att han var tvungen att gå, annars skulle hon minsann skrika. Vilket hon en stund senare gjorde, så jag gick upp till henne igen, berättade vilken buss han skulle ta hem, och att han stannar till dess. Då kastade hon ett vinglas efter mig. Jäkla unge! Det blev helt klart lite pinsamt. Och min största rädsla nu är att EL ska försvinna, men något säger mig att han inte gör det! Vi pratade om det som hände, medan han var här, bestämde oss för att inte göra någon grej av det! Att hon får vänja sig helt enkelt, tvinga henne att se att han inte är ett hot mot henne. Ja, den som lever får se!
Innan han gick hånglade han upp mig i köket. Jag trodde jag skulle avlida vad bra det var. Jävlar! Vi passar så bra ihop att det är läskigt. Hoppas han inte försvinner nu!

Långhelg

Det är så härligt att vara långledig! Idag är jag uppe tidigt, vaknade 05.30, men kunde somna om till halv åtta innan jag klev upp. Tog en morgonpromenad med hunden, utan jacka! Bara en stickad tröja, det är så otroligt härligt ute idag! Nu sitter jag i ett tyst hus, dottern ligger fortfarande och sover och jag mår så himla bra! Jag ska alldeles strax påbörja min fars födelsedagspresent, och sen om jag hinner ska jag stoppa hunden i badet, innan vi åker till Östergötland och hälsar på min mormor och morfar. Det ska bli så härligt att få komma dit och bli bortskämd! äta gott och dricka gott.

På söndag ska jag gigga med kören, vi ska delta i grannkommunens (den jag jobbar i) firande av dansens dag, tre låtar, 15 myggor, och 4 timmar... Sen hem, snöra på mig joggingskorna och ut och springa. Det är faktiskt riktigt skönt, jag är lite förvånad själv faktiskt. På kvällen kanske El kommer förbi, isåfall blir det första gången han får träffa dottern, lite pirrigt, och väldigt tidigt, men det får vara så. Jag tror att dottern tycker att det är mer OK, när hon vet vem personen i fråga är, hur hen ser ut osv. och framförallt att hon ser att jag gillar hen. Valborg, är det dirigering vid brasa som står på schemat, dagen är prelbokad med EL, och dottern tror att hon ska hänga med SKULL. 1maj ska jag bara vila!

Tjat tjat tjat

Ja, jag vet. Det blir mycket EL nu, men för mig är det iallafall väldigt positivt! Frågade honom igår om han vill med på BBs-konventet i Västerås nästa helg. Han visste inte om han kunde än, men skulle pterkomma. Jag har iallafall bestämt för att åka på lördagen! Tänker att jag får se min favoritkvartett på scenen då ;) när de allra bästa sjunger! Nåväl. igår då.
Alltså den här mannen, han är bara för go! Han bor väldigt spartanskt. Håller på att titta på lägenhet i den närmsta större staden 45 min bort. Men det gör inget. När han tar mina händer, när han kramar om mig, bara står och håller om mig. Jag känner mig så trygg. Så lugn. Men visst håller jag lite på mig, inget sexa än inte. Han bjöd med mig på en cykeltur med vin och annat gott i korgen så snart vädret tillåter, det ser jag fram emot! För att inte vara redo för en ny relation, vill han verkligen ses ofta och mycket. Jag kommer trilla dit om det fortsätter såhär! Lite läskigt, jag hoppas att han inte är en sån som tycker att bara för att han sagt det, så kan han köra på utan att behöva ta ansvar...

fullt på schemat

Idag har jag en skön förmiddag. Ska planera två lektioner till min vikarie, då jag ska på ledningsgruppsmöte i eftermiddag. Sen tillbaka till skolan för en lektion och mer planering. Efter det ska jag åka hem till EL, drick te, mysa, prata, kramas, pussas :) Kvällen ska jag ägna min far. Han fyller år idag, så jag ska fixa middag till honom. han vill att jag ska ta cykel eller en promenad till honom så jag kan dela en flaska vin med honom, så jag får nog offra mig. Ska nog inte vara så svårt...

dejt no 4

På onsdag, en kopp te hemma hos honom efter jobbet i all enkelhet. Han hörde av sig redan igår, jag blev glatt överraskad, trodde nog inte att han skulle höra av sig så snabbt eftersom vi sågs både lördag och söndag. Men jag längtar innerligt efter hans armar runt mig igen! och jag älskar pirret!

Träning!

Känns så bra, jag har verkligen kommit igång nu! I söndags sprang jag för första gången, Jag kommer att kalla det för att springa även fast det nu i börjar är mest promenad och lite spring.
Igår dansade jag med kören igen, härligt med scentid igen. På söndag ska vi dansa på dansens dag. Idag, direkt efter jobbet ska jag ut och springa igen. Sen får det bli på fredag nästa gång. Det blir en bra start på helgen!

Han kom :)

En kortis, snabb kopp kaffe, rundvandring i mitt stökiga hus. Han lerig från tå till topp, svettig av cykelturen. Men ändå. Kramar pussar. Åh jag fattar inte att det här händer :)

Dagen efter

Jag har drömt att han  via sms, skrev att han inte kommer hit idag (jag har bjudit honom på kaffe) och att han sen inte hörde av sig något mer. Så jag vaknade alldeles ledsen. Men sen kom jag ihåg den mjuka pussen jag fick innan jag gick hem i natt, och sen ringde jag till min syster och fick prata bort all pngest. Så nu har jag bestämt mig för följande: Jag följer med på resan. Jag struntar i vad folk runt omkring tänker om åldersskillnaden, och jag tar det faktum att han inte är redo för en relation på ett positivt sätt, att han är ärlig och väldigt förvirrad, för jag var inte inplanerad! Och jag struntar i att det kanske kommer att göra ont i slutänden, för om jag överlever min mammas död, så kan jag överleva det mesta i smärtväg!
Så jag tillåter mig att njuta av minnet från igår, hans armar runt mig, hans otroligt vältränade kropp mot min, hans mjuka läppar mot mina. Hans otroligt smarta resonemang, där han förklarar för mig på ett sätt så jag inte känner mig dum. han blickar, hans leende, hans händer i mina, hans musikalitet, bara det faktum att han gillade barbershop! Jag kryssar i box efter box i min osynliga lista, han är för bra för att vara sann än så länge, och det tänker jag njuta av! Så de så!

På bussen hem

Knulla är tydligen ett populärt ord. Folk är fulla. Jag är. Processar fortfarande kvällen. Jag har ätit gott, jag har druckit gott, varit på restauang, varit på pub, varit hemma hos EL. Det har varit såååå mysigt, jag har introducerat barbershop och han föll handlöst. Vi har hållt hand Jag fick en puss när jag gick hem. Han visar mig så mycket, vi kan prata om allt, Men han berättade att han inte är redo än, det tog nyss slut med hans ex å ändå låter han inte bli. Han säger att vi passar så bra ihop på så många plan. Och genast blir jag rädd, Rädd att trilla dit, och att han inte kan gå vidare. Å andra sidan kan jag inte lova honom något jag heller. Det och att han är 9!!!! år yngre än mig 9!

Väntar

och längtar, har ångest och är pirrig så jag inte vet var jag ska ta vägen. Hur 17 ska jag kunna vara som en normal människa när jag träffar honom? jag är ju alldeles uppstissad! Pirr pirr pirr pirr pirr.
Vaknade tidigt idag, tog en morgonpromenad med hunden. Drack kaffe i soffan med dagens tidining. Sen städade jag badrummet, sådär ordentligt som jag har behövt göra hur länge som helst. Sen lästa jag lite, tog en lång varm skön dusch, rakade ben och andra delar av kroppen, smörjde in mig med lyxlotion som doftar lavendel, målade naglarna, nu ska jag strax gå ned i tvättstugan och stryka kläderna jag ska ha på mig. Tar den gröna kjolen, men har beslutsångest över både toppen och strumpbyxorna. Jag får nog testa mig fram... Sk aväl försöka gör mig lite vacker också, sätta på mig ansiktet så att säga :) Herrgud vad det pirrar!!!!

AW som blev fredagsmys

Jag skulle ha träffat en kollega idag efter jobbet för en aw, men han ställde in, och det var ganska skönt tycker jag. Då slapp jag krångel med bil imorgon... Så kvällen har jag ägnat med ett glas vin och chips framför TVn. och jag kommer nu ihåg varför jag inte tittar, REKLAM! gud så irriterande det är!
Har hängt kläderna som jag tror att jag ska ha på mig imorgon. Jag börjar bli lite härligt pirrig igen, det har varit ganska skönt under veckan, pirrar gör det hela tiden, men det där som nästa gjorde ont har hållit sig borta. Men nu börjar det igen. Lite nervös är jag över valet av kläder, jag tänkte ta en tajt knallgrön kjol, som jag vet att jag är skitsnygg i. Problemet är ju att han utökat vår öldejt till middagsdejt, varpå det genast uppstår ett laktosproblem. Inte superkul om jag råkar få i mig något och magen svullnar upp, med en tajt kjol, då kommer jag se gravid ut och DET vill jag inte! Jag får sova på saken helt enkelt. En annan irriterande grej är den jävla snön, jag som vill ha klackar imorgon! Funkar ju inte om jordens snöstorm är på intågande eller??

Sitter i köket, kaffet står framför mig, hembakat rågbröd och det är tyst och lugnt. Det är ganska mysigt faktiskt! Vet inte riktigt hur dagen ser ut, kan ha en del inställda lektioner pga friluftsdag, men som sagt, den som lever får se. Informationen är inte den bästa. Känns som om jag har landat lite. Igår träffade jag en gammal tonårskompis, det var mysigt, vi fikade och pratade ikapp. Vi ses nog igen. Hon är gravid så vi är på lite olika ställen i livet, men som sagt, det var trevligt!

Att ha ångest i onödan

Ja, han hörde ju av sig igår. Ville gärna ta en öl el tre och frågade om jag kunde någon vardagkväll i veckan, det kunde  jag ju inte, men på lördag blir det av. Gud så spännande. Med en öl el tre under västen kommer nog inte jag fixa att hålla fingrarna i styr. Men jag ska försöka... eller... Asch jag skiter i analysandet och kör på känsla, det har ju funkat hittills. Att bara vara jag helt enkelt.

Tålamod

Är något jag lider brist på.
Igår efter min cykeltur och en varm skön dusch, skickade jag iaf iväg ett meddelande till EL, Skrev såhär:
Tack för i fredags! Hoppas du hade lika trevligt som jag! Jag träffar dig gärna igen, kanske en öl el två?
Så nu kan jag inte göra annat än sitta här och vänta, och modet sjunker för varje minut, trots att jag vet att han troligtvis, med största sannolikhet inte ens läst det än. Att det ska vara så svårt, så jobbigt. Nu kommer jag säker skrämma bort han, å andra sidan, blir han skrämd av mig redan, då kommer han inte fixa resten... så då finns det en anledning, det är ju bara det att jag väldigt gärna skulle vilja att det kunde bli lite mer än bara en dejt, en liten flört iaf. Några fler dejter. Ett intresse, något som visar mig att jag visst funkar för människor som inte redan är i ett förhållande. Speciellt nu när jag tycker att det funkar så bra, när jag för en gång skull vågar vara som jag är.

Nu sjunker modet

Tankarna jag försöker låta bli att tänka ramlar på mig, det är svårt att låta bli.
- Varför skulle han som är så ung vilja ha mig?
- Han har säkert kommit på andra tankar nu när han varit borta och "partajat" med sina vänner!
- Vem tror jag att jag är, som tror att någon som han skulle kunna var intresserad av någon som jag?!
Jag försöker sysselsätta mig med annat, men nu finns det inte så mycket kvar att göra om jag ska kunna jobba med den här kroppen imorgon, så det är svårt! Nu är min förhoppning att de ska försvinna de där tankarna, bara jag får dom ur mig. Kanske jag ska ta mig en cykeltur, en lång varm skön dusch, och sen se till att få in den där ansökan till Högskolan... Jo, så får det bli!
Motion är aldrig fel!

att ta tag i saker

Idag är en sån dag, tydligen. Jag storstädar undervåningen, får se om kroppen orkar även övervåningen sen. Jag och två vänner har börjat med en peppgrej, ner två klädstorlekar till midsommar. Ingen tävlan, bara pepp! Vi ska fixa det alla tre!! Så är det bara! Jag är skittaggad. Det är inte långt, det här kommer jag fixa!
Annars kommer väl den där oroskänslan snart antar jag :) den där när han inte hör av sig, vet att han kommer tillbaka från sin resa idag, men jag vet inte när, så jag försöker fokusera på annat helt enkelt och det mår mitt hem bra av, och det gör jag med :)

Pirr

Jag hade glömt hur mycket det kan pirra. Det pirrar och nästan hugger i magtrakten, det är helt underbart! Det är inte läskigt alls, konstigt, jag som alltid varit så rädd för pirr... el vad pirret står för kanske är närmare sanningen...

EL

När jag såg dig idag kände jag igen leendet på en gång, det var det där leendet jag vaknat med på mina näthinnor så länge, utan att veta att det var ditt förrän i lördags. Alla mina försvarsmekanismer försvann, och kvar blev jag. En promenad och sen bjöd du mig på kaffe, du tog en dammsugare och jag en kokosgrej (sån där avlång laktosfri sak) Du trollband mig med dina berättelser, jag ville redan få vara en del av ditt liv. Du skulle passa så bra i mitt. Du är precis vad jag väntat på! kanske den jag väntat på? det får tiden utvisa.
Så stängde kaféet vi var på, och vi promenerade mot min bil, jag önskade så att få vara närmare dig, att få ta din hand, men jag vågade inte, kanske är allt jag känner ändå inte besvarat? Osäkerheten gör mig blyg, och blyg är något jag inte är, du gör mig osäker, och osäker är något jag inte är. EL, du ruckar på hela min värld! Och trots att vi haft en endaste liten dejt är det redan kört för mig, men det vet du inte än,
Sover du nu? Det gör du nog, du som ska åka bort imorgon. Jag som kände mig så säker, så klar på min sak, men för att låna dina ord, livet kan svänga fort.
Nu är jag rädd att du inte känner som jag, att du inte hade lika trevligt som jag, att jag inte trollband dig som du gjorde med mig. Åh jag hoppas så innerligt att du inte tvekar! Att du vågar hoppa, för jag hade inget val, jag hoppade på väg ut från "jobbhustrappen" när jag såg dig idag.

kärleksförklaringar

I kväll har jag fått läsa ett underbart kärleksbrev, eller det är inte sant, det är inget brev, det är mer en dagboksanteckning från den där första kvällen ni vet. fast typ 35 år senare. Fantastiskt. Så jag har med dagens händelser i bagaget bestämt mig för att skriva en jag med. Ett sån där första, det som avslöjar allt man inte vill erkänna än, ett sånt som jag troligtvis kommer radera två veckor senare om hen inte känner likadant....el iaf liknande. Så håll till godo...

Modigt eller?

Insåg dagen efter, alltså igår att det var ju i och för sig ganska så modigt att skriva det där, men det var ju inget konkret, mer hej, jag finns och du kanske har lust någon gång.
Jag vill ju inte gå här och betutta mig i onödan... Så jag tog ännu större mod till mig och skrev en endaste liten rad, som inte gick att misstolkas.

Hej, vill du ta en öl med mig efter jobbet på fredag?

Och svaret lät inte vänta på sig särskilt länge.

Jag ska tyvärr åka till Stockholm på fredag, men jag tar gärna en fika, eller ses nästa fredag.

Så nu mina vänner ska jag på fikadejt på fredag, för om det faller ut som jag vill, har jag ju även fredagen därpå tillgodo, det vet jag ju redan :)

Modig?

Sade precis till 25åringen att om han har lust att ses över en kaffe, öl el liknande. Är det bara han hör av sig :) Modig jag!

Att våga hitta en partner

Ja, jag måste älta lite, så om du inte orkar läsa det, sluta nu:
Alltså grejen med hanmeddeblå går ju en bit bak i tiden. 1, 5 år för att vara exakt. Han var den första jag såg, riktigt såg när jag flyttat hem igen. Hans blå ögonen, det var liksom kört redan då. Jag satte på mig skärmoffensiven och bjöd ut honom på dejt. Och han tackade nej. Sa att det inte klickat till för honom, att han helst inte dejtade någon på jobbet. För mig gjorde det inte så mycket, jag blev knappt ledsen. Jag kände honom inte..då. Ett år senare, och otaliga samtal senare, samtal om det mesta, allt från serösa samtalsämnen till total mambojambo, går vi på bio. Jag bjuder, för att jag har fått gratisbiljetter. Han bjuder på fika. Är det en dejt el inte? Troligtvis inte. Det är två arbetskamrater som insett att de tycker om varandra mer och mer ju mer de lär känna varandra. Men i min lilla hjärna, har något annat börjat, el fortsatt, utan att jag har märkt det. Så jag har inte hållt min gard uppe. Alls. När ha i februari skriver det här, är det kört. Men jag har fortfarande inte riktgt fattat det, inte på vilken nivå det. Jag vet att jag kände att då var man tillbaka på ruta ett igen, och det var vad det var. Men ruta ett, då kände vi inte varandra, det gör vi nu. Det var alltså inte ruta ett. Och nu när han bjöd mig på bio i onsdags, hoppades jag att jag antingen inte skulle känna något el att jag skulle märka om han var annorlunda. Och det var han. Han hade klätt upp sig, jag kom sent, vi pratade om allt och inget, det var så himla mysigt. Sen kom en arbetskamrat in på fiket vi satt på, och hanmeddeblå, slöt sig som en liten mussla.

Grejen är, att nu, idag, inser jag att hur mycket jag än tycker om honom, kommer det aldrig att bli vi. Och det beror minst lika mycket på mig som på honom. Jag vill inte ha honom, jag älskar honom, som vän, men det är allt. Vi är och prioriterar så olika saker här i livet att det skulle bli pannkaka av alltihop. Jag har insett det nu, insett det och känner att det är rätt insikt, att det är så det är. Varken mer el mindre.

Jag var på fest i fredags, jag fick hålla hand, sådär mysigt, sådär så att det pirrade till i hela kroppen. Och detta med en läskigt smart, rik, välhängd (enl säkra källor) musiker, som kunde dansa... Vad är felet då? Jo, han är 25!!! Det och att han nyss gjort slut med en fransyska...

Det var en dejt...

Det är jag alldeles säker på. Han hade klätt upp sig, han var superfin i mörka blå jeans som satt åt på precis rätt ställen :) En ljusblå skjorta dagen till ära. Det började med att jag kom 20 minuter sent. Villade bort mig med bilen och höll aldrig på att komma rätt, men till slut så... Jag ringde till honom så han visst var jag höll hus, och sa att han skulle beställa in en kaffe så länge. Sen kom jag då, instressad, lite svettig, köpte mig en kaffe och tog ett glas vatten. När jag lugnat mig hade vi det så mysigt! Pratade inget jobb alls, bara privat. tittade mest varandra blygt i ögonen. Åh det var så mysigt att jag fick ståpäls på armarna. Sen har vi sån ofantlig tur att en av våra arbetskamrater kommer in, Självklart ska hon och hennes kille gå bio de med, hon kom fram och hälsade lite snabbt men försvann sen. Lugnet lade sig igen men magin var borta, vi blev lite stressade båda två tror jag. Sen är det dax för biomörkret. och gissa vilka som sitter platserna precis framför oss, jo min vår kollega och hennes kille. Så blev det med det biomyset... Filmen var väl sådär om jag ska vara ärlig, det enda som var bra var att det var många spännande scener där jag sprätte till, jag blir ju alltid sådär rädd, kom närmare och närmare, kände lite hud mot hud, han drog sig inte undan, men det gjorde jag. För jag vet att han är mycket mer stressad av hela situationen men kollegan än jag, så jag lät det vara. och nu ligger jag i min säng och ångrar mig. Efter bion hade vi sällskap med de andra ända ut till "hanmeddeblåögonen's" cykel och så sa vi hejdå allihop och jag gick åt mitt håll och han cyklade åt sitt. Vi kunde inte ens säga hejdå, el tack för en mysig kväll, el tack för att du bjöd mig på bion, inte ens en godnattkram blev det. Jäkla skit!
Men visst fanns det höjdpunkter med kvällen, den läskigaste är väl att jag nu vet att jag är väldigt intresserad av honom (igen?) Alltid något!

Bio på onsdag med?

Hanmeddeblåögonen! Jag skrev till honom att jag hade "hanmeddeblåögonen längt" och frågade om han var hemma nu under lovet. Det tar typ några sekunder så har han bjudit mig på bio på onsdag. Mysigt!