Jag som mådde bra...

Första dagen på två 2 veckor som jag kände att livet återkommit. men inte kunde det få vara hela dagen inte, nej ett litet mail från andra sidan atlanten med pengakrav satte P för det. Jag som frågade innan jag åkte "behöver jag alltså inte betala något mer nu då?" Svaret var enkelt "nej, vi löser det" - my ass. Inte fan är det löst, de kan se sig i stjärnorna efter mer pengar. Någon måtta får det vara. Jag hade helst varit där, men inte halvhjärtat, och som de här sista vekorna och för all del månaderna varit med bemötandet från körens sida, tycker jag banne mig att de får ta resten av smällen. Själv har jag redan betalat en flygbiljett tur och retur. Kan inte det få räcka? Måste det bli ännu mer infekterat. Kan jag inte bara få slippa denna sista konflikt och få lämna med heder och vänner kvar? Ska jag verkligen behöva bryta upp och dessutom få ovänner? Jag vill inte det! det allra värsta är att kören visar på ännu mer elakhet genom att låta de ag skulle delat hotellrum stå för kostnaden. Vad har de gjort kören Inte fan har de flyttat för att ta hand om sin familj, nej de står där och kämpar och kämpar, men för vad? Skit?! Man kan ju undra. Allt detta snack om kärlek och öppenhet...visst, när det passar, och framförallt ska det gälla åt ett håll... Nä kören, ta hand om era egna, och stå för att ni inte låter mig delta fullt ut även ekonomiskt. Jag har inte bett om det här. Det är inte jag som tagit det beslutet. Jag har haft problem hemma, men de har inte stått ivägen för kören, endast när kören inte lät mig vara med hela vägen, då fick familjen gå före, när ni visat att jag inte prioriteras, då gör inte ni det heller...