Dålig dålig dålig!

Idag har verkligheten kommit ikapp, Smekmånaden är över. Det gamla vanliga bråket i full blom, men med ännu mer våldsamma delar. Vi slåss. Kan inte direkt påstå att vi slåss hårt, men vi får blåmärken och det räcker ju. Nu pratar vi inte med varandra alls. Jag är världens absolut värsta jävla morsa. Min 13-åriga dotter skiter fullständigt i allt jag säger. Hon är bortskämd och börjar slåss för att jag inte köper henne ett par jeans. Hon som fyller tre stora garderober med kläder... Jag har ingen om helst kontroll och i mina allra värsta stunder slår jag tillbaka. Fy fan vad jag hatar mitt liv. Det var inte direkt såhär jag hade tänkt att det skulle bli. Ensam igen, med en galen tonåring. Det går inte att flytta från problemen, de följer med! Om inte detta vore nog, så tillkommer kören. Jag har ingen lust. Jag vill inte åka, jag känner mig som en svikare och är rädd att bli utskälld på under heldagsrepet på söndag. Jag pallar inte med fler gliringar, det kanske ser ut som om jag inte tar åt mig, men det gör jag. Jag blir djupt sårad, sårad över att de jag trodde var mina allra bästa vänner visar sig inte vara det. Jag vill bara vara hemma och ruttna bort här. Jag vill inte mer. Det vore så lätt... Men jag får tom dåligt samvete av att försvinna. Andras liv suger för att jag är här och de suger om jag försvinner. El de blir iaf ännu mer arga på mig... Det är inte det att jag vill dö, el jo en del av mig vill nog det helst. men det kommer inte att hända, inte självförvållat iaf, men att bara försvinna vore så himla skönt!