Bättre och bättre dag för dag

Jag tror jag ser ljuset i tunneln. Först blev jag alldeles bestört idag när jag insåg att de åkte från Sverige, jag började nästan gråta inför klassen. Men sen efter några timmar, gick det över. Det är mer som små taggar från en kaktus just nu, det svider till men går snabbt över. Fokus idag har hjärnan tagit över fulständigt, el är det hjärtat? ja jag vet inte. Bestämde mig efter ett samtal med underbara E att fortsätta min plan i att låt D ta första steget. Jag sätter mig i baksätet och låter saken ta sin tid, jag har ju hela livet på mig ellerhur?!