Min destruktiva tankebana avbröts lite igår, väldigt skönt.
M tillbaka på kören vilket kändes underbart. Berättade oxå för alla i kören att vi har gjort slut i kvartetten. Det lättade oxå mina vingar och för första gången på länge var det underbart roligt att sjunga. Jag var avslappnad och kunde ge gärnet. Fick inte ont i halsen och kroppen var på min sida. Alldeles alldeles underbart!
Vi sjöng med kvartetten en sista gång och det lät riktigt bra. Kul att vi kunde avsluta med ett "bang" Tråkigt att det gick så långt att vi överhuvudtaget behövde avsluta. men det är en annan historia. Jag blev riktigt rörd efteråt, rörd och ja, lite ledsen att en era i mitt liv är över, en sorg över att det inte blev som vi hade tänkt oss. Började faktiskt gråta. Nu står framtiden för dörren, utan negativa inpulser (från någon annan än mig själv då...)
Leaden i kvartetten var lite konstig mot mig igår, hon pratade inte med mig, hon mötte inte min blick, efter kören ringde hon och pratade in ett meddelande på min mobil, hon bad om ursäkt, men sade att detta var jobbigt för henne. Men är det inte jobbigt för oss alla och varför pratar hon med de andra? Nej T är nog inget för mitt liv alls tyvärr, bara en massa drama och självupptagenhet (look who's talkin')
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar