Hade glömt att hon existerade. Hon som jag träffade som snabbast på ett uteställe på söder för några år sedan. Jag hade precis gjort slut med min dåvarande flickvän och var ute med älskade S och dansade. Så bara stod hon där framför mig. Italienska, den vackra varianten. En aning androgyn, men fortfarande otroligt kvinnlig. Många tatueringar, axellångt mörkt hår. Underbart vacker. Jag smälte till en pöl där jag stod. Jo vi hånglade lite den kvällen, men det var allt, inga bytta nummer el nåt.
Så träffade jag henne under priden. Båda lika generade över vårt beteende tidigare under sommaren. Ett blygt Hej och sedan inget mer. Jag har sett henne ibland på pendeltåget, undrat om hon kanske bor åt mitt håll. Sett henne på COOP någon gång, men nu var det länge sen. Så länge sen att jag glömt att hon fanns.
Igår när jag satt och halvsov på pendeltåget hem från jobbet steg hon plötsligt på i Älvsjö. Hon gick av på samma station som jag och vi gick bredvid varandra hela vägen till COOP. Jag blev generad, fick tunghäfta och låtsades som om jag inte hade sett henne, el om jag nu hade gjort det, så hade jag glömt henne. Men nej, det har jag inte. Jag har inte glömt kvinnan med stor K. Kvinnan som jag jämför alla andra med. Hur skulle jag kunna glömma Hon med stort H?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar