Kämpar till jobbet efter målardrömmar

Vill inte idag. Jag är så trött och har så ont. Jag blir så trött av att ha så ont och det onda försvinner bara nämnvärt med citodon, men tröttheten blir bara värre. Det enda som får iväg mig idag är vetskapen om att det bara är 2 dagar kvar till ledigt, idag och imorgon. Sen är det ledigt i 4 dagar och påsklov med nästan inga barn och korta dagar efter det. Underbart!

I natt målade jag om Elins rum. Det behövs kan jag säga, ett avbrutet försök till en väggmålning visar sig bara man tittar in till hennes rum. Jag vill att hon ska trivas i sitt rum. Speciellt nu när hon har börjat använda det igen...
Jag målade rummet tre gånger på tre olika sätt. I shockrosa - rolig färg, men bara tråkigt normalt. Mörkgrönt lixom lite miltärgrönt. Hela rummet inkl taket det kändes som en trädkoja när jag var klar, mörkt men väldigt mysigt. Den sista varianten var roligast. Hela rummet var fyllt av färg och form, snirklande gröna växter. blommor i röda rosa oranga toner. Det var sådär konstnärssnyggt (=olika nyanser) Kan jag inte fixa ens om jag vill.

Kanske att det blir ett nytt rum under påsklovet?

Dax är en liten månadssummering

1. Blogg: Jag har bytt blogg, till en där folk faktiskt kan läsa. Läskigt! Hälsar A välkommen in i min hjärna och min syster.
Svårare än jag trodde att lätta på locket när man vet att någon man känner läser.

2. Kärlek: Inget nytt på kärleksfronten. stiltje. Börjar bli riktigt tråkigt. Är jätteavis på syrran som dejtar och håller på =) Men det är du värd älskling!

3. Vänner: Både saknar och inte saknat min bästa vän Z. Måste nog inse att vi inte är så nära varandra längre, men det gör inget. Känner mig närmre A och har hittat tillbaka till min gamla högstadievän E. Känns mycket bra.

4. Vardagsliv: Bättre än på länge. Den nya diskmaskinen för med sig en känsla av städat kök varje morgon jag vaknar och slipper se en massa disk. Så underbart! Dottern och jag håller sams, bättre än på många år. Vi har roligt tillsammans. Hon har den sista veckan flyttat tillbaka till sitt rum. Där har hon inte sovit på nästan ett år. Men nu så =)
Kroppen värker, det är mindre bra. Tänderna blänker - bra.

5. Sång: Kvartetten är ett minne blott efter flera månader av funderande från min sida. Dock kvarstår det lite drama, men inget jag inte kan hantera. Kören börjar bli rolig igen och det börjar dra ihop sig för Barbershopsäsong - UNDERBART!

Inte så ont längre =)

Åh vad bra min husdoktor är. Han skrev ut en massa Citodon, var bara att gå till Apoteket och ta med sig plånboken. Nu har jag inte så jätteont längre vilket är helt underbart skönt.
Doktor Urban sa dock att jag skulle boka en tid snart så han fick träffa mig, det kan jag väl gå med på :)

Ont ont ont

Nä nu MÅSTE jag gå till doktorn. Jag står inte ut längre! Trodde jag skulle kunna rida ut stormen, men våren har ju bara börjat. Idag stannar jag hemma och ser till att få starka smärtstillande utskrivet!

Fibromyalgi när den är som roligast :(

uppdatering helgen

Fredagkvällen ägnades jobbet. Hade en trevlig middag med mina arbetskamrater åt och drack gott. Var hemma senare än jag tänkt, så det blev lite jobbigt på lördag morgon. Var nämligen uppe med tuppen och hade heldagsrep med kören. Superkul!. Åt en 15 bitars sushi till lunch och blev inte hungrig igen förrän 2130. På kvällen var jag och fikade med E, medan dottern var ensam hemma med en kompis som sov över. Jag kom hem 2130 och då hade tjejerna lagat pasta carbonara - perfekt :)
I söndags gjorde jag ingenting, läste en bok. Tog en promenad. Försökte stå ut med värken...

Seattle

Har btw hela Seattle-resan finansierad i och med skatteåterbäreingen som jag kan lägga till de 10' jag fick i födelsdagspresent av mamma och pappa =D. Strax över 17' borde ju räcka...

Semester?

Läste på mitt lönebesked att jag har 7 betalda semesterdagar att ta ut. Min anställning går ut den 23 april, så ska jag ta ut dom måste jag göra det nu, annars förvandlas de till pengar.
Jag är så trött och tror att jag skulle behöva lite extra ledigt, skulle säkert kunna få ledigt under påsklovet då mina "vanliga" elever inte är i skolan, men jag behöver ju pengarna oxå. Har ju ingen aning om jag får vara kvar längre än till den 30/4.

4 dagar semester skulle göra 10 dagars ledighet. Sen skulle jag ha 3 dagar kvar + att jag hinner få en till. Lyssna på kroppen el på räkningarna det är frågan det...

What to do what to do???

delad sorg, hälften sorg

Träffade min vän T idag. Vi bara sprang på varandra som vi brukar göra. Vi har aldrig umgåtts "ordentligt" bara sprungit på varandra, pratat och ibland tagit en snabbfika på stående fot. Han gav mig sitt mobilnummer och på den vägen är det. Av någon underlig anledning kan vi prata om allt. Allt det där man skäms för att prata med andra om. De där ordentligt smutsiga tankarna man har. Saker man säger och gör när man är riktigt förbannad. Allt det där man önskar att man inte sagt el gjort. Sånt pratar vi om. Dessutom har vi något hemskt gemensamt. Vi har båda blivit misshandlade av en partner som vi dessutom har barn tillsammans med. Det är fan inte så lätt att göra rätt i dom lägena. Vi hjälper varandra kanske man kan säga. Han hjälper mig att ta tag i undanskuffade känslor, sånt jag har gömt långt inne i min privata låda med dubbla lås. Jag hjälper honom att gå genom något tabubelagt, otroligt svårt och jobbigt. Mitt har hänt, mitt har jag på ett sätt lämnat bakom mig. Han är mitt uppe i skiten.

Jag blir så jävla förbannad på människor som måste ta ut sitt hat fysiskt på andra. Jag förstår inte. Kan inte förstå, kommer aldrig att förstå. Vill inte förstå!

Tack för att du finns, jag vet inte var jag skulle vara utan dig. Otroligt stora och fina ord han sa till mig idag. Jag log, sa att för mig finns det inget alternativ, jag gillar dig, jag finns här för dig! Det jag inte sa var; Tack T för att DU finns, Tack för att jag får prata med dig om allt jag inte vågar el vill berätta för andra, men som jag behöver få ur mig. Som inte ens platsar här på bloggen. Tack underbara konstnärssjäl. Få människor har liknat min själ och delat mitt öde dom du.

Hon med stor H

Hade glömt att hon existerade. Hon som jag träffade som snabbast på ett uteställe på söder för några år sedan. Jag hade precis gjort slut med min dåvarande flickvän och var ute med älskade S och dansade. Så bara stod hon där framför mig. Italienska, den vackra varianten. En aning androgyn, men fortfarande otroligt kvinnlig. Många tatueringar, axellångt mörkt hår. Underbart vacker. Jag smälte till en pöl där jag stod. Jo vi hånglade lite den kvällen, men det var allt, inga bytta nummer el nåt.

Så träffade jag henne under priden. Båda lika generade över vårt beteende tidigare under sommaren. Ett blygt Hej och sedan inget mer. Jag har sett henne ibland på pendeltåget, undrat om hon kanske bor åt mitt håll. Sett henne på COOP någon gång, men nu var det länge sen. Så länge sen att jag glömt att hon fanns.

Igår när jag satt och halvsov på pendeltåget hem från jobbet steg hon plötsligt på i Älvsjö. Hon gick av på samma station som jag och vi gick bredvid varandra hela vägen till COOP. Jag blev generad, fick tunghäfta och låtsades som om jag inte hade sett henne, el om jag nu hade gjort det, så hade jag glömt henne. Men nej, det har jag inte. Jag har inte glömt kvinnan med stor K. Kvinnan som jag jämför alla andra med. Hur skulle jag kunna glömma Hon med stort H?

SL

Jag har klarat mig utan större utbrott hela vintern. Stått och frusit så mycket att känseln i tårna försvunnit helt. Tänkt att det kan inte vara lätt för SL nu. Jag har köpt deras förklaringar med hull och hår. En massa snö, både fuktigt och -20 grader. Men vad i helvete ska de skylla på idag?? Det kom 2 cm snö i natt. Det är plusgrader ute och ändå ska jag inte ta mig till jobbet. VAD I HELVETE??!! Jag blir så arg att jag kokar över Ser svart. Förbannade jävla skit SL. Undra på att folk inte betalar för sig, man vill ju ha valuta för pengarna. Om jag nu ska köpa mig ett dyrt jävla månadskort vill jag ju för fan kunna ta mig till jobbet!!!
Usch vad arg jag är. Känns inte alls bra.

Min sanning

Idag vaknade jag med en stor övertygelse om att vi inte är ensamma i denna värld. Att de väsen vi läser om i sagor och gamla sägner verkligen existerar. Kanske jag borde blir rädd, det är ofta inga trevliga varelser, men jag blir konstigt nog tröstad och stark. Det känns som en stark kraft växer i mig, som ger mig kraft att vara den jag är. En konstig känsla av att något leder mig rätt på vägen. Att allt jag behöver göra är att lyssna - lyssna till min inre röst, min inre kraft. Så leds jag in på rätt väg. Jag känner hur ryggraden helt plötsligt orkar bära upp mina sluttande axlar och mitt tunga inre. Att jag kan andas. Att jag inte alls håller på att förlora förståndet igen, utan att jag håller på att vakna upp från ett förlorat förstånd.

Att hur konstigt dumt jag än tänker, känner så är det min sanning. Min värld.
När min dotter säger att hon alltid drömmer om saker som sedan händer i verkligen, känner jag mig hemma. Hon är sin mammas dotter och hon är öppen för alla möjligheter den värld vi lever i skapar. Precis som jag...

Mysfredag och pensionärslördag

Åh det var så mysig, jag tycker så mycket om att ta en AW med A. Igår testade vi Farbro Ginko. Jag har aldrig vågat mig dit förut. Fick för mig att det är dit alla coola vackra människor går. Jag har till och med bytt trottoarkant för att jag kännt mig dum som har gått förbi. För inte kan väl jag passa in där...
Jag läser ofta om saker som har hänt på Farbror Ginko på QX, mingelbilder och annat smått och gott. Inte kan väl jag passa in där...
Jo, som handen i handsken, få ställen där jag känner mig 100% bekväm. Här får jag vara som jag är, inga flator som höjer på ögonbrynen när jag säger att jag är Bi, inga män som vill leka trekant... Bara total avslappning och trevlig atmosfär. Dit går jag igen! Många gånger, ett nytt favorithak. Tänk att jag vågade mig in där. Vad dumt att jag inte vågat tidigare...

Somnade framför en bra ungdomsbok igår. Alla 7or läser den på skolan och efter att fått läsa några kapitel högt för ungarna var jag bara tvungen att låna hem den över helgen, underbar ungdomstragik och kärleksmöten. Isdraken skriven av Mikael Engström.
Vaknade 8.15 imorse och läste klart boken. Gick upp och satte på kaffe vid 10snåret, värsta pensionären. Tog en morgonpromenad med Alfons, den lilla hunden, i det vackra vårvädret. Blev loppissugen och drog iväg till den lokala loppisen. De hade inte mycket just nu, men en turkosblå glasfågel som jag letat efter så länge hittade jag och ett underbart missbildat litet rådjurskid i glas. Känner mig nöjd. Blev tom uppraggad av en snubbe som jobbade där, jag som inte ens sminkat mig idag...el fixat håret, bara gått ur sängen. Haha, jag vad säger man... Sämre start på en lördag kan man ha :)

Sjunga är bra för själen

Min destruktiva tankebana avbröts lite igår, väldigt skönt.
M tillbaka på kören vilket kändes underbart. Berättade oxå för alla i kören att vi har gjort slut i kvartetten. Det lättade oxå mina vingar och för första gången på länge var det underbart roligt att sjunga. Jag var avslappnad och kunde ge gärnet. Fick inte ont i halsen och kroppen var på min sida. Alldeles alldeles underbart!

Vi sjöng med kvartetten en sista gång och det lät riktigt bra. Kul att vi kunde avsluta med ett "bang" Tråkigt att det gick så långt att vi överhuvudtaget behövde avsluta. men det är en annan historia. Jag blev riktigt rörd efteråt, rörd och ja, lite ledsen att en era i mitt liv är över, en sorg över att det inte blev som vi hade tänkt oss. Började faktiskt gråta. Nu står framtiden för dörren, utan negativa inpulser (från någon annan än mig själv då...)

Leaden i kvartetten var lite konstig mot mig igår, hon pratade inte med mig, hon mötte inte min blick, efter kören ringde hon och pratade in ett meddelande på min mobil, hon bad om ursäkt, men sade att detta var jobbigt för henne. Men är det inte jobbigt för oss alla och varför pratar hon med de andra? Nej T är nog inget för mitt liv alls tyvärr, bara en massa drama och självupptagenhet (look who's talkin')

Jag mår fan inte bra. Jag måste inse det. De senaste 2 månaderna har jag gått upp nästan 10 kilo, jag har så ont i kroppen att jag har behövt vara hemma från jobbet och ändå finner jag ingen som helst inspiration att göra något åt saken. Trots att jag vet att värken blir lindrigare om jag väger mindre. Mitt mål att känna mig snygg på el iaf kunna vistas på en badstrand är längre bort än någonsin. Jag är trött och grinig och tycker inte ens att det är roligt att göra det roligaste jag vet nämligen att sjunga. Jag blir snart av med jobbet och alla jobb jag sökte när jag stod inför samma situation till sportlovet (då fick jag behålla jobbet några månader till) har jag fått avslag på. Ingen har nappat. Det är ju fan inte klokt. Hur kan jag vara så ointressant för en ny arbetsgivare?
Jag måste ha ett jobb! Jag orkar inte gå tillbaka till att leva på mina föräldrar. Jag är så rädd! och tydligen väldigt destruktiv idag...

Konsten att räcka till

Hur gör man? Jag har en elev på mitt jobb som mår så dåligt el jag har ju bara elever som mår extreeemt dåligt, men den här eleven krisar alldeles särskilt mycket just nu. Så mycket att jag helt ärligt inte vet om han kan stanna kvar hos mig. Jag får honom inte att arbeta, han struntar i alla regler som finns på alla tänkbara och otänkbara sätt och han stör mina andra elever.
Det skulle vara så enkelt att bara säga till min chef att han inte kan vara kvar. Men jag vill att han ska stanna kvar, jag vill att han för en gångs skull ska få känna på hur det känns när en vuxen människa på riktigt bryr sig, Jag vill inte vara en bland alla andra i raden som ger upp. Men hur 17 gör jag det?

Vardagslyx och kvalitetstid

Sitter nu framför datorn samtidigt som jag diskar en superstor disk, efter att mamma och pappa precis har åkt hemåt. Vardagslyx och kvalitetstid.
Tack älskade mamma. Tack älskade pappa

Pigg och fräsch

När jag klev på bussen imorse, träffade jag den snart berömde idrottsläraren på min skola. Han öppnar vår konversation med att säga att jag ser så pigg och fräsch ut idag, det känns oerhört bra med tanke på att jag känner mig som om en truck har kört över mig. En riktig mardrömsvecka har det varit på jobbet. Sjuk en dag av min skitfibro, tog mig knappt ur sängen och all stark medicin är slut. Det var bara att ligga kvar och glo å dumburken hela dagen. Igår var jag så snurrig att jag glömde att både sminka mig färdigt (jodå, jag började) och göra mig iordning i håret, detta märkte jag först när jag kom fram till skolan...typiskt mig. Sen fick jag en ny elev igår, vilket resulterade att mina små änglar blev helt uppfuckade i huvudet och nästan började slåss. En 13årig boxare och en 14 kåkfarare, då är inte lilla jag stor inte. Men faktum är att jag fixade det utan blodvite.
Idag kommer mor och far på besök. Ska äntligen få diskmaskinen inkopplad förstå vilken underbar vardagslyx!

Stopp i maskin

Här sitter jag en måndagkväll. Blekskenan i underkäken, och tänderna ilar lite obehagligt. Sover bättre med underkäken, men det ilar också mer. Men den som ska vara fin... Känner mig redan 100% nöjd med resultatet. Värt varenda krona och varenda tår och skakning hos tandläkaren.

har så mycket som behöver ut ur systemet. Men av någon anledning är det inte lika lätt att skriva på den här sidan, som på min gamla med alla "weirdos". Dottern sover trots skolkväll över hos en kompis, De är ett gäng på 4 som ska uppträda på skolans talangdag imorgon och de har övat hela dagen. det är tomt och tyst hemma. Något här hemma tar min energi. Jag var förvisso trött efter jobbet, men var ändå full med energi, tänkta ta tag i disken och vika all ren tvätt som belamrar dotterns rum, men har jag gjort något vettigt idag? nej, Jag har legat i sängen och druckit vatten och ätit pommes pinns och kyckling, så jävla ofräscht. Tog mig ett bad i ett försök att få lite ny energi,men nej... jag lade mig i sängen igen och glodde på dumburken. vad 17 är det med mig?

Snackade med idrottsläraren på in skola idag, jag gillar honom skarpt. en riktig "hyvens" kille, hockeyspelare och dundersnäll, en sån som alltid gör rätt, ,men som ändå har något busigt lite sexigt bakom fasaden (nej tyvärr han har flickvän) Vi pratade om min stundande Seattle resa med kören. Och hans kommentar är. "Fan vad underbart, att du får leva din dröm, om än i en vuxenversion, det måste kännas fantastiskt" Och ja, det känns fantastiskt, jag hade bara glömt bort det.

Det är många bra saker med mig och mitt liv som jag har glömt bort. Jag måste komma på allt igen!

Vattenkväll

Jag sitter här lite på örat, blev en vattenkväll, vilket är skönt nu.... flörtat har jag gjort, känt mig nästan lika snygg som igår, tafsat lite på en kille som hade flickvän ups, kanske inte riktigt min mening e fick självklart ragg gift som hon är, det är fan fusk! ;)

Vampyrer och andra trevliga väsen

Ligger i min säng och har precis avslutat ett avsnitt av Vampire Diarys, Jag är fan helt såld på vampyrer och andra spännande fantasygrejer. Har jag månne börjat hitta tillbaka till den jag än gång var? Det går sakta men säkert framåt, vilket känns underbart. Jag gillar det där otäcka men ack så romatiska dravlet - och nej, jag skäms inte (så mycket) för det, det är sådan jag är. Sånt jag gillar. Jag. Vad är det som gör att det är så svårt att stå upp för den man är? Varför ska jag alltid känna att jag inte duger som jag är? Att jag måste hitta på saker för att passa in. Att alltid anpassa mig, märkligt.

Ikväll ska jag vara modig. Jag ska inte fastna i mina mindervärdskomplex. E är så snygg, hon är så vältränad och fast att hon är gift så är det till henne alla dras, hon är som en magnet och jag står grå och tråkig bredvid. No more! Jag är snygg, jag är åtråvärd, jag är fan tom lite sexig.

Ikväll ska jag har roligt, jag ska dansa, jag ska flörta och jag ska vara öppen. Sen få jag se vad det får för konsekvenser. Jag ska iaf INTE gå till samma ställe jag var på igår!!!!

En helt ovanlig dag

En ny dag, ett nytt kapitel. Sol ute sol i sinnet. Glad över att varje morgon ger mig chansen att göra allt lite bättre, att gör om, att gör bättre - att glömma pinsamheter och gå vidare. Idag är en sådan dag.

Kände mig så snygg igår, flörtade vilt med alla jag mötte på min promenad från jobbet till en spännade aw med A. Fortsatte flörtandet med den söta bartendern på stället, det gick jättebra! Jag gjorde allt rätt, det fungerade tom i takt med de påfyllda vinglasen och bartenderns ökande arbetsbörda. Våra blickar letade intensivt efter varandra och möttes mellan svettiga kroppar i baren. Underbart!

Nu kommer då pinsamheten. Jag var tvunget att göra något åt saken, kunde inte lämna det så, men han jobbade och jag skulle hem till vovven. Så, vad gör jag? Jo jag skriver ett litet meddelande med mitt telefonnummer på en lapp och lämnar fram. So far so good, men nu kommer det; Jag blir så generad att jag inte vågar möta hans blick. Jag vågar inte ens se hans reaktion, jag sänker blicken tar tag i A och sticker fortare än kvickt, supergenerad. Flyr fältet.

Jag vad säger man. Bättre lycka nästa gång? Övning ger färdighet?

Jag önskar att jag hade vågat ända fram, men jag är stolt över att jag vågade det lilla jag gjorde...

Idag är en ny dag. Idag ger mig nya möjligheter, nya färdigheter. Jag lär så länge jag lever!