Utseendefixerad

ja, nu har jag varit på dejt. Det var trevligt, först var jag bara nervös, sen blev jag...bekväm?... jag vet inte hur jag ska förklara, men det kändes som om vi vart gifta i 100 år och att vi haft en supermysig kväll och jag var tvungen att sitta på händerna på vägen hem för att inte smeka hans kind i bilen. Så där som gamla par gör. Missförstå mig inte, jag hade jättemysigt, trevligt. Men..och jag skäms för att säga det... han är kort, han känns lika lång (kort) som jag, han har dessutom suuuuuuperkorta ben och lång (kort) överkropp. Helt ärligt så ser han ut som en stor dvärg. Och det är väl egentligen inget fel. Jag skäms verkligen, jag som ska vara så... öppen. Men det stör mig, i alla fall just nu. kanske om vi lär känna varandra så ser jag det inte längre. Kanske.
Blir mer glad av att höra av han med det blå nu på nattkröken, och bestämma att vi ska göra musik ihop, Det kan ju bli precis vad som helst! Me like!
Nä, den här tösen behöver få sig ett ligg och hon behöver nog vara singel ett tag till... om inte han med de blå, ändrar sig vill säga. El att dejt no 2 med F funkar ännu bättre...
Dagens mat: Frukost, äpple och kaffe, lunch grönsakssoppa, middag korvstråganoff. Ett glas vin till kvällen.
Dagens träning: 5 timmar dans
Dagens misstag: att inse att jag inte är så storsint och öppen av mig som jag vill vara.
Dagens smart: att ta initiativet att prata med kapellmästaren frö musikalen, en riktigt bra pianist, jag är imponerad, och det var han också :)
Dagens önskan: Låt mig bara sluta analysera allt och bara ta det som det kommer, Någon kommer någon gång vilja ha mig, samtidigt som jag vill ha den.
Dagens sämsta: Att jag inte ens fick hångla ;)