onsdag 4 januari 2012

Ett lågvattenmärke

Ja, lägre än så här är svårt att nå. Jag känner mig skitfet, skitful och ensam. Inte en enda person vill vara med mig. Vad är det för fel på mig? När jag bodde i Stockholm och var långledig var det livet. jag träffade vänner, drack vin och hade det härligt. Nu inga vänner, inget vin och härligt är det sista ordet jag skulle beskriva dagarna med. Ärligt talat, om det är såhär livet ska var nu, vill jag inte vara med!

2 kommentarer:

  1. Usch, ibland är man inte på topp.. Men förhoppningsvis kommer det snart bli bättre! Ibland måste man bryta ihop för att komma igen. Jag vet. Jag håller på att komma igen nu..

    SvaraRadera
  2. Ja, det är väl så antar jag. Idag känner det redan bättre :)

    SvaraRadera