lördagsfunderingar

Jag sitter ensam. Jag känner mig ensam. Ensammast i hela världen. Jag har ont i magen för att jag ätit onyttigt och mig magmedicin är slut. Nu gör det så ont att jag nästan får panik och gråter. Jag hade inte behövt sitta ensam idag. Jag hade en dejt, men jag ställde in den. Kände inte för det. inte alls faktiskt. Sen bjöd A över mig, kände inte för det heller.

Jag känner mig som en desperat förortsmorsa. Så fort jag ser en tjej eller kille blir jag intresserad. Sen kan jag inte sluta tänka på vederbörande. Självklart känner inte den andre på samma sätt.
Snygg-grannen har dragit på en sista minuten resa till Grekland - TRIST!
Mäklaren har jag som tur är slutat tänka på.
Nu spökar istället J, som jag träffade igår. Han som var en sån gentleman som följde mig till T-banan. Det kändes så skönt att bli omhändertagen och kramen jag fick var helt underbar. Jag tror det är kramens fel. Jag är en sån "sucker" för närhet just nu, att jag tror att jag blir intresserad bara någon tar i mig. Löjligt!

Löjlig, det är så jag känner mig!

Panikar för att jag ska köpa hus helt jävla själv. Ett stort hus som jag vet att jag kommer trivas med, Men va fan. Jag skulle ju köpa hus tillsammans med någon ju. Jävla förbannade helvete! Och inte blir det klart någon gång heller... Vänta vänta vänta. JAG VILL INTE VÄNTA MER NU!