Jag måste våga lite på den lite oftare tror jag... Idag bjöd S mig på lunchdejt imorgon. Det betyder att jag på intet vis (nog för att hon var övertydlig) misstolkade gårdagens magkänsla. Idag har hon gjort klart för mig att hon är en otålig person, När hon vill ha något ser hon till att få det, el försöker få det. Känns detta igen någonstans ifrån?
Jag tackade ja till lunchen, trots att jag inte känner pirr. Jag har ju liksom inte ens upptäckt S som en potensiell partner förrän igår och riktigt så snabbt jobbar inte min kropp. Men jag tänkte att jag trivs ju med henne som fan och har roligt och hon är snygg... varför inte testa?? vad har jag att förlora?
Jag ska ju inte analysera saker sönder och samman har jag ju lovat mig själv så jag ska försöka låta bli. Men en stilla undran ändå... Varför blir jag bjuden på dejt när jag svärmar på annat håll?
Jag kan ju inte sluta tänka på D. Trots att jag VET att vi är så olika. Jag är gärna i händelsernas centrum, han i dunklet. Han är blyg...jag...inte så jätteblyg...varandras motsatser och ändå...han är lugn som en filbunke och jag inte, han slöar gärna på soffan...jag inte...och ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar