Det var mysigt, det var lättsamt. Vi kan prata om allt, jag är fullkomligt ärlig och gör mig inte till ens lite. Det är allt det där jag vill ha, det jag skriver om, men pirr...nej inte än... Sen är det så. Jag håller mig lite på min kant, hon har trots allt inte brutit sin förlovning än och jag vill inte ställa till med något. Är hon seriös får hon vänta till hon avslutat det hon har...Jag är inte intresserad av att gå från kompisskap till något annat förään hon är klar.
Men en tanke dyker upp... Varför får jag aldrig pirr när någon tydligt visar att personen i fråga vill ha mig. Varför får jag bara pirr när det finns tveksamheter. Som D, han gör mig osäker. Jag känner mig påstridig och har svårt att slappna av och vara mig själv. Ha är av ena dagen och på den andra, här jävlar i mig finns det pirr...jag fattar inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar