Jag börjar förstå hur det känns. När man är lite sådär lagom intresserad, när det känns bra, men man inte riktigt är där än, när man behöver tid, och den andre (som vanligtvis brukar vara jag) är otroligt ivrig. Vill ses hela tiden och hör av sig hela tiden... Det blir lite...hm...jobbigt på något vis, samtidigt väldigt trevligt.
S vill ses och äta lunch imorgon igen, jag tycker ju det är trevligt att träffa henne, men jag fullkomligt vägrar att släppa fram något så länge som hon fortfarande lever med sin kille, även om hon säger att de inte har något samliv, jag vägrar att bli den andre. Så är det!
Jag hade tänkt höra med D om han ville se och äta lunch imorgon så jag kände mig nästan lite skyldig när jag tackade ja till. S. Det här börjar bli ett riktigt triangeldrama inne i mig... Men faktum kvarstår. Hur mysigt det än är med S, hur perfekt det än är, så är det fortfarande D som ger mig pirr, och det kan jag inte göra något åt. Men jag tänker inte hänga in handduken än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar