Årskrönika

Det här årets årskrönika är otroligt tung att skriva. Men jag hoppas att det känns bättre när den är gjord.
Januari:
Jag gör slut med tjejen jag träffat under några veckor. Inser att jag har blivit en älskarinna och att hon aldrig kommer att lämna den där mannen hon har. Min älskade mamma konstateras ha en knöl fullproppad av en ovanlig sorts cancer. Hon startar en hård behandling.
Februari:
Jag fyller år. Bjuder mina närmaste vänner, och en speciell vän men han vågar inte kommer, istället lyckas jag full och dum kyssa min tre bästa killkompisar. På samma kväll. Jävligt illa.
Mars:
Repar som allra värst/bäst med kvartetten, knappt två månader kvar till tävling. Får hämta dottern på Valborgsmässoafton. Första "riktiga" tonårsgrejen.
April: den 10 april orka inte längre min älskade mammas hjärta slå längre, och hon dör på sin favoritplats på altanen efter en underbar helg i sällskap med hela familjen. Jag själv är självklart på kvartettrep i huvudstaden, men vi hade i alla fall helgen...
Maj: Är luddig, jag minns inte mycket. Jag är sjukskriven. Det är praktiska konstiga saker som görs. JAg är inte medveten om mycket.
Juni
Jag går tillbaka till arbetet, känner att det hjälper åker på den planerade utlandssemestern med familjen, men mamma saknas.
Juli:
Jag flyr till huvudstaden. Tänker att jag ska vara där i 4 dagar, men blir kvar i 2 veckor. Känns skönt att bli bemött av människor som inte vet att mamma nyss dött. Blir omhändertagen av min goda vän A. Går på filmpremiär. Träffar nya och gamla vänner. Blir berörd av min vänners talang. Festar ganska hårt.
Augusti:
Min goda vän A's bror går över gatan, blir påkörd, dödförklaras dagen efter. Vi var jämngamla. Han var en av de underbara talangerna jag träffade några veckor tidigare. Jag kände honom inte så väl, men han har varit där, i min närhet i alla år. Jag minns att jag var på hans 30-år fest. En underbar själ. Jag slås i bitar. Dels för att min egen sorg blir så stark att jag knappt kan hantera den. Men också för att jag allt för väl vet vad en av mina allra bästa vänner tvingas gå igenom. En svart månad. Jag minns inte så mycket annat. Vet att jag börjar jobba på nya skolor, men kommer inte ihåg så mycket av det.
September:
Jag börjar känna mig bättre, gräver ner mig i jobbet, det går bra, jag blir omtyckt på mina nya skolor, mina andra arbetsuppgifter utökas och snart är tjänsten upp i mer än 100 % men det är skönt. Jag slipper fokusera på mina känslor. När allt känns som bäst, får min "låtsaspappa" en stroke, efter 10 dagar finns han inte mer. Han var inte min låtsaspappa på det viset som alla andra menar. Men jag är uppväxt med honom, mina föräldrars bästa vänner, hans barn är som mina syskon.
Oktober:
Jag klarar av att jobba, har stängt av, är så trasig, kan inte, vill inte. Min syster fyller 30 år, dagen efter begravningen, det är tungt, men vi har kul. Det blir konstigt nog en lyckad fest.
November.
Jag jobbar nu nästa ihjäl mig, jag tar kontakt med en kurator för att få hjälp, men det funkar inte, så jag slutar gå efter ett samtal. Jobb, jobb, jobb. Dottern börjar få utbrott, våldsamma utbrott. tänker att det går över, för jag har varken tid eller ork.
December
Jobbar för mycket. Firar en tung jul hemma, med 8 gäster. Dottern mår skit. Går på bio med Han med de blå ögonen, den enda ljuspunkten på väldigt länge, det är skönt. Köper en alldeles för dyr och fin nyårsblåsa.
Oktober.