Det är allt jag vill ha. Varför är det så svårt? Varför kan jag inte bara bli kär? Varför kan han inte bara bli kär? Vi skulle vara så bra tillsammans, han är så jordnära, så trygg, någon som säger ifrån, som jag inte kan köra med, någon som jag är totalt mig själv med, någon jag känner mig lugn och trygg med. Så varför? Vad är det jag letar efter. Är det en utopi? Finns inte det jag söker? Jag vet inte ens själv vad det är, men jag vill bli hänförd, bortförd, tappa kontrollen och ändå känna mig trygg, går det ens ihop?
Jag vill bara inte vara ensam längre, men det är nästan som om det är jag själv som står i min väg. Som om jag inte tillåter min känslor att blomma ut. och det värsta är att nu har jag träffat min "like" Han är precis som jag när det kommer till känslor. Trött på att vara ensam, men hittar inte den där gnistan med någon, och detta gäller mig med. Det är skönt att kunna prata ärligt och öppet med någon...men...då vet man ju också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar