Jag tänker på honom ta mig f*n precis hela tiden. Det pirrar inte, men jag blir glad och ler med hela ansiktet när vi ses. Han gör mig glad. Jag längtar efter våra små pratstunder på Facebookchatten, och jag längtar efter måndagarna, då vi ses irl.
Är det bara för att jag vet att han inte är intresserad? För det har vi ju gått igenom. Han vill inte ha mig, vill jag ha honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar