Jag hade min födelsedagsfest igår. den började riktigt tråkigt när en av mina vänner smsade att hon inte skulle komma, jag blev jätteledsen. Men sen så blev det en riktigt rolig fest. Vi sjöng så det stod härliga till och jag hånglade :)
Vi kramas alltid. Myser alltid, men igår var det något extra i luften. Jag blev så glad när jag träffade honom att jag var tvungen att stå länge och kramas, smög upp och liksom vältrade mig i han otroliga manlighet. När han skulle gå och vi stod för oss själva i hallen, skulle jag krama honom hejdå. Vad som hände sen vet jag inte riktigt,men oh my god jaghar aldrog blivit kysst på det viset förut. Jag har aldrig kyssts förut alls. Det här var den mest underbara kyssen jag varit med om. och jag har svårt att släppa den idag. Blir alldeles matt och pirrig när jag tänker på den, när jag tänker på han. Men han är inte singel, och jag tänker inte stå i hans väg. Det får stanna mellan oss... Det blir inget mer än det där lilla. Så är det!
Av ren närhetsbrist och kanske en aning för mycket alkohol råkade jag senare hångla lite med C, han som jag myste med sist jag var ute. Det var inte meningen. Jag ville bara ha killen som gått hem. Jävla skit.
Någon timme senare och några fler promille, ser min bäste vän S vars bröllopsinbjudan sitter på kylskåpet sin chans och kysser mig. Med kommentaren, det där var vår första kyss. Jag blev helt överrumplad.
Så en lite ångestfylld söndag med huvudvärken från helvetet och en dröm om en man som stått mig när sen 15 år tillbaka. Som är det manligaste jag vet, och totalt no no! Tur att jag inte fyller år fler gånger om året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar