En i taget

Jag har ju dragit på det länge, alldeles för länge för att det ska var bra. Men nu äntligen är det sagt. Jag pratade med S idag, och sa att jag bara vill vara vänner. Och till min lycka vill hon det med. Så då berättade jag att jag träffar någon. För det gör jag :) Vi pratade idag Han och jag, Vi ska försöka hinna med att ses nu i veckan. Vi har det ganska tjockt båda, han med sin renovering och jag med jobbet. Men det är härligt. Såhär vill jag att mitt liv ska vara. En underbar man, som vill träffa mig, så fort vi hinner, och samtidigt ha fullt upp med annat, som jag älskar att göra!
Jag är rädd. Rädd som fan. Hela mitt väsen vill dra öronen åt mig och slippa riskera att bli sårad. Men han är bara för bra för att låta bli. Jag tänker inte sumpa den här andrachansen, för min ynkliga rädslas skull. Nope, not gonna happen.