Jag vill gå hem!

Hem från jobbet. Lägga mig med täcket över huvudet och gråta. Jag vill aldrig mer komma tillbaka till skolan, men jag kommer att sitta här imorgon, med ett leende på mina läppar och härda ut de sista dagarna innan jag slutar. Varför känner jag såhär då? Jo, jag har inte sen jag var ung och dum, varit så nära att åka på rejält med stryk, av en elev som suttit på ungdomsvårdsskola för att ha knivskurit någon i ögat. Idag hände det som inte fick hända. Eleverna slutade lyssna och situationen gick ur mina händer. Kan jag har agerat annorlunda - jo absolut. Det är lätt att vara efterklok. Har satt på en film för mina kvarvarande elever. Idag är jag inte någon bra lärare. En arbetskamrat som kom och hjälpte mig tyckte att jag hanterat situationen bra, gav mig beröm och en kopp sött kaffe. Själv känner jag mig bara misslyckad. Misslyckad och dum i huvudet. Jag vill gå hem och gråta!