Igår var igår

Hade ju inte den mest roliga dagen på jobbet igår. På eftermiddagen lyckades jag dessutom med konststycket att ramla ner från ett bord, så idag är kroppen öm lite var stans. När allt kändes som djävligast pep det till i mobilen och PTn hörde av sig. Han skrev snälla saker ochjag fick ett välbehövs leende på mina läppar. Efter jobbet när jag satt i solen och väntade på att kören skulle börja, ringde han. Han var ganska kass på engelska, el så var jag ganska kass på att förstå hans italiensk/fransk/engelska, samtidigt som jag satt på torget med alla barn som skrek och han åkte tunnelbana. I viöket fall osm helst så var det en trevlig pratstund. Han frå´gade massor om mig och jag frågade typ ingenting, fast jag är så nyfiken, orden kom inte. Jag hoppas att vi kan hitta ett hål i våra almanackor snart, ser lite mörkt ut... Men jag lever på hoppet. Har han inte gett upp än, så kanske han kan vänta en stund till?